Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gunilla Palmstierna-Weiss’

lessingbio
På annat ställe frågar en väninna efter memoarer skrivna av kvinnor. Hon har ingen lust att läsa Strindberg, Norén eller Knausgård.
Så jag går omkring här hemma och funderar. Mitt första val syns här ovan: Doris Lessings fantastiska självbiografier som jag läst två gånger om. Den tredje delen är i romanform*, den kan jag ha läst tre gånger. De första är både spännande och modiga, och för den som läst Martha Quest-serien Våldets barn ger de flera extra dimensioner. Doris Lessing har en förmåga att se sig själv både inifrån och utifrån, en kompromisslöshet, skoningslöshet, som gör att jag förstår så mycket mer av vad det innebär att vara människa. Det är stor litteratur.

Men jag vill gärna ha fler tips!
Just i detta nu kommer jag att tänka på Joyce Carol Oates dagböcker, Sylvia Plaths dito, men det är ju inte samma perspektiv som i en memoar. Unni Drougges Jag jag jag! är en annan kandidat, men är osäker hur mycket roman den är? Gunilla Palmstierna Weiss står i bokhyllan men jag har inte hunnit läsa den. Laura Bush memoarer var en höjdare för mig, tillrättalagda förstås men ändå finfina som komplement till Sittenfelds American Wife.
Detta inlägg kommer att uppdateras allt eftersom jag eller ni kommer på fler att tipsa om.

Anaïs Nins dagböcker.
Marjane Satrapis seriememoar Persepolis.

Linda Gray Sexton: Searching for Mercy Street (bloggat HÄR)

Joy Harjo: Crazy Brave (bloggat HÄR)

Alison Bechdel förstås! (HÄR)

Camilla Henemark Adjö det ljuva livet (ingen författare men för nutidshistorien)

Azar Nafisi.

Patti Smith: Just kids

lessingbaksida

Read Full Post »

julbokScore igen! Jag har berättat förut att Kulturen lägger fram alla recensionsböcker de fått sig tillskickade men inte recenserat på stora bord så att alla anställda får plocka. I regel med start klockan 15, för att även nattredaktionen ska hinna på plats. Förra året fann jag dessa fina.
I år blev jag själaglad över att hitta scenografen Gunilla Palmstierna-Weiss självbiografi, jag hörde ett radioprogram om denna för mig okända konstnär och blev fascinerad av hennes liv, hon verkar ha träffat alla. Som en Mitford-syster, ungefär. (Just när jag var som mest belåten fick jag se att min rival FQ korpat åt sig Carl-Johan Malmbergs Stjärnan i foten om William Blake, men det är smällar man får ta.)
Till detta en Kate Morton, som jag tänkte som mysläsning, och så en kanadensisk deckare som jag inte läst förut. Louise Penny jämförs med Agatha Christie och P D James, men dessa damer är ju helt olika så jag begriper inte det. Hoppas egentligen på att den ska påminna om Giles Blunt. Kyla, snö, vidder…
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »