Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘islamism’

kalifatetsåterkomstMycket tidigt under den så kallade arabiska våren under första halvan av 2011 stod det klart att de islamistiska organisationerna och partierna var bäst organiserade. Muslimska brödraskapet, själva urorganisationen ur vilken de flesta islamiströrelser växt fram, skapad 1928, var snabbt framme i Egypten. (Innan militären kuppade till sig makten sommaren 2013.) Idag kan man konstatera att olika islamistiska organisationer är de stora vinnarna efter de politiska revolutionerna från 2011.

IS har skickligt och effektivt tagit plats i ett politiskt vakuum som skapats av det långvariga kaoset i regionen. De har utnyttjat konflikten mellan sunni- och shiamuslimer, haft svagt motstånd, rört sig inom svaga statsbildningar, och förstås baserat sig på den sammankoppling mellan religion och politik som islam aldrig frigjort sig ifrån, hävdar Magnus Norell. Det är kanske detta resonemang där han slår fast att islamisterna stödjer sig på teologi och religiösa regler, och hänvisar till religiösa urkunder som ideologiska motståndare har svårt att vifta bort, som bidragit till att en så meriterad terrorismforskare som Magnus Norell plötsligt fick svårt att ge ut denna bok. Han beskriver i förordet hur förlag efter förlag nobbar honom med diverse bortförklaringar.

Nåväl. Jag lär mig i alla fall massor. Magnus Norell knyter ihop sådant jag undrat över, som till exempel i ett avsnitt om Saudiarabien där han också citerar den palestinske forskaren Ahmed Khalidi (Oxford)  som talar om ”ett krig om islams själ”.

Khalidi sammanfattar den inommuslimska konflikt som IS framväxt återigen ställt på sin spets som en som bottnar i den form av ideologisk grogrund som IS (och all annan muslimsk extremism) vuxit fram i. Detta, menar Khalidi, har gjorts möjligt främst på grund av det decennielånga stöd som Saudiarabien givit till skolor, universitet och moskéer runt om i muslimska länder, och även i Europa och USA. Denna ideologiska offensiv från saudiskt håll (och som till stor del tog riktig fart efter den islamistiska revolutionen i Iran 1979), har gjort det möjligt för denna mycket stränga, ortodoxa gren av islam — som är antimodern, antisemitisk, kvinnofientlig och motståndare till all form av verklig demokrati, pluralism, inklusive islamisk pluralism — att dominera mycket av det problemformuleringsinitiativ som är så viktigt när det gäller att definiera en religiös ideologi.
Det är denna salafism som är grunden för den ideologi som IS så framgångsrikt har spritt. Saudiarabien betraktar ju IS som ett hot eftersom det ny(a) kalifatet som utropades av al Bagdadi direkt utmanar den saudiska självbilden som centrum för islam. Den saudiska regeringen var således fort ute med att förklara sig villig att stödja USA mot IS. Det är en hjälp som främst är ekonomisk men sauidsk militär har varit involverad även i flygattackerna mot IS. Landet befinner sig således i den situationen att man både finansierat den islamistiska ideologi som gjort IS möjlig, och samtidigt finansierar kriget mot IS. Det går i längden inte att sitta på dessa två stolar samtidigt, och ju snabbare Saudiarabien, och andra, tar tag i den diskussionen, desto bättre.

Read Full Post »

underkastelseMin första Houellebecq, denna kontroversielle franske författare, som blev skräckslagen och gick under jorden efter morden på Charlie Hebdo eftersom just denna bok kom ut samtidigt och han anklagades för att vara islamofob. Anledningen till att jag för flera år sen drog slutsatsen att Houellebecq inte var något för mig kommer jag inte längre ihåg, men jag kan gissa att det hade med kvinnosynen att göra. För här i Underkastelse är protagonisten en klassisk mullig mansgris, en sån som knappt syns till i litteraturen längre.
François bedömer varje kvinna uteslutande efter hennes utseende och hur attraherad han är av henne. Han fantiserar om tidigare erotiska utsvävningar men är hopplöst oförmögen att leva i en fungerande relation. Som halvlyckad akademiker och litteraturlärare brukar han förföra sina studentskor, och när det tar slut med den sista övergår han till prostituerade och är särskilt intresserad av sodomi.

Det intressanta i romanen är de politiska omvälvningarna. Nationella Fronten växer sig allt starkare, vänstern försvagas, och så poppar det nybildade Muslimska broderskapet upp och växer lavinartat. Våldsspiralen ute i förorterna snurrar allt fortare med skottlossningar och sammandrabbningar, men i takt med allt grövre våld så rapporterar medierna allt mindre, till slut inte alls. En belysande scen är på en fest där gästerna hör skottlossning och börjar blippa på sina telefoner och paddor men inte får veta något. Alla blir nervösa och går hem tidigt. François och en annan man går hem genom Paris och möter två tungt beväpnade kravallpoliser, som patrullerar lugnt som den naturligaste sak i världen. Det vilar en sorts fatalistisk trötthet över hela staden, landet. ”Sedan länge var Frankrike, liksom alla andra västeuropeiska länder, på väg rätt mot inbördeskrig, det var ett odiskutabelt faktum.”

Så blir det Muslimska broderskapets presidentkandidat som vinner valet, och allt förändras. Alla kvinnor som arbetar på universitetet blir uppsagda. Alla kvinnor överallt blir uppsagda, tror jag, men François rör sig i en begränsad akademisk värld.  Könen separeras. Skolbarnen sätts i islamisk undervisning och bekostade av saudiska pengar. De som inte vill hamnar i riktigt usla skolor. Kvinnor får sen gå i hushållsskolor.

François lämnar Paris för en tid, han blir deprimerad och är avtrubbat handlingsförlamad och okänslig för närkontakt med döden, förstärkt av hans fullständiga självcentrering. Men han kommer tillbaka, och när han träffar en tidigare hopplöst ful gammal kollega som numera har två unga fruar och en fin post på universitetet, så tänker François att det kanske inte är så dumt ändå?

Det jag blir mest överraskad över i den här romanen är den språkliga glädjen. Det är spänstigt och kvickt, med prunkande detaljer i beskrivningarna av arkitektur och konst och inte minst mat och dryck. Några långrandiga monologer, men annars rolig satirisk läsning. Och tänkvärd.

Tack Daniel för lånet!

 

Read Full Post »