Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Enid Blyton’

Blytonfem
Tänk så trist och torftig tillvaron hade varit utan George, Julian, Anne, Dick och Tim! Jag minns hur spännande jag tyckte att de var när jag själv var nio, tio år. Sen läste fröken en av böckerna högt i mellanstadiet, och då brukade min vän H och jag titta på varandra och göra miner varje gång det kom en sexistisk kommentar. (Vi visste förstås inte att det hette sexistisk kommentar, men kände igen den när vi hörde den.) Nu i efterhand minns jag mest att de åt en massa skinka, ägg och tomater som de köpte i bondgårdar ute på sina äventyr och som lilla Anne naturligtvis fick laga till. Yngst men flicka.
Jag tycker att de här gamla omslagen är de finaste.
Blytonmysterie
Det har också dykt upp några Blytonböcker som jag bara ytterst svagt kommer ihåg, men som uppenbarligen varit i min ägo i sådär 30 år. Vågar jag läsa om?
Fler Enid Blyton-böcker hittas hos Om böcker som jag hunnit läsa, som var den som inspirerade mig att plocka fram kameran.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Paperback Lover hoppar inte över nån bokstav bara för att det är svårt!
Författare på Q: Ellery Queen. Pusseldeckare, ibland med bisarra inslag. En av Ellery Queens böcker var den allra första där jag förstod hur det hängde ihop i ett tidigt skede, gissade rätt på mördaren av rätt anledning alltså. Kan det ha varit Katt med många svansar?
Sen kommer jag inte på en endaste bok, men vill passa på att uppmärksamma en litterär person. I Femböckerna av Enid Blyton så heter Georges pappa Quentin. Han är sträng och barnen är lite rädda för honom, men som tur är så är han frånvarande för det mesta eftersom han är vetenskapsman och jobbar hårt och är tankspridd. Och eftersom Fem-barnen löser brott och ibland behöver Quentins hjälp så kan han få vara med här.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Boktipsets utmaning har varit svår, men ett försök kommer här.
För cirka 32 år sen: Läste jag allt, precis allt jag kom över. Ungdomsböcker, barnböcker, mjölkpaket… Det var Puss och Kram-böckerna, Fem-böckerna, och så småningom vuxendeckare. Jag minns ett tillfälle när jag fick fatt i Virginia Woolfs Vågorna och inte kunde sluta läsa den trots att jag inte förstod ett enda dugg. Jag minns fortfarande rytmen i den, vågorna som slår. Jag läste ut varenda bok.

weldonaliceFör cirka 22 år sen: Läste jag litteraturvetenskap med allt vad det innebär. Andra terminen började jag protestläsa Modesty Blaise för jag tyckte att alla var så pretto. (Det var säkert orättvist.) Jag tror att jag var inne på Harriet Lerners självhjälpsböcker i den här vevan också. Och kort därpå hade jag en Fay Weldon-period när jag läste allt av henne.

För cirka tolv år sen: Har jag ingen aning om vad jag läste, för jag skrev aldrig upp. En kompott av romaner och deckare och barnböcker, gissar jag. På somrarna temaläste jag, jag minns ett försök med Agnes von Krusenstjerna som jag gav upp efter två böcker. Moa Martinson däremot läste jag en hel rad. Serien med Drottning Grågyllen, Kvinnor och äppelträd, Mor gifter sig.

För cirka sex år sen: Började jag på allvar läsa på engelska. Trots att det tar längre tid och jag måste slå upp ord. Jag läste ett par roliga fempoängskurser på universitetet i litteratur, och insåg att alla andra är bättre på engelska. (Som tur är är jag inte blyg, så jag pratar ändå fast jag har fel uttal och söker ord hela tiden.) Nu är min läsförståelse markant högre, och utbudet av böcker har vidgats.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »