Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘finlandssvenska’

Det är ganska tufsiga, ofta misslyckade människor som möter mig i finlandssvenska Solveig von Schoultzs urval av noveller publicerade mellan 1947–1983. Glömska. I det blå. Förvirrade? I de tidiga novellerna har de svårt att skilja verklighet från fantasier.
Men blir lite ledsen av att läsa von Schoultz, det går inte så bra för hennes människor. De blir missförstådda, smått föraktade, ofta olyckliga. En sjukskriven fröken som kommer tillbaka, en flicka som tror att tingen lever, en kvinna som glömmer bort nästan allting.

Allra bäst är novellen Påskbrev, som handlar om en mor och hennes vuxne son och hans flickvän. Tillsammans besöker de Udden, sommarstället där minnen efter fadern och lyckliga barndomssomrar finns kvar. Ungdomarna har svårt att förstå varför fadern gick ut i krig, fick medalj, dödade människor. Hur kunde det enskilda landet vara så viktigt? Modern har svårt att förstå att det liv som växer i flickvännens mage ska avbrytas, att de ungas ideal inte omfattar sådan individuell egoism som att sätta barn till världen när den ser ut som den gör. Istället ska sonen lära sig swahili för att kunna arbeta som läkare i Afrika.
Denna novell publicerades i samlingen Rymdbruden 1970. Från samma samling kommer Min lilla bror, som är kort och hemsk. Den påminner mig om Tjechovs Att döda ett barn, samma känsla.
Men det är inte precis nattsvart hela tiden, det är det inte. Tvärtom är det psykologiskt ofta mycket fint. Och med fina, för mig okända, ord, som till exempel ”kribbla”. Vissa noveller känns märkta av tiden, andra kommer jag att bära med mig. För Solveig von Schoultz har rätt i sitt eget förord: ”kortheten är skenbar. En riktig novell är inte slut när punkten är satt, den fortsätter.”

Den här boken hör till utmaningen 2011 års Hyllvärmare
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Read Full Post »