Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gamla kvinnor’

summer without menJag älskar att Mia Fredricksen blir psykotisk när hennes make sedan 30 år tillbaka vill ta en ”paus”.
Jag älskar att hon blir frisk och reser till sin åldriga mor.
Jag älskar gruppen av gamla kvinnor, Svanarna, som mamman hänger med på hemmet. Mest älskar jag Abigail, som i decennier broderat hemliga subversiva konstverk UNDER de traditionella vackra konstverken. Hemliga veck och avigsidor visar saker som en kvinna som med en gigantisk dammsugare suger upp hela (jävla) stan med alla inuti, och en lång rad av kvinnor som onanerar på olika lyckliga sätt. Hur ofta förekommer kvinnors onani i skönlitteraturen, undrar jag? Eller menstruation. Här nämns mens också, det har jag knappt sett nånstans utom hos Siri själv när Lily Dahl får den.
Jag älskar kanske inte poesiklassen, de unga tjejerna, knappt tonåriga, med den vidriga utstötande gruppdynamiken som leder till grym mobbning, men jag älskar det faktum att klassen finns och att Mia Fredricksen rör sig mellan dessa unga flickor och de gamla kvinnorna. Kvinnans alla åldrar.
Jag älskar att Mia är poet och undervisar i poesi.
Jag älskar att maken heter Boris och jobbar med råttor — vilken hämnd!
Jag älskar den tredje kvinnliga åldern, grannfru med två små barn, som designar örhängen och grälar med sin man. Jag älskar hennes tjuriga dotter Flora som alltid vill ha sin peruk på. Och bara det faktum att ungen heter Flora, och att Mias dotter heter Daisy. Blomnamn igen! Och apropå namn så är det flera på A: Alice — den allvarliga utstötta flickan, Ashley med den döda blicken, tidigare nämnda brodösen Abigail och i moderns bokklubb läser de Austen. Det känns tråkigt att jag glömt hela Övertalning, det hade varit bra att minnas nu för att veckla ut ännu ett lager i denna korta men åh så innehållsrika roman där Mia går och tänker och känner, läser och resonerar, och försöker få rätsida på sitt liv efter att hon tappade fotfästet. Och fundera över Kvinnans villkor.
En språklig njutning från början till slut, naturligtvis. Best of-etikett, naturligtvis.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Först ska jag säga att jag inte alls kunde myten om Baba Jaga innan jag läste, mer än att jag hade en diffus idé om att hon är nån sorts trollgumma eller kanske en häxa eller ”klok gumma”. God eller ond? Ingen aning. Men jag har läst två böcker av Dubravka Ugresic tidigare, och tyckt om dem, så därför högg jag den här boken och läste den nu som min första i Mytprojektet.
Under läsningen av den första tredjedelen av boken undrar jag hela tiden: Var är myten? För det jag läser är helt enkelt en vuxens dotters bekymmer över sin ganska jobbiga, åldrande morsa. En morsa med städdille men utan kramar, och som börjar bli mer och mer glömsk och tappa orden. Det är bra, framför allt en resa till Bulgarien är riktigt bra skildrad, men det är ju liksom ingen myt. Tycker jag.
Men sen börjar det hända grejer. Tre åldrade kroatiska kvinnor beger sig till ett hälsocenter i Tjeckien, där en amerikansk charlatan till pillertrillare befinner sig med sin vackra mulliga dotter. Här kan man läsa in trolldrycker och mystiska salvor, samma som trollgummorna tillhandahöll fast nu under ”vetenskaplig” täckmantel. Lurendrejeri, för det mesta. Eller?
Den här delen är absurd och dråplig och helt oemotståndlig! Tanterna Pupa, Kukla och Beba provar på olika hälsokurer och upplever äventyr, de träffar en massör med ständigt stånd (en krigsskada från Sarajevo), en av dem råkar ha ihjäl en man medelst golfboll, en annan vinner storkovan på rouletten när hon bara försöker växla in sin enda femhundring. Och överallt ägg ägg ägg! (Dessutom kommer jag aldrig att kunna betrakta en tavla av en kvinna och en papegoja på samma sätt längre.)
Pupa, Kukla och Beba är virriga, knasiga, ibland griniga men oj så ljuvliga kärringar. (Påminner litegrann om knäppskallarna i Carringtons Hörluren men har ändå fötterna någorlunda på jorden. Bakom rollatorn.) En av dem dör med långfingret upp mot resten av världen… och då kommer hemligheter upp i dagen.
Tredje delen är en akademisk brevväxling om Baba Jaga i folkloren. En litteraturvetenskaplig analys av de första två delarna, kan man säga. Med mängder av fotnoter för dem som älskar sånt. Språkliga uttryck, gamla folksagor, symboler och härledningar och massor av information. Intressant! Till exempel hur filmen/filmerna Cat people förvaltar Baba Jaga-temat med kvinnor (i och för sig unga och vackra) som kan förvandla sig till kattdjur.
1942 (observera badkarsfoten! Baba Jaga bor i en stuga på hönsben, själv har hon ett skelettben. Eller järnben. Eller…):

1982 har man bättre effekter. Men huvudpersonen Irena är fortfarande serbiska.

Bokmania har också läst och hon kan sin Baba Jaga.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »