Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘essä’

För några dagar sen publicerades en essä om fina favoriten Olga Tokarczuk i DN, skriven av Steve Sem-Sandberg. Jag har missat den tills nu. Kanske finns det nån annan som också blir glad över att läsa den.
Sem-Sandberg jämför Tokarczuk med Oksanen:
”Olga Tukarczuks författarskap tillhör de ytterst få samtida europeiska som på allvar introducerats i Sverige. I det avseendet påminner hon om Sofi Oksanen som också på senare tid hittat till en större svensk läsekrets.
Oksanen och Tokarczuk är helt olika till temperament och inriktning men det finns likheter. Båda är intensivt upptagna av hur historiska skeenden går igen i nutid. Båda låter också oftast sina kvinnliga huvudpersoner utgöra själva förbindelseledet mellan nutid och dåtid, den konkreta levda erfarenheten med den summa av abstrakta politiska händelser som brukar gå under namnet Historia.”

Jag tror inte att en läsare som gillar Oksanen per automatik gillar Tokarczuk. Tokarczuk har ett helt annat sätt att skriva och berätta, och att förhålla sig till tid och rum. De kan växla lite hur som helst. Dessutom tror jag att många skulle kalla Olga Tokarczuk för konstig. Men om det finns nån därute som läst och gillat Olga så vore det väldigt roligt att få veta. Det var ju ändå en del folk på hennes kväll på Internationell författarscen.
Såhär tyckte jag om hennes Löparna.

Steve Sem-Sandberg har dock missat en likhet mellan Tokarczuk och Oksanen. Båda har dreads. 🙂 Om det betyder något och i så fall vad vågar jag inte uttala mig om.
———————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

I svenskan finns en lång insiktsfull och intressant essä om Willy Granqvist, som jag försökte mig på lite grann i somras. Det märkliga är att Joakim Sonnegård som skrivit den ”är fil dr i nationalekonomi och arbetar på Finansdepartementet”. Jag blir alldeles glad av sånt. Så skönt med människor som inte ryms i sina fack. Tänk att det finns poesiläsare på Finansdepartementet!
Kraset ni hör är min fördom som sprack i tusen bitar.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Carl-Johan Malmberg har skrivit tre intressanta, informativa och mycket läsvärda understreckare i Svenskan denna vecka.
Mästarinnor i skuggan av Virginia Woolf handlar framför allt om Rosamond Lehmann.
Nummer två, När det manliga språket inte räckte till handlar om Elizabeth Bowen och Jean Rhys. Rhys skriver så här i Good morning, midnight:
Sophia tänker:
jean-rhys”Snälla monsieur, et madame, missis och miss, jag försöker ju allt jag kan att bli som ni. Jag vet att jag inte lyckas, men ni kan väl hålla mig för räkning för att jag anstränger mig så väldigt. Jag tar tre timmar på mig för att välja en hatt och jag står en och en halv timme framför spegeln varenda morgon för att försöka se ut som alla andra. Varenda ord jag säger har fotbojor och varenda tanke jag tänker är nedtyngd av tunga vikter. Har kanske inte varenda ord jag sagt, varenda tanke jag tänkt varit nedtyngd och fastkedjad ända sedan jag var liten?”

Jag grips av lust att läsa Jean Rhys, och i min nyorganiserade bokhylla hittar jag igen novellsamlingen Sov av sig ruset, damen! Korta, intensiva berättelser från Västindien: en tolvårig flicka som promenerar med en gammal kapten, en enstöring som springer omkring halvnaken, ett vulkanutbrott. Från England: en internatskola, en dålig skådespelerska. En misslyckad kväll i Paris. Glimrande bra!
Annars är Jean Rhys mest känd för Wide Sargasso Sea, där hon berättar Mr Rochesters första hustrus historia. (Alltså the Madwoman in the Attic från Charlotte Brontës Jane Eyre.)
Och nummer tre, Kvinnorna som lekte med elden handlar om min kära kära Dorothy L Sayers. Den ska jag läsa flera gånger och njuta.

Read Full Post »

alice200x150Har ni tänkt på vad många bra författare som heter Alice? Vi har Alice Sebold, som skrivit Flickan från ovan om en mördad flicka som snart kommer som film, och även om en fruktansvärt destruktiv mor-dotter-relation där dottern tar livet av sin mor på rad ett. I andra änden av den emotionella skalan har vi Alice Hoffman, som förvisso kan skriva om ångest och olycka och kvinnomisshandel och allt möjligt, men där det alltid finns något hoppfullt, något vackert som gör att man blir glad.
Alice Walker har varit en av mina stora favoriter som jag läste mycket på 1980-talet, hon skrev Purpurfärgen och en rad andra romaner men min favorit är essäsamlingen In search of our mothers gardens. En mer nytillkommen Alice är Alice Bradley Sheldon, som skrev skimrande glimrande intelligent science fiction under pseudonymen James Tiptree jr. Psykologen Alice Miller har skrivit klokt om barndomen. Det självutplånande barnet blev en klassiker i sitt slag, jag tror alla jag kände läste den. Alice Lyttkens har regerat på de svenska biblioteken, och en dag ska jag läsa henne också.

Bland litterära gestalter finns det en rad Alicar med Alice i Underlandet i spetsen. När Curtis Sittenfeld skulle skriva om Laura Bush döpte hon om henne till Alice. Som litterär musa får vi räkna Alice B Toklas, Gertrude Steins mångåriga livskamrat. Fler?

Read Full Post »