Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Helene Uri’

tjuga
För en tjuga styck fann jag dessa böcker i en stor låda på bokhandeln jag egentligen slutat handla på för att personalen är så… ointresserad.

Sherman Alexie är en underbar författare som är oförskämt okänd, det är obegripligt. Han fick en hit med Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian men annars har jag bara sett denna novellsamling, Rödskinn, på svenska. Den har jag redan, men jag köpte alltså en till för att kunna ge bort.
Corliss från en av novellerna i Rödskinn finns ständigt med mig. ”Hon hade aldrig mött en mänsklig varelse som var intressantare än en bra bok.”
Jag har bloggat om andra böcker av Sherman Alexie: Flight, War dances och The Lone ranger and Tonto fistfight in heaven. Alexie finns på twitter också.

Anna-Karin Palm har jag inte läst på 20 år så det kan väl vara dags, och Helene Uri är en norska som jag läste en bok av häromåret, Den rättfärdige.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Norrmännen har kommit starkt de senaste åren. Efter Per Pettersons underbara ”Jag förbannar tidens flod” (Nordiska rådets pris 2009) och Karl Ove Knausgård mäktiga självbiografi ”Min kamp” har jag undrat var norskorna finns? Finns det någon? Jo, det gör det. Helene Uri heter hon, och introducerades redan 2004 men jag hittar henne först nu, med senaste romanen ”Den rättfärdige”.

Redan på första sidan är jag beredd att lägga ifrån mig boken: Jag orkar inte en incesthistoria till. Orkar. Inte. Men jag läser på och belönas med att inte alls få vad jag förväntade mig.

I inledningen begravs den avskyvärde mannen Karsten Wiig, en pedofil som förgripit sig på sina egna döttrar. En av döttrarna finns på plats i kyrkan, sörjande. Annars är det glest i bänkarna. En mycket gammal man vandrar full av ruelse ut från begravningen, Edvard Frisbakke, den berömde advokaten som fick Karsten Wiig fälld. I spänningsfältet mellan dessa båda män dryftas frågor om skuld, ansvar och rättfärdighet. Men vems är skulden? Och vem är rättfärdig?
Undan för undan får jag veta mer om den lyckliga inledningen på Karsten och Marianne Wiigs äktenskap, och sen, jodå, den lika lyckliga inledningen på Karstens relation med älskarinnan Barbara. Här börjar jag undra: Om Karsten är pedofil, varför har han så många kvinnoaffärer?

När jag som läsare följer Karstens längtan och kärlek till sina döttrar med sina olika personligheter, så fint och detaljrikt beskrivet, då vill jag tro att han är oskyldig. Men hur kan han vara det när den äldsta dottern, Elise med randiga armar, minns övergreppen?
Helene Uri håller mig på halster, jag kan inte veta någonting säkert förrän alldeles i slutet av boken. Att en hel familj och flera liv har slagits i spillror står däremot klart från början.

Omslaget: det är jättefint, men jag förstår inte vad det alls har med historien att göra?
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »


Rensningen fortsätter. I helgen har jag lyckats skänka bort ett dussin böcker till folk som besökt oss i helt andra ärenden. De här är kvar i några timmar, sen blir det Stadsmissionen.
Det är märkligt vilken tillfredsställelse det ger att minska samlingen. En sån där skön, frisk känsla. Nästan så att jag funderar på att sparka igång den gamla urtråkiga köpstopps-bloggen.
Annars har livet varit stressigt den senaste tiden, och det kommer att fortsätta vara arbetstyngt de närmaste månaderna. Läsningen blir lidande och jag prioriterar böcker jag tagit på mig att recensera, som Majgull Axelssons Moderspassion — jättebra! — och Denise Minas Getingsommar — också bra.
Det är intressant hur dessa två böcker möter varandra, i sin klassmedvetenhet och sin strävan att behandla fattiga människor som lever i marginalerna med respekt. (Förra Minan, den första med nya huvudpersonen Alex Morrow, hade jag vissa invändningar emot, men de är på väg att försvinna med den här.)
Och så ska jag läsa en norska som heter Helene Uri. Det ska bli spännande!

På mitt nattduksbord ligger en novellsamling av Mavis Gallant, som är bra, och ett två månader gammalt nummer av Vanity Fair. That’s it.

I lördags natt såg jag säkert halva Fast & furious 3: Tokyo drift, bara för att få en glimt av korsningen i Shibuya

och lite andra Tokyomiljöer. *suktar*

Read Full Post »