Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Författare jag träffat’

confuse

Madeline Ashby och Ben Aaronovitch — där har ni två nya författarbekantskaper jag gjorde igår på  på Frimis i Linköping. Det var första gången jag besökte science fiction-konventet Confuse, och det blev en härligt upplyftande kväll, trots att Ashby flera gånger refererade till hur ”dark & gritty” hon är.
Jag klämde in fyra punkter:
1 Madeline Ashbys om sitt jobb som framtidskonsult. Hon får uppdrag av exempelvis företag utifrån givna premisser; Hur skulle det se ut om 20 år ifall x och y? Så skriver hon en berättelse om det. Mycket research. Tyvärr var hennes guest of honor-tal för kort, tycker jag, som velat ha mer av detta superspännande som jag inte visste fanns.

2. Ett seminarium om troll. Det var rätt trevligt, men kunde varit mer uppstyrt då det nu blev rätt mycket om Hallandsåsen. Samtidigt gillade jag det spretiga, mellan folk som intresserar sig för troll som folklore, och folk som… tror på troll?

3 Ashby igen, nu intervjuad av Anna Davour om sitt författarskap och delar av sitt liv som inspirerat. Hon är uppvuxen utanför Seattle, en halvtimmes bilfärd från inspelningsplatsen för Twin Peaks. Hennes mamma var sjunde syskonet av nio * och hon fick en katolsk uppfostran och gick på katolskt universitet. Den enskilt mest betydelsefulla faktorn i hennes barndomsliv påstod hon vara att familjen aldrig skaffade kabel-tv, så hon fick aldrig se Buffy. Därför hade hon inte så många kvinnliga förebilder inom science fiction och fantastikvärlden. Madeline ”I’m a totally Hermione Granger” Ashby är mycket intresserad av kropp, kroppsarbete, kroppen hopbyggd med maskin, robotar, såna saker. Och av vetenskap, miljöförstöring (det går åt h-e), till viss del av politik. Hon var trots sin svärta rolig och levande att lyssna på, och så är hon med i en författargrupp startad av Judith Merril.
* Jag tyckte att jag var rätt smart som under frågestunden undrade om hennes mamma alltså var Seven of Nine, då är det ju inte så konstigt att hon intresserar sig för människa-maskin, och då berättade hon att hon får den frågan rätt ofta. Men jag var glad ändå för att publiken skrattade, tänk att befinna sig i ett stort rum där alla genast är med på den referensen. 🙂

4 Ben Aaronovich, huvudnumret enligt båda de Marior jag hängde med under kvällen, som läst hans Londonporriga böcker om en polis vid namn Grant. Aaronovitch var väldigt rolig, berättade anekdoter ur sitt yrkesliv som när han kastade sig i och ur taxibilar för att han måste tillbaka och kolla om man kan se ett visst hus från en viss gatstump, hur ett gäng kostymer som vill göra tv av hans böcker förnumstigt förklarar att det är stor skillnad på att skriva böcker och att skriva för tv — och då kommer alltså BA från manusförfattande i flera år för tv-serien Dr Who. Det var flera Dr Who-anekdoter igår, jag måste nog ge honom en chans igen tror jag. Aaronovitch drömscenario är att placera doktorn i Vietnam 1969, krypandes i tunnlarna.
BA var så opretto man kan bli, det var kul att höra honom referera till sin egen dåliga smak på allt från litteratur till music till mat. ”I’ve got very low taste, very low taste.” Han saknar den tid mellan 10 och 15 års ålder då han läste två eller tre böcker per dag, allt med drakar och rymdskepp på framsidan. Sin research delar han in i fem kategorier: snubblande, leta och anteckna, gå in i första person-tänket, akututryckningar för att kolla upp, och ”blind faith”.
Ben Aaronovitch var som sagt rolig, även om jag inte hängde med på allt. Jag tycker att brittisk engelska är svårare.

Jag köpte de två böcker ni ser här ovan och fick båda signerade. Allt som allt en väldigt rolig kväll.

Read Full Post »

niklasboken
Åh, så bra! Niklas Rådström besökte stadsbiblioteket och läste ur sin bok Boken och berättade en del om hur den kommit till. Hur han blev uppringd för några år sedan medan han stod och skulle köpa julgran, och överrumplat svarade ja på frågan om han ville skriva en pjäs om bibeln… och på den vägen var det. Hur han gått i närkamp med bibeln, verkligen på djupet. Jämfört skapelseberättelser, sett kopplingar till myter. Och så kokat ner berättelserna till en roman. Fem gestalter är huvudkaraktärer: Kvinnan, Mannen, och tre änglar.
Niklas Rådström läste väldigt bra, tycker jag. Det blev så där magiskt, jag kände mig helt indragen i Boken. Ett par damer på första bänk undrade över änglarna: ska inte änglar vara alltigenom goda? Nja, de som lever bland människor färgas ju av det (eller nåt liknande) sa han.
Fantasieggande och samtidigt välbekant — jag kände starkt att jag ville köpa boken där och då, och likadant kände kollegan, men ingen av oss hade några kontanter.
Men si! Då kom det fram en ängel höll jag på att skriva, men det var en människa och det var jag som var påflugen mot henne, men hon var god och ordnade så att vi kunde få köpa böckerna och betala nästa dag (idag).
Ibland blir allting bara så himla bra.
Sen började jag läsa lite på tåget hem och lite imorse före jobbet, och ja, den är så bra som jag förstod att den skulle vara. Jag ser fram emot en helg med Niklas Rådström.

Read Full Post »

Joyce Carol Oates kommer också till Internationell författarscen. Jag har slängt iväg ett mejl till min närmaste chef som lägger sommarschemat, vi får se hur det blir.
elsie_johansson
Elsie Johansson vann SR:s romanpris för Sin ensamma kropp – kul! Den boken vill jag läsa, för att se vad som väntar om 30 år sådär. Jag har läst konstigt lite av Elsie Johansson, men däremot intervjuat henne en gång i Uppsala. Hon var mycket snäll, skulle komma och hämta (!) mig på hotellet för hon bodde konstigt till utanför stan. När det visade sig att hon hade pälsdjur kunde jag inte ens fara dit, så hon stannade på mitt hotellrum istället. Och skrev en fin personlig hälsning till min dotter som läst Elsies Mormorsmysteriet cirka 200 gånger.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »