Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Japan’

Drygt 1000 sidor japanskt 1600-tal har räckt i en vecka. Ni minns kanske tv-serien med Richard Chamberlain i huvudrollen? Den är baserad på en historisk person, Blackthorne, och jag tror att de större historiska fakta i boken är korrekta. Jag minns en episod från tv-serien, när Blackthorne ger befallning om att en död fasan ska hänga vid huset för att bli mör. Japanerna är förfärade och äcklade, och en av tjänarna tar på sig att slänga bort den illaluktande fasanen. Sen avrättas tjänaren. Blackthorne blir i sin tur förtvivlad när han förstår att en människa dött som ett resultat av hans befallning.
Boken är helt okej, lite gammaldags i stilen och många artighetsfraser, men det är skönt att läsa en riktig äventyrshistoria med krig och kärlek och svek och maktintriger. Tack snälla granne som gav bort den!
Ps. Orson Scott Card gillar Shogun, framgår det i sista stycket här.

—————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Cosplay i Harajuku

I ett område som heter Harajuku finns en väldigt intensiv titta på- och tittas på-gata. Där kunde man se unga tjejer i helt fantastiskt ambitiösa utstyrslar; som små herdinnor eller direkt ur dockskåpet eller en animé. Det kallas cosplay, kort för costume play. Söndagar är bästa dagen för att få se många, och jag antar att anledningen är att det tar timmar att göra sig i ordning, timmar som inte finns en vanlig skoldag. Vi såg även en mamma med dotter i likadana kläder.

——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Från ett Starbuckscafé i en korsning i stadsdelen Shibuya utspelade sig detta skådespel. Medan bilarna kör byggs folksamlingarna upp i väntan på grön gubbe, fler och fler, för att slutligen få strömma över i ett hav av svarthåriga huvuden som guppar upp och ner. Så blir det rött, bilarnas tur igen, och så börjar det om. Igen. och igen. Och igen. Det tog aldrig slut, och jag slutade aldrig att fascineras.


Read Full Post »

Igår kväll satt jag och kollade in discshop och adlibris och funderade på om jag skulle beställa ”Shogun” och i så fall i vilken form – text eller bild med Richard Chamberlain. I min japanska historia fick jag veta att berättelsen baseras på en verklig person, så det vore kul att läsa.
Och nu imorse när jag är nere och tvättar har någon av grannarna ställt ut utrensade böcker, däribland – just det! – James Clavells ”Shogun”. Så nu är den min!
Visst är det härligt när sånt händer. Jag ska fundera ut vilka böcker jag kan ställa ner, för att ge något tillbaka.

Read Full Post »

… och det är inte mycket. ”Japans historia” som var informativ och bra, men lite oproportioneligt mycket om kristendom kanske, med tanke på att det aldrig varit mer än två procent kristna i Japan. Men mycket intressant som jag inte hade en aning om.

Dan Browns ”Angels and Demons” som sonen läste ut på planet och jag sen lånade. Den är skriven med en massa cliffhangers (ni har säkert läst den allihop redan) och det passade bra när man bara läser några sidor här och där. Jag tyckte den var rätt bra, blev inte alls så irriterad som på Da Vincikoden över språket. En rolig detalj är att vi diskuterade en hel del om frimurarordnar etc, A&D handlar ju om en hemlig organisation – Illuminati – inom den hemliga organisationen, och en dag gick jag ensam förbi ”Japans Masonic Building” som jag antar betyder frimurarorden eller nåt. Så jag tänkte ta kort på den stora skylten för att visa sonen, men då störtade en säkerhetsvakt fram och motade bort mig. Varför? Den stod ju helt öppet, en stor stenkluns med tre decimeter höga bokstäver.

Igår läste jag Anne Holts ”Presidentens val” som var jättebra. Spännande, trovärdig, välresearchad. Inger Johanne Vik och Yngvar Stubo och litegrann den gamla huvudpersonen Hanne Wilhelmsen som numera sitter i rullstol. Presidenten är USA:s första kvinnliga, som blir kidnappad i Oslo.

Read Full Post »

Vi kom hem i natt efter att ha varit vakna sådär en 26 timmar och rest från Tokyo via London till Stockholm. Känner mig lite groggy men inte i närheten av hur jag kände mig när vi varit vakna i dryga 30 timmar och åkte till en Dreamgala (=MMA, Mixed martial arts. Vuxna män slår och sparkar halvt ihjäl varandra. Det tycker mina barn är kul, och okej, man vänjer sig och nu tycker jag också det är kul.)
På galan blev plötsligt sagda barn (två av tre) helt extatiska för att någon som heter Fedor och är legendarisk inom MMA var där i publiken. ”Vi är i samma rum som Fedor!!”

Bah! säger jag bara, för några dagar senare hälsade ingen mindre än Forest Whitaker på mig!!! Han är en av mina stora favoriter, så jag var lycklig i flera timmar.
Det gick till så att jag satt på en uteservering i godan ro och drack kaffe. Eftersom det är rätt få västerlänningar i Tokyo (men desto fler japaner:-) ) så registrerar man dem när man ser dem. I min ålder kan vi nicka lite till varandra, bara som ”jag ser dig”, det hände flera gånger. Så när jag sitter där och ser en svart man komma gående tittar jag lite, och när jag inser vem jag tittar på så antar jag att ögonen blev ganska stora – och då nickade han till mig. Till mig! Sen började jag kanske dregla, jag vet inte. 🙂

———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Resfebern stiger

Snart bär det iväg till Tokyo och jag har svårt att koncentrera mig på något annat. Har kollat och dubbelkollat alla biljetter, hotellvouchern, passet – allt. Eller har jag glömt något? Vad? Springer omkring och stressar upp mig över vad jag kan glömma. Eller sitter still och gör ingenting – och sen blir jag stressad över det.

På flygresan tar jag med Japans historia och en resegudie. Och kanske ett par böcker till. Sonen som reser med mig är ingen läsare, men jag tänkte försöka smyga på honom nån i alla fall. Stackars människor som inte gillar att läsa, vad ska de göra på långresor? Han påstår att han har samma relation till film som jag till böcker, det vill säga att de berikar livet. Kanske har han rätt. Visar de film på långflygningar? Hur lång är egentligen flygningen, när man lägger till och drar av tidsskillnaden? Jag får det till 14 timmar, ifall inte nån har sommartid.

Read Full Post »

Surprise; det fanns alldeles för lite merchandise på Star wars-utställningen! Jag trodde det skulle finnas massor och planerade att köpa en fin Yoda-docka, men icke sa nicke. Det blev bara en t-shirt.

Själva utställningen var fin. Olika rum innehöll för det mesta saker från olika planeter. Det var flera av drottning Amidalas dräkter, prinsessan Leias guldbikini, Darth Vader komplett med väsandet, en av de där små pälsbollarna som inte alls är söt på nära håll, olika masker, storm trooper-uniformer, C3P0, R2D2, Yoda förstås!, allt möjligt. Pod racers i original. Uppbyggda bakgrunder av stora folksamlingar. Konceptteckningar på hur tecknaren har tänkt sig dtet hela, och hur det sen blev. Små videosnuttar visade var sakerna användes, och en lite längre film berättade historien kring specialeffekterna. Darth Vader gick omkring med sin röda ljussabel och såg farlig ut. Jag är helnöjd.

(Hade jag vetat om att Elisabet Ohlson Wallins utställning, In hate we trust, också visas i Övik just nu hade jag först gått på den men nu hann den stänga.)

En bok fyndade jag också, på bokhora uppskrivna Tawni O’Dells Avvägar för 34:50. (Inbunden!) Det är så billigt att det inte gills som att bryta mot köpstoppet. Min resebok om Japan som vi dreglat över flera dagar gills inte heller, den får vi ju praktisk användning för.

Och så har jag sett en zombie-film. The things we do for love…

Read Full Post »

Vi ska till Japan i höst, och min vana trogen läser jag skönlitteratur för att komma i stämning och förstå mer om samhället. (Murakami x 2: Ryo – Oändligt blå, Haruki – Kafka på stranden, Banana Yoshimoto – Kitchen, Taichi Yamada – Strangers, Natsuo Kirino – Out, Kobo Abé ). Dessutom har jag stora förväntningar på Japans historia.

Efter att ha läst denna artikel om knäppa temakaféer i Tokyo, inser jag att jag måste läsa upp mig på manga också. Men vad ska jag välja? Den enda jag har riktig koll på är en animéfigur – Naruto – kanske det finns såna kaféer?

Read Full Post »

En japansk man ger sig ut för att leta efter en särskild insekt som lever i sand. Han råkar på en hel by som delvis är begravd i sand, och ska stanna över natten hos en kvinna i en brant grop. Hela hennes tillvaro består i att skotta bort sand hela nätterna för att inte begravas av den. På dagarna sova. Sanden letar sig in i maten, i kläderna, i huden, i munnen… överallt. När mannen vill bege sig därifrån släpps inte repstegen ner. Han är fången i slavtillvaron.

Absurd, ganska obehaglig bok. Den ska väl läsas metaforiskt om tillvarons meningslöshet, eller om att finna mening i det oupphörliga arbetet, men jag har lite svårt för sånt så jag gillar den inte så värst.

Read Full Post »