Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Johan Jönson’

temayrkeBerätta om tre böcker som skildrar huvudpersonernas yrken, lyder uppmaningen från Lyran. Okidoki.

Lönnmördare.Henry Smart i Roddy Doyles En stjärna kallad Henry har en eländig uppväxt i Dublins slum. Efter det misslyckade påskupproret 1916 får han till uppgift att bygga upp IRA:s väpnade styrkor. Och ha ihjäl folk på vägen. Jag har glömt lite för mycket av den här boken, men den är bra, riktigt bra. Roddy Doyle har även skrivit böcker som blivit film, som The Snapper och The Commitments med bästsäljande soundtrack.
Vårdbiträde/fabrik/med mera.Johan Jönson skriver otroligt bra om sina år på en rad okvalificerade arbeten i sin Efter arbetsschema som är något av det starkaste jag läst på svenska. Jag har skrivit här och här och här (när Jönson nominerades till Nordiska rådets pris).
Guvernant. Den största och mest kända av guvernanterna måste väl vara Jane Eyre av Charlotte Brontë. Men lillasyster Anne Brontës roman Agnes Grey beskriver egentligen mer av själva yrket. Så här tyckte jag om den.

Den här låten känner ni igen från The Commitments:

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

Nordiska rådets pris går till norske författaren Per Petterson för hans Jeg forbanner tidens elv. Grattis Per! Om den är lika bra som Ut och stjäla hästar så är du värd ditt pris.
Enligt Svenskan så är Per Petterson dessutom populär och väl läst hemma, och även här tror jag nog. Annars kan jag rekommendera just Ut och stjäla hästar.
Efter att ha läst Jonas Thente om den nordiska språkförbistringen och upptäckt flera nya norska bokbloggar som jag ju förstår vad de skriver om, och eftersom jag som sagt tror att det är en fråga om övning så tänker jag att jag kanske ska läsa Jeg forbanner tidens elv på norska. Törs jag det?

Lite synd är det för Johan Jönson som också var nominerad. Hans Efter arbetsschema liknar ingenting annat. Jag tyckte såhär och såhär.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

efterarbetsschemaLäser här på Svenskan att Johan Jönson är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Det är han väl värd!
Han drabbade mig i somras, som jag bloggat om här och här.
I efterhand minns jag mest alla skildringarna från tristessen på de olika jobben, det låter kanske inte så kul men tro mig, det är läsning. Helt annan läsning än vad åtminstone jag är van vid.
Låt er heller inte avskräckas av att boken ser ut som ett lexikon både till utseende och omfång.
Priset är på 350 000 danska kronor, det skulle troligen förändra hans tillvaro rejält. Om han fortfarande är lika fattig? Han fick Aftonbladets pris häromveckan.
Den andre svensken, Andrzej Tichy, har jag inte läst, men det kanske nån annan har? Och går vi utanför landet har jag inte läst någon av de andra, finns den grönländska översatt till exempel? Det vore intressant att läsa.
—————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Jag fastnar för arbetsbeskrivningarna och ångesten för att inte få in tillräckligt med pengar, som jag skrev förut, och för hans lika lite smickrande syn på sig själv som på lönearbetet.

”Det är sant att mitt misslyckade författarskap, ännu en ofrånkomlig social, det vill säga sociologisk, kategori, har gjort mig självupptagen på ett motbjudande, och troligen också ointressant sätt; precis på ett sånt sätt som jag föraktar så hos andra och svurit på att inte själv upprepa.”

Jönson brottas med självmordstankar och drickande, och tycker att han överfört allt sitt sämsta ”(genetik, kropp, psyke, underlägsenhet)” till barnen. Men! Han får ett femårigt stipendium så tillvaron lättar.
Somnar framför teven, fångar upp olika utsagor i medieflödet, fläckvis utspridda i boken. Krig. Nilabborrens inverkan på Tanzanias ekonomi. Tortyr.
Vissa partier har jag svårt att förstå, för krångliga och obekanta ord, medan andra går rätt in i magen.

Om jag läser Efter arbetsschema en gång till senare kanske det blir andra saker som fastnar. Men jag är väldigt nöjd att jag läst den här.

—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Efter att ha läst den här recensionen måste jag ju läsa ”Efter arbetsschema”. Och uff! Det är skit som rinner, spyor i kaskader och utvecklingsstörda som slåss. Fabrikstristess och hårt slit, och så den där besattheten av att få in pengar för att kunna försörja sig.
”Hur jag ska få in tillräckligt. Hur det jag får in ska räcka. Hur det ska fås att räcka.”
—-
”Jag föstod tidigt att jag till exempel aldrig kommer att kunna få några andra jobb än den här typen av jobb.”
—-

Insprängt mellan arbetspassen och reflektioner finns små porträtt; ”Jag minns henne/honom”. Arbetskamrater Johan Jönson haft; hon som jobbat på samma psykavdelning i 42 år, han som var så duktig, han som försökte sova i smyg. Det får mig att minnas arbetskamrater jag haft, i vita skyddskläder, i blå skyddskläder och hårskydd. Blev de kvar? Arbetslösa? Utbildade sig och gick vidare?

Det är sällan man läser om den här verkligheten och framför allt inte så här bittert och skitigt. Men det är bra. Väldigt bra. Hittills 200 sidor i ett nafs, av 800. Men det är få ord per sida, så bli inte avskräckta av det. Det är bara det att jag behöver paus från den ursinniga kraften.

Uppdatering: ser att DN kallar det för en diktsamling, e-hum?

————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »