Det blev två filmer till i helgen: Sofia Coppolas ”Marie Antoinette” och Tim Burtons ”Sweeney Todd”.
MA såg jag på bio först, och tyckte mycket om. Jag gillar stämningarna Coppola skapar. I början när MA som 17-åring tvingas lämna varenda liten sak från sitt tidigare liv när hon kliver in på fransk mark, till och med sin älskade hund. Det överdådiga och samtidigt flickaktiga. Hur de provar skor, går på maskeradparty, väntar in solnedgången. Det finns så många oerhört vackra bildsekvenser, och så gillar jag när SC lägger in modern rockmusik.
MA är Coppolas tredje film, efter ”Virgin Suicides” (Kirsten Dunst är med i den också) och ”Lost in translation”. Jag har alla, det här är en regissör jag vill följa. Men borde det inte vara dags för en ny snart?
Och sen såg vi ”Sweeney Todd”, då. 
Där var det blod så det räcker!
De spelar bra, och sjunger med den äran, till och med Johnny Depp är rätt okej, och det är kul
men samtidigt hemskt.
Jag pallar inte det där slumpmässiga mördandet av oskyldiga. Hämnd på skurkar är en sak, men vanliga gubbar en annan. Men de får ju sitt straff… Det vore kul att se den som musikal nån gång.
Minns förresten att Tim Burton och Helena Bonham Carter – som ju är gifta – bor i varsitt hus granne med varandra. Men hur fungerar det med barnen/barnet, för de har väl minst ett, tror jag? Kanske har de en hemlig gång emellan, det vore fint. Med spindelvävar och gistna trappsteg i trä.
(Förutom HBC/Bellatrix Lestrange är två till från Harry Potter-gänget med, Alan Rickman (Snape) och han den otäcka råttan Peter Pettigrew.)
snowflakes in rain 