Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Glöd’

Generalen väntar. Han sitter ensam och åldrad i sitt ungerska slott och väntar på sin gamle vän Konrad. I 41 år har han väntat. Och grubblat. Försökt förstå vad som hände den sista kvällen, och varför.
Konrad är på väg.
När generalen och Konrad var små var de oskiljaktiga. En vänskap så sann och nära att ingenting kunde skilja dem åt, trots att pojken som skulle bli generalen var rik och hade allt, medan Konrad var mycket fattig med föräldrar som försakade allt för hans skull. De följdes åt i skolan, de följdes till soldatutbildningen, och sedan generalen gift sig med Krizstina var Konrad en trogen och välkommen gäst på slottet. Det var middagar med vin och levande ljus, ända fram till den sista middagen.
Sándor Márai berättar sin historia i cirklar. Man får en glimt av en händelse eller en person, som sen återkommer några sidor senare och man får veta mer. Jag fastnar, jag vill veta vad det var som egentligen hände den där kvällen för 41 år sen. Miljön är ett gammalt Europa, före världskrigen. Men kejsardömet, det Habsburgska riket, är förstås lika dödsdömt som de två gamla männen.
Slutet av boken formar sig till en monolog: generalen summerar sitt liv. Konrads liv. Krizstinas liv. Musiken. Jakten. Kärleken.
”Allting upprepar sig, saker och ord går runt i cirklar, ibland cirklar de kring hela jorden och sedan möts de, berör varandra och avslutar något”, säger han liknöjt, oberört.
Bokoffer har skrivit mycket intressant om sin läsning av Glöd, och bjuder på flera fina citat.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »