Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Israel’


Maggie Gyllenhaal är fantastisk. Storspel hela tiden.
Dessutom flera andra riktigt fina, och favoriter.
Om storpolitik, familjehemligheter, vänskap, våld, lojaliteter, fredsdrömmar och realpolitik i Israel, Gaza och London. Psykologiskt och intelligent.
Vi har ingen aning om hur det ska sluta.

Read Full Post »

utsuddadeEn kvinna kommer till polisstationen och anmäler sin 16-årige son Ofer som försvunnen. Motvilligt dras en utredning igång, för i Israel sker ju inte den typen av brott som kan misstänkas här?
Det tar ett tag innan jag vänjer mig vid det långsamma och fumliga sätt som polismannen Avraham Avraham (senkommen kamrat till Ed McBains Meyer Meyer om någon mer än jag minns honom) har att leda en utredning. Planlöst, uppskjutande, benägen att irra in på stickspår och förlora sig i ovidkommande känslosamma detaljer. Ungefär som det jag irriterar mig på hos Henning Mankell/Kurt Wallander. Att gå runt och KÄNNA hela tiden.
Men efter ett tag förlåter jag det. Det är något med stämningen, det dröjande, och så den konstiga grannen som försöker bli vän med Avi Avraham och verkar oerhört mystisk (farlig?) i sin självupptagenhet. Alla är självupptagna i den här boken. Utom möjligen mamman där i början då.
Lottens bokblogg har också läst, liksom Bokmoster.

Read Full Post »

evigafolketDet gav en extra tyngd att läsa den här debuten i Jerusalem, där unga tjejer (och killar förstås) går omkring i uniform med ett maskingevär över axeln som ett vardagligt inslag i gatubilden. Via boken lärde jag mig att de olika färgerna på baskrarna betyder att de tillhör olika förband, blå basker är nån sorts intern militär tillsyn exempelvis. Dessutom passerade vi ett par gränsposteringar vid Västbanken, och kände hettan ute i öknen.

Shani Boianjiu ger en omtumlande intensiv beskrivning av de två år som kvinnor gör militärtjänsten i Israel via ögonen på de tre barndomsvännerna Yael, Avishag och Lea. De har vuxit upp i en liten by i norr, en riktig håla i utkanten av allt. Militärtjänsten är både hatad och fruktad, men också en biljett bort till en ny tillvaro. Tjejerna hamnar på olika ställen (Yael utbildar skyttar, Avishag är gränsvakt, Lea inom militärpolisen) men gemensamt är att våldet ständigt är närvarande. Samtidigt är tjejerna så där knäppa som man är när man är ung, eller förresten, de är nog knäppare. I alla fall Lea, som stundtals verkar spritt språngande galen.
Men hela tillvaron är galen och absurd. Ett stilla lugn kan vända till en attack på två sekunder. Två solbadande nakna soldater i ett vakttorn vid egyptiska gränsen kan leda till en diplomatisk incident, och att en telefon som inte ringt på flera år plötsligt gör det. Tre palestinier kan tjata sig till att bli beskjutna med gummikulor för att komma med i tidningen. Någons kärleksnäste som borde innehålla en viss sorts patroner gör det inte — och därför dör tusentals småbarnsföräldrar.
Slutet på boken är riktigt otäckt, jag blir inte riktigt klok på det. Händer det verkligen? Eller är det nån djup symbolik jag inte förstår? Annars tänker jag att flera av händelserna i boken troligtvis har hänt. Att Shani Boianjiu hämtat ur sina egna och sina vänners erfarenheter.

Det eviga folket är inte rädda snuddar vid en best of-etikett. Jag tror den får den. Kanske delvis för Jerusalems skull, men ändå.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

duvslag4Det fanns ju ett duvslag i Masada! Och det var två kvinnor och fem barn som överlevde romarnas belägring och självmorden, precis som Alice Hoffman berättade Hon har gjort grundlig research, det var spännande att få veta.
duvslag1.
duvslag2
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »