Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fotografiska museet’

Siri Derkert Moderna museet: Vilken bredd! Akvareller, oljor, miniatyrer, modeteckningar och politiska collage… och så de där ristningarna på Östermalms tunnelbanestation. Jag tycker nästan mest om hennes kubistiska oljor. Och modeteckningarna. Vilket människoliv också, med ungdomsresor och kärlekar och bortadopterade barn som hon sen tar hem till sig. Och dottern, konstnären, som dog.
Mycket intressant utställning, men inte så lyckad hängning. Nånstans mitt i möttes min väninna och jag, båda helt förvirrade, och undrade om den andra hade sett åren si-och-så.


Luleå Art Biennal på Kulturens hus. Flera konstnärer, och därför en blandad kompott. Jag tyckte om de jättestora babybodiesarna, och framför allt den starka historien med kvinnan vars huvud/hals plötsligt en dag fastnade på snedden. Hela hennes liv förändrades, det var hemskt. Porträtt av Elli heter verket, Antti Haase heter konstnären.



Jag tyckte också om fotona från en brasiliansk strand, där lönnfeta skrynkliga tunnhåriga människor tycker att de är skitsnygga, medan det däremot krävdes information om att ett helt möblemang är gjort av insulinsprutor för att jag skulle uppskatta dessa:


Nina Hemmingssson i Ljusgården på stadsbiblioteket i Umeå. Liten och intensiv, överblickbar och man kan gå runt runt och garva åt hennes fula & överdrivna figurer, som ständigt visar upp våra minst önskvärda känslor och egenskaper.
Originalteckningar från Så jävla normal finns med på utställningen. Man kan handla också.

Robert Mapplethorpe på Fotografiska museet. Svartvita, vackra, en lek med ljus och mörker. Blommor och kukar och en kvinnlig bodybuilder som tydligen var extrem då, men idag känner jag flera stycken som är ungefär lika muskulösa. Bilderna är snygga på ett distanserat sätt, inte ens nakenbilderna blir intima. Bilderna på Pattis Smith är klart bäst, inte bara för att jag gillar henne utan för att där uppstår känslor. En extra dimension.

Eleanor Coppola också på Fotografiska museet har jag skrivit ett eget inlägg om. Mycket starkt.

Read Full Post »


Jag är väldigt glad att jag besökte Fotografiska museet igår, och särskilt Eleanor Coppolas utställning Circle of Memory. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, större betoning på fotografier kanske och något mer personligt om hennes omkomne son?, men det jag får är istället halm. Stora halmbalar som byggts upp till en hög men liten labyrint, så småningom förstår jag att det ska vara en cirkel. I halmbalarna är det instucket vita lappar. Där har besökarna skrivit. På flera som jag läser är det någon som saknar sin farmor. En familj har mist sitt lilla barn. Någon minns en bror som varit död i flera år. Andra skriver om sin kärlek till människor som är i livet, och tacksamheten över det.
Jag skriver en egen lapp, om kärlek och Norge, och ska sätta upp den men den fastnar inte i halmen så jag hittar en liten gång med tak av stockar och där får jag in lappen under en flik bark. Sen börjar jag gråta.
Jag går ännu längre in i gången för att vara lite diskret och hör då barnröster som räknar på olika språk. Franska, quatre-vingt-deux. I vad som måste vara cirkelns mitt finns ett runt rum där det rinner fin vit sand, timglassand, genom ett hål i mitten av taket. En stor hög har samlats på golvet. Vad är det? Vår tid som rinner ut? Barnrösterna som räknar den tid vi har? Det finns en bänk gjord av halm men jag lägger mig på golvet istället.
Under tiden som jag ligger där och tänker, känner, är det bara en man som kommer in. Jag tror att många besökare missar det inre rummet. Själv är jag väldigt glad att jag tog mig tid just då, just där, det var värt en och en halv timmes väntan på att Fotografiska skulle öppna. Skönt att få gråta över Norge på det sättet och på den platsen, jag kände mig lugn och liksom avklarad. Tack Eleanor Coppola för att du ställde ut Circle of Memory just nu och här.

Missa inte denna gång om du går till Fotografiska.
————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »


Alla som går förbi Margaretha Krooks staty utanför Dramaten klappar henne på magen, verkar det som. Den är alldeles blanksliten. Och varm. Riktigt varm.
I fredags kväll gick vi på generalrepetitionen av Shakespeares Stormen. Under de första 30 minuterna tappade Örjan Ramberg i rollen som Prospero bort sig och behövde suffleras 5–8 gånger. Då blir man som publik rätt nervös. Han var inte bra helt enkelt. Stina Ekblad som Ariel var däremot lysande. Och Jonas Karlsson som Caliban var också väldigt bra. Men när den bärande rollen liksom inte finns att luta sig mot, då blir det konstigt skevt.
Svd recenserar här.

Jag kan förresten rekommendera hotellet, Rival, som tidigare varit biograf. På Mariatorget. Man fick låna dvd:er gratis. Vi hann med Flickan och Revolutionary Road, båda ångestfyllda.

Kungliga operan blev en fantastisk upplevelse. Så vackert! Först själva byggnaden i sig, och sen föreställningen av Svansjön. Helt enkelt underbart och helgens höjdpunkt. Dottern kommenterade att det var den hon varit lite orolig för, att det skulle vara svårt att ”förstå”, men vi behövde aldrig förstå nånting, bara ta in alla känslor och njuta av allt det starka, vackra, levande. En fest för ögat, örat, alla sinnen.

På vägen till Fotografiska museet passerade vi den pyttelilla Cornelisparken.

Och på själva museet visade de Sandy Skoglund som jag tidigare varit nyfiken på. Hon var rätt äcklig och otäck ibland, alla djur blir på något vis så hotfulla när de är många. Men det var överdådiga färger och roligt att se.
Pieter ten Hoopens svartvita bilder utryckte ensamhet, isolering, och var i och för sig vackra men man blir ju lite deprimerad. Modefotografierna i utställningen Fashion varierade väldigt. Vissa tyckte jag mycket om, andra fick mig att rysa. Jag hade gärna haft lite mer text som satte in dem i sammanhang.Och medan jag ändå sitter här och tycker en massa så tycker jag att fiket, med sina stora fönster och den fantastiska utsikten över Mälaren skulle släppa den där minimalistiska fixeringen med kala väggar och fula obekväma stolar, och satsa på sköna soffor och kuddar och färger.
Den här helgen blev en vitamininjektion. Jag är mycket mycket glad och nöjd.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »