Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Goethe’

ärretJag läser i essän Undergångens lockelse (och förstår att jag helt har missförstått det sublima):

”Läsaren beträder i Manfred det område som romantiken kallade det sublima. Detta begrepp lanserades på 1700-talet för att beteckna en estetisk upplevelse av mera våldsamt och omskakande slag än mötet med den skönas begränsade och harmoniska värld. Den förknippades till en början med skapelsens stora och ödsliga vidder: hav, vilda klipptrakter, stjärnhimlen, som gav läsaren en blandad känsla av bävan och religiös tillförsikt.
Edmund Burke skärper analysen med sin skrift Filosofisk undersökning om ursprunget till våra begrepp om det Sublima och det Sköna (1757; svensk översättning av Per Dahl 1995). Där framförs tesen att de starkaste estetiska upplevelserna härrör från föremål som i normala fall injagar dödsfruktan. Burke karakteriserar det sublima som ‘ett slags lustfylld fasa, ett slags lugn färgat av skräck’.”

Ur essän Atterboms akustik:
”Vad är läsandet? Jag förstår det skrivna först i det ögonblick jag tycker mig höra en röst i det, så att satserna får en ton, ett perspektiv. men denna röst är förstås en illusion. Bokstäverna ligger stumma på papperet. Likväl är illusionen nödvändig om orden ska förvandlas till ett meningsfullt helt. Jag måste erkänna att satserna har med varandra att göra, vilket texten aldrig bevisar.”

Visste ni att Goethe hade en skugga, Moritz, som levde ett hårt liv? Kommer ni ihåg att det är Madame de Staëls Corinne som Anna Stjärnhök och Gösta Berling kastar åt vargarna under sin vådliga slädfärd? Freud, Stig Larsson, Philomelas tunga… jag får lust att läsa Runeberg!

Annonser

Read Full Post »

temautomTematrion handlar denna vecka om olästa böcker. Det är egentligen först på senare år som jag lärt mig att lägga bort böcker som jag börjat läsa. Tidigare klarade jag inte av det, det kändes så elakt på nåt sätt, som ett svek eller som att ge upp.
1 Vem av de sju? av Vic Suneson hette den allra första deckaren jag provade på att läsa. Jag var nio, tio år, tror jag, i slukaråldern och läste allt jag fick tag i. Min mamma fick syn på den och tog av mig boken, hon tyckte inte att den var lämplig. Det är väl därför jag minns den så starkt. Det var ett sjuttiotalsomslag, med nån mörk skugga och kanske rent av en pistol på bilden.
2 Den unge Werthers lidanden av Goethe ingick förstås i den litteraturvetenskapliga kursen. Jag tyckte den var fruktansvärt tråkig, och läste aldrig ut den. Det hindrade mig förstås inte från att diskutera slutet, alla vet ju ändå vad som händer.
3 Bibeln. Jag tycker att jag kan bibeln för dåligt, pinsamt dåligt, och då och då med oregelbundna och långa mellanrum får jag för mig att jag ska ta mig igenom den. Det finns ju sådana underbara berättelser i den. Men, jag klarar inte av att läsa den. Barnens bibel i olika versioner går däremot jättebra. Och jag vet att det funnits en grafisk bibel, men den går inte att få tag i längre.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »