Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Heartsick’

Det handlar mycket om hurdan deckaren/polisen/problemlösaren är för mig, om jag ska gilla historien eller ej. Och här är det gilla!
Archie Sheridan är en från början, förstår man, ganska vanlig polis som på sin första mordutredningning visar sig drabbas av den som ska bli hans nemesis: seriemördaren The Beauty Killer. Mordet löses inte, tvärtom blir det fler och fler och en egen task force som Sheridan så småningom blir chef för. Men när vi träffar honom är allt det där redan historia. Det är många år senare, och Archie blev själv seriemördarens sista offer. Han blev tillfångatagen och torterad i många dagar av Gretchen Lowell, och sedan dess har hans liv gått i bitar. Nu är Archie ständigt påtänd, han knaprar smärtstillande dagarna i ända och har ont i sina ärr och sår efter tortyren. Framför allt har han ont i själen, kanske. Han är helt enkelt en förändrad man, ett vrak, som besöker Gretchen varje söndag i fängelset för att få nya uppgifter om dumpade kroppar. Och för att han har ett mycket underligt beroendeförhållande till henne.
Beroendet har kostat Archie Sheridan hans äktenskap och familjeliv. Han har också varit sjukskriven länge. Men gode vännen Henry försöker få igång honom, och när ännu en seriemördare kidnappar skolflickor i Portland börjar Sheridan jobba igen.
Den andra huvudpersonen här är Susan Ward, journalist som skriver feature för The Herald och som ska följa Sheridan under utredningen. Hon är rätt trasig hon med, och en intressant person i sig. Jag gillar hennes rosa hår, hennes ångest, och hennes flummiga hippiemorsa Bliss.
Intrigen är spännande och det är bra flyt. Tortyråterblickarna är otäcka, men man kan ju skumläsa. Jag gillar verkligen Chelsea Cain, som drar lite åt Mo Hayder-hållet, men allra mest gillar jag som sagt personerna. Hoppas hon behåller dem, för jag vill läsa mer av Cain.
Tack Feuerzeug för tipset!
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »