Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fay Weldon’

Fay Weldons självbiografi är en hejdlös historia. Vilket liv hon levt! Och ofta råkar hon rätt illa ut. Redan i sin mammas mage faktiskt, under en svår jordbävning på Nya Zealand. Då finns redan systern Jane, och mamma Margaret har mer eller mindre flytt in i äktenskapet med pappa Frank efter att morfar Edgar vid 69 års ålder gjort sin älskarinna med barn och skilt sig från mormorn.
Det är mycket dramatik i Fays tidiga liv. Det mesta är ”Den fria kärlekens” fel. Eller Livskraften, som H G Wells och George Bernhard Shaw kallar den. Båda dessa herrar umgicks i morföräldrarnas hem i England, där mormor Frieda/Nona spelade piano sex timmar om dagen. Efter några turer hit och dit flyttar Nona till Margaret i Nya Zealand för att hjälpa till. Vid det laget är även den vackra, konstnärliga, bohemiska Margaret skild, till Fays stora men maskerade förtvivlan. Hon saknar sin pappa mycket, men Frank hade tyvärr också för mycket Livskraft.

Så får Margaret ett arv och har råd med biljetterna tillbaka till England. Fay och Jane reser för sista gångeh och hälsar på sin far. Fay gråter, hon vet att hon aldrig mer kommer att få se honom. Pappan gråter också. Men Fay säger aldrig något till mamma om hur hon saknar sin far, det vore illojalt.
England är inte samma land som när Margaret var ung. Sönderbombat och kallt, och folk samlas vid ingångarna till tunnelbanan för att kunna värma sig lite av de varma pustarna av kroppsångor när dörrarna öppnas. En skata biter Fay i benen.
Fay är intelligent men har inget sexuellt självförtroende. Trots detta lyckas hon ha ett antal kärlekshistorier och blir med barn. Hon vill inte gifta sig med pappan, men några år senare efter slit och släp och fattigdom gifter hon sig istället med en helt annan man, en rektor. Han visar sig vara helt ointresserad av sex för egen del, men vill gärna agera hallick. (Det är helt absurt. Och härifrån kom material till Praxis, förstår jag.) Tack och lov skiljer hon sig till sist från hallicken och återgår till en tillvaro där mamman får ta hand om den lille sonen medan Fay jobbar på olika jobb. Bäst går det inom reklambranschen (där hon bland andra jobbar med David och Assia Wevill) Det går bättre och bättre för Fay, och hon börjar tjäna skapligt på sin penna.
Boken slutar när Fay nyss gift sig med Ron Weldon (de ska vara gifta i 30 år) och hon åker in till BB för att föda barn. På vägen passar hon på att posta ett manus hon skrivit, det första på många år, och ett som hon vet är bra. Men exakt hur det går får vi inte veta.

Det här är snabb och ofta rolig läsning. Dråplig och sorglig om vartannat, och jag känner igen den skarpa Weldonska pennan. Ibland hade jag önskat att hon stannat kvar, dröjt vid händelser, gått djupare. Men sån är ju inte Weldons stil, hon har sitt eget tempo.
Efteråt googlar jag Rita Angus, en konstnär som målade Fay och Jane. Det är de som har rutiga klänningar här. Margaret tyckte att tavlan var så ful att hon försökte glömma den när de reste hem till England.
Jag noterar att Nona ogillade Jean Rhys. Och att om det är sant att Rebecca Wells skrev till sitt förlag och bad dem att inte ge ut sin son Anthonys bok, då var hon väldigt elak. Och att mycket elände hade kunnat undvikas om Assia Wevill hjälpt till att skala potatis när Syliva Plath bad henne. Istället för att börja flirta med Ted.
Ulrika Kärnborg har också läst.
Och Frida på Påhittade nöjen.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »


Jag tror att det var Röksvamp som var min första Fay Weldon. Den var ruskigt spännande och jag blev helt uppslukad. och förälskad. Nu minns jag ingenting av den, mer än nån sorts känsla av att det var häxerier eller i alla fall något mystiskt som pågick.
Nästa blev Praxis. Från den minns jag hur Praxis säljer sex under det mer lättillgängliga namnet Patricia eller nåt sånt, och vid ett gruvligt tillfälle inser att hon legat med sin egen far. Och lite mer minns jag också.
Sen läste jag och älskade dem alla: En hon-djävuls liv och lustar, Presidentens son, Brev till Alice, Marjorie, Grace och jag, Shrapnel-akademien, På kvinnors nivå, Landets hjärta, Levnadsregler, Kärlekens lust och vånda, Rebecca West, Avbilder. De flesta köpte jag inbundna, vilket var en ganska stor uppoffring eftersom jag hade väldigt lite pengar.
Men sen tog det slut mellan Fay och mig. Jag minns inte riktigt varför. Kanske var jag mätt, kanske hade jag bara inte tid. Kanske blev det svårare att få tag i hennes böcker? Eller så blev de för lika, och lite för lättuggade. Och så var det ju den där grejen med att hon sålde sig till en juvelerarfirma, och skrev en hel bok med oblyg textreklam.
Sen för ett par, tre år sen fick jag syn på Fay Weldons självbiografi Auto da Fay i en boklåda i stan. Jag tänkte köpa den, men gjorde det inte, och sen var den borta. Skit också. Men nu finns den på svenska och jag ser verkligen fram emot att läsa den!
På bilden syns även en av Weldons allra bästa, Brev till Alice, som är en rad brev till en 18-åring som tycker det är töntigt och tråkigt att tvingas läsa Jane Austen. Breven förmedlar en sådan kärlek till litteraturen, det är ren njutning att läsa.
Och jag är också väldigt tacksam mot Fay Weldon för hennes bok om Rebecca West. Utan den hade jag kanske aldrig upptäckt West, och därmed gått miste om Världens bästa nästan självbiografi. (Som börjar med Källan flödar. Brukar finnas på antikvariat och sånt då och då.)
Nina Lekander gillade också Praxis och hoppas på en revival för Weldon.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

hylla1
hylla2
hylla3
hylla4
hylla5
Jag jobbar, jag sliter. Jag började i omvänd bokstavsordning på efternamn, för att jag tycker synd om mina West och Woolf och Walker och Weldon som alltid får bo längst ner i ett hörn. Det blev inget bra.
Så då började jag med alla vita, röda och svarta i en. Och sen tänker jag mig en regnbåge i de andra två hyllorna. Problemet är förstås att jag har fler röda, vita och svarta.
Vi får se vad det blir.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Boktipsets utmaning har varit svår, men ett försök kommer här.
För cirka 32 år sen: Läste jag allt, precis allt jag kom över. Ungdomsböcker, barnböcker, mjölkpaket… Det var Puss och Kram-böckerna, Fem-böckerna, och så småningom vuxendeckare. Jag minns ett tillfälle när jag fick fatt i Virginia Woolfs Vågorna och inte kunde sluta läsa den trots att jag inte förstod ett enda dugg. Jag minns fortfarande rytmen i den, vågorna som slår. Jag läste ut varenda bok.

weldonaliceFör cirka 22 år sen: Läste jag litteraturvetenskap med allt vad det innebär. Andra terminen började jag protestläsa Modesty Blaise för jag tyckte att alla var så pretto. (Det var säkert orättvist.) Jag tror att jag var inne på Harriet Lerners självhjälpsböcker i den här vevan också. Och kort därpå hade jag en Fay Weldon-period när jag läste allt av henne.

För cirka tolv år sen: Har jag ingen aning om vad jag läste, för jag skrev aldrig upp. En kompott av romaner och deckare och barnböcker, gissar jag. På somrarna temaläste jag, jag minns ett försök med Agnes von Krusenstjerna som jag gav upp efter två böcker. Moa Martinson däremot läste jag en hel rad. Serien med Drottning Grågyllen, Kvinnor och äppelträd, Mor gifter sig.

För cirka sex år sen: Började jag på allvar läsa på engelska. Trots att det tar längre tid och jag måste slå upp ord. Jag läste ett par roliga fempoängskurser på universitetet i litteratur, och insåg att alla andra är bättre på engelska. (Som tur är är jag inte blyg, så jag pratar ändå fast jag har fel uttal och söker ord hela tiden.) Nu är min läsförståelse markant högre, och utbudet av böcker har vidgats.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

George R R Martin har inte mycket till övers för den verklighetsskildrande litteraturen. 🙂 Han talar i egen sak förstås, men lite kul är det ändå:

Och min gamla favorit Fay Weldon berättar i en intervju på bokhora att hon gärna läser science fiction: It takes your mind off things, puts you in another world. Lite senare avslöjar hon att hon kanske ändå gillar Puffball/Röksvamp bäst av sina egna. Röksvamp var min första Weldon och jag älskade den.
Fru E har läst Weldons senaste, och Camelia har kört en hel Weldon-vecka.

Read Full Post »

En enkät från bokhora.

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Ingen. Jag väntar oftast på pocketen.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Doris Lessing: 30 stycken. Vår relation är cirka 20 år gammal. Hon har ju skrivit länge också.
Och jag har träffat henne. Ett av mitt livs high lights. På Bokmässan i Göteborg på 1990-talet.
Som god tvåa kommer Peter O’Donnell. Jag har tolv Modesty Blaise-album, och, tror jag, alla böckerna. Min och Peters relation är nog ännu lite äldre, men jag har aldrig träffat honom. Däremot skickade jag vykort när han fyllde 80 för ett antal år sen. Letade i timmar innan jag hittade ett som passade, med lappländska fjäll på. (Ett Modesty-äventyr utspelar sig i Lappland.)

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?

Jag får tips från bloggar hela tiden, se rullen här bredvid. Ibland börjar folk skriva om författare jag gillar men tappat bort, som nu senast Toni Morrison som är fan-tastisk. Men vem som började minns jag inte. Fay Weldon är en annan gammal goding som plötsligt börjat dyka upp på boggarna.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
Inte den senaste, men för några år sen när dottern bodde utomlands gav jag henne Sara Lidmans Jernbanan i nån sorts utslag av lokalpatriotism/känn dina rötter-yra. Den har hon börjat läsa nu, och tycker mycket om den.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Nix.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Jane Austen av Carol Shields.

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Jag antar utmaningen från Malin!

Första bokstaven ut blir W. Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. Jag hoppas att det finns någon sommarlovs-/semesterfirandes boknörd därute som vill delge sina val!

Författare på W… hm… svårt val men det får bli Rebecca West. Jag älskar hennes självbiografi i tre delar, om sin utfattiga uppväxt där den älskade modern ansåg att musikalitet var det viktigaste (viktigare än mat på bordet) och pappan åkte i fängelse för sina principer/yttrandefriheten. West uppfinner en bror också, som egentligen inte fanns. Förra sommaren läste jag 1200-sidors-eposet Black Lamb and Grey Falcon om Jugoslavien, det tog tre veckor. (Börja inte med den!)

Bubblare: Alice Walker, Jeanette Winterson, Fay Weldon. UPPDATERING: Virginia Woolf, hur kunde jag glömma? Mrs Dalloway, Mot fyren, Orlando…

Boken då. Det finns nästan inga i min hylla/som jag kommer på, så det får bli lite lite småfusk: (The) Woman Detective, av Katherine Gregory Klein. Om förmödrarna till Sara Paretsky, Kay Scarpetta, Annika Bengtzon, Rebecka Martinsson.

Jag önskar mig en kategori ”litterär figur” också, då skulle jag välja Wimsey, lord Peter.

Read Full Post »