Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jeanette Winterson’


Just när jag börjar tycka att Written on the body är en ganska tradig uppräkning av gamla flickvänner och att jag nog bör begränsa min Winterson-läsning till hennes självbiografiska alster, så lyfter det. Blir magnetiskt, hypnotiskt, vackert. Den hyllning till Kärleken som blurbarna vittnar om.
Huvudpersonen är förhållandevis osynlig, jag vet inte vem hon är. Det är väl en hon ändå? Även om det aldrig sägs rakt ut. Men hennes känslor är mycket levande och starka.
Och omslaget är närmast prerafaelitiskt. Boken har legat till sig i snart tre år.

UPPDATERING: Jeanette tycker precis som jag att Tolstoj har fel i det där lyckliga/olyckliga familjer-citatet i Anna Karenina. Tack, Jeanette!
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Jeanette Winterson är en författare som med lätthet fyller varenda åhörarplats på Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm. En avsevärd procentandel av publiken är homosexuell – där har hon både kult- och ikonstatus sedan debuten med ”Det finns annan frukt än apelsiner”. Välförtjänt.

Jag hörde henne på just Kulturhuset hösten 2009, och det var också då hon berättade vad hennes adoptivmor sade då Jeanette förklarat att hennes kärlek till andra kvinnor gjorde henne lycklig. ”Why be happy when you could be normal?” undrade modern, utan ett uns av ironi.

Vi som känner denna fanatiskt religiösa och ofta elaka mor från ”Apelsiner”, blir inte särskilt förvånade.

Denna replik har gett namn till Wintersons senaste bok, självbiografisk och självutlämnande som få. Allra först blir jag lite besviken, när Winterson avslöjar att Apelsiner bara var delvis sann. Hon hittade på, inte det värsta, utan istället en vänlig människa som var snäll mot den lilla Jeanette. I verkligheten fanns det ingen sådan vänlig själ. Jeanette var helt utlämnad till en mor — genomgående kallad Mrs Winterson — som inte drog sig för att slänga ner henne i kolkällaren eller ut i vinterkylan (vi pratar norra England). Där fick hon sitta i timtal, ofta hela natten. Som hämnd drack Jeanette upp både flaskorna mjölk när mjölkbudet kom.

Mrs Winterson var förstås inte mentalt frisk. Dessutom levde hon i bergfast tro på att Domedagen var nära. Mr Winterson var i princip osynlig.

Böcker var förbjudna hemma, men lilla Jeanette tar sin tillflykt till det kommunala biblioteket där hon läser sig igenom Engelsk litteratur A–Z. Vilken tur att Jane Austen kom där i början!

Jeanette älskar orden. Hon älskar bildspråk, som i den gamla bibeln och hos Shakespeare. Hon köper pocketböcker för alla sina pengar och gömmer dem under sängen, som undan för undan höjer sig allt högre upp från golvet. Tills Mrs Winterson upptäcker dem och anordnar bokbål på gården. Men Jeanette visste att orden skulle leda henne någon annanstans.

Hittills formar sig ”Varför vara lycklig när du kan vara normal?” till en vildsint, poetiskt rasande stridsappell FÖR LIVET och en hyllning till alla som strävar efter lycka. Det är rätt att söka lyckan, det är den viktigaste strävan vi har, menar Winterson. Som försöker och försöker. Hon blir publicerad, hon får en karriär, hon har kärleksrelationer. Hon lär sig fort att det inte är okej att slå sina flickvänner, något som hon först trodde var helt normalt, uppvuxen med våld som hon är. Hon kanske tror att hon är klar med adoptionsbiten, att hon aldrig kommer att få veta vem hennes riktiga mamma är och att det får vara så. Men så trillar hon ner i hålet, och hela boken förändras och vrider sig inåt..

Sällan har jag läst en så stark skildring av det svartaste svarta, av Depressionen som vill sluka dig med hull och hår. Jeanette Winterson vaknar på nätterna sjöblöt av svett och ropar på Mamma. Hon bråkar med den del av sig själv hon kallar Varelsen. Hon försöker ta livet av sig. Varelsen älskar självmord.

Till slut börjar hon istället en komplicerad process för att få veta vilka hennes adoptivföräldrar var. Sökandet efter mamma. Det är slitsamt, det är förtvivlat, men hon måste. Måste för att kunna bli lycklig.

Fotnot: 13 september kommer Jeanette Winterson till Sverige och författarscenen igen.

BONUSINFO:

* Boken är dedikerad till ”mina tre mammor”: Mrs Winterson, Ruth Rendell, Ann S. (Japp, deckarförfattaren Ruth Rendell.)

* Under sin depression bor JW tidvis hos sin vän Sylvia i den berömda bokhandeln Shakespeare and Company i Paris.

* Hennes nya kärlek är psykoanalytikern Susie Orbach, känd för boken ”Fetma är en kvinnofråga”

Tidigare publicerad här.

Read Full Post »

bokkop
Så här ser de ut, veckans bokfynd. Löparna av Olga Tokarzcuk som jag köpte på plats men inte hann få signerad, Mo Hayder som ropade på mig från SF-bokhandeln — ”Hallå-å, jag har skrivit en bok som du inte visste om!” — och där kändes det som att jag också behövde något lättsamt i form av Charlaine Harris. Hon har minst tre andra serier utöver Sookie Stackhouse och efter lite rådgörande med expediten satsade jag på Shakespeare’s landlord. Och så Written on the body av Jeanette Winterson, som jag köpte på plats i onsdags. Där var signeringskön så groteskt lång att det bara var att ge upp.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Det är väl ändå inte möjligt att ingen annan hunnit skriva om Jeanette Winterson igår? Jag är för trött och omtöcknad för att åstadkomma något ordentligt, jag hade ju tänkt sitta här och läsa era! Just nu minns jag bara att hon var så livlig och att hon har kvar den där gamla hockeyfrillan, och att hon sa nåt om Manchester och folk norrifrån. Och förstås att manuskriptet till den senaste romanen blev kvarglömt på en sunkig tunnelbanestation av nån anställd på Penguin. Tack och lov var det en som hittade det, började läsa, och tänkte ”det här låter som Jeanette Winterson”. Så hon/han lämnade in det.
I varje fall var gårdagskvällen rolig och givande, och Roger Wilson som samtalspartner skötte sig bra. Kunnig och påläst och vågade skoja lite. Han halade fram en gammal syndabok som hon skämdes för och langade ut i publiken, den ser han nog aldrig mer… 🙂
Kul att träffa nya människor: Boktipset, Holly Hock och Maria, och gamla: Mia. Vi hittade igen varandra efter lite missförstånd.
Uppdatering: Boktipset skriver också om kvällen, liksom Holly Hock som dessutom gjort en djupdykning i författarskapet. Och Jessica på Bokhora har intervjuat henne.

Read Full Post »

Läser tidiga noveller av Joyce Carol Oates, samlade i The Wheel of Love, där alla är desperata, ledsna, bedragna, djupt olyckliga utan förankring. Men det är bra. Ofta hemskt, men bra. Novellsamlingen köpte jag en långfredag av alla dagar, då yngste sonen och jag var ute och promenerade och gick förbi ett nystartat antikvariat. (Som jag tror sen gick omkull.)
Och nu börjar det bli dags att tagga upp inför Jeanette Winterson imorgon också.

Read Full Post »

fyraflator
Denna kvartett ska förstås vara med i regnbågen. Selma, min kära, som jag skrivit om bland annat här och här. Nicola Griffith som jag berättat lite om här, och som också bloggar och finns på twitter. Alice B Toklas självbiografi skriven av Gertrude Stein (Ros är en ros är en ros), jag har skrivit lite här, och så Fyrväktaren av Jeanette Winterson. (Hittar inte Det finns annan frukt än apelsiner just nu.) Winterson skriver i flera tidningar, smakprov finns här, och hon kommer till Sverige i höst. Då ska jag vara där.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Jag antar utmaningen från Malin!

Första bokstaven ut blir W. Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. Jag hoppas att det finns någon sommarlovs-/semesterfirandes boknörd därute som vill delge sina val!

Författare på W… hm… svårt val men det får bli Rebecca West. Jag älskar hennes självbiografi i tre delar, om sin utfattiga uppväxt där den älskade modern ansåg att musikalitet var det viktigaste (viktigare än mat på bordet) och pappan åkte i fängelse för sina principer/yttrandefriheten. West uppfinner en bror också, som egentligen inte fanns. Förra sommaren läste jag 1200-sidors-eposet Black Lamb and Grey Falcon om Jugoslavien, det tog tre veckor. (Börja inte med den!)

Bubblare: Alice Walker, Jeanette Winterson, Fay Weldon. UPPDATERING: Virginia Woolf, hur kunde jag glömma? Mrs Dalloway, Mot fyren, Orlando…

Boken då. Det finns nästan inga i min hylla/som jag kommer på, så det får bli lite lite småfusk: (The) Woman Detective, av Katherine Gregory Klein. Om förmödrarna till Sara Paretsky, Kay Scarpetta, Annika Bengtzon, Rebecka Martinsson.

Jag önskar mig en kategori ”litterär figur” också, då skulle jag välja Wimsey, lord Peter.

Read Full Post »