Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Else-Britt Kjellqvist’

wisdomfromthecouchJag minns inte nu var jag hörde om den här, men det var titeln jag föll för. Den är så bra! Undertiteln är Knowing and growing yourself from the inside out, och det säger precis vad den handlar om.
Jennifer L Kunst är psykoanalytiker och troende kristen. Hon skriver på ett befriande sätt där hon verkar förutsätta att hon har en intelligent läsare, eller en läsare som i alla fall har någon hum om sitt psyke, sin andlighet, och lite kunskaper inom psykologi i allmänhet. Till exempel när hon på klassiskt psykoanalytiskt vis tolkar några drömmar: hon förklarar då inte allt in i minsta detalj utan det är mer av ”ja, du fattar”. Och jag gör ju det. På samma vis relaterar hon till tolvstegsprogrammet, och plockar in andra sätt att ta itu med problem och växa som människa.

Jennifer L Kunst stödjar sig mycket på Melanie Klein, som utvecklade Freuds teorier om det undermedvetna och forskade på barn, ofta små barn. Kunst har därför med vårt inre barn som en förklaring till att vi ofta fortsätter göra samma dumheter och får samma dåliga resultat, förstås, trots att vi vet att vi måste göra annorlunda.

Verklighet, sanning, arbete, växande, kärlek, frid är kodord i denna bok som jag starkt rekommenderar. Kunst har en del av den där sträva ”no bullshit/inget svammel-attityden som Else-Britt Kjellqvist också har, fast med den amerikanska vänligheterna som smörjmedel då.

Ett citat som är så bra:
Life comes at you without mercy.
Det går rakt in till citat-samlingen.

Jennifer L Kunst bloggar här och har kolumnen A headshrinkers guide to the galaxy här och har blivit intervjuad om min älskade serie Gilmore girls här.

Read Full Post »

vingarMin nya favorit Else-Britt Kjellqvist, skriver rakt och kärvt utan onödigt lull-lull om de verkligt svåra frågorna i livet. I De får vingar fyller hon i det som psykoanalysens ateistiska fader lämnade därhän, nämligen anden. Ja, jag menar anden som i den helige ande, eller andligt, eller själsligt på det där andra sättet som inte är psyket med komplexen och drifterna och allt det där andra som vi brukar prata mycket om. Att prata om andliga upplevelser är inte särskilt vanligt i det offentliga rummet, kanske är det det i religiösa kretsar men där rör jag mig sällan så det vet jag inget om. Kanske är det inte särskilt nyttigt att prata om anden, förutom den omedelbara risken att bli förlöjligad eller inte tagen på allvar så misstänker jag att det är upplevelser som mår bäst av färre ord och analyser. Utom i det mycket intima sammanhanget/samtalet, till exempel med Else-Britt Kjellqvist som psykoanalytiker.
Hon skriver om mycket annat också, kärlek och kärleksbrist och skuld och skam och yta och lögn och ljus olika sätt att överleva. Else-Britt Kjellqvist går rakt in i hjärtat — magen — hjärnan på mig.
Men att formulera något vettigt så att andra kan förstå varför man ska läsa henne, nej där går jag bet. Det blir alldeles för privat. Kanske nästa bok? För jag tänker läsa allt av henne.
Tidigare har jag skrivit här och här.
Här kan du köpa den.

Read Full Post »

magdalenas_bekannelser-kjellqvist_else-britt-17137019-frntlHon har samma avskalade, lite kärva språk i den här skönlitterära boken som i den bok som handlar om skam, Else-Britt Kjellqvist. Och jag tycker mycket om det.

Magdalena får cancer och blir övergiven av sin man. Hon flyttar ut på en ö tillsammans med hunden Leo. Där lever hon i sju år, den mesta tiden träffar hon ytterst få andra människor. Istället riktar hon blicken inåt, in i sig själv, på sin egen historia och sin andlighet. Hon funderar över sitt liv, sina relationer, sin döde bror, och hon möter Gud. Så småningom finner hon någon sorts balans, och är redo att ge sig ut i världen igen och träffa en ny man. (Utan att överge Gud.)

Det här är en sådan bok som skrivs färdig i mötet med sin läsare. Beroende på var man är i livet kan den tilltala eller avskräcka eller så kanske man bara står främmande inför Magdalena och hennes tankar och känslor. Men mig berör den i mitt innersta.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

treforsta
I den årliga traditionen att alla anställda på tidningen delar på de böcker som kommit till kulturen men som inte recenserats brukar jag alltid fynda. I år är inget undantag. Att hitta Sylvia Plaths Ariel, deckardrottningen P D James fortsättning på Jane Austens Stolthet och fördom, och så en roman av min nyliga upptäckt Else-Britt Kjellqvist, det kan bara beskrivas som jack-pot. I andra omgången tog jag Steinar Opstad.
opstad1
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »


Dessa tre gymnastiserar min hjärna och mitt känsloliv just nu. Boken om Skammens väg till kärlek kommer sig av att Susanna Alakoski citerade Else-Britt Kjellqvist i sin nya bok, och de citaten var av sån kaliber att min Måste läsa NU-drift väcktes. Mycket bra bok, om skam och hur den påverkar livet. Saklig, osentimental, precis på kornet i många av sina iakttagelser och det blir många aha-upplevelser under läsningen. Alla är inte särskilt roliga, kan jag säga också. Men viktiga. En bok som kan förändra ens liv.
Som grädde på moset möter jag sen just Else-Britt Kjellqvists ansikte på omslaget till senaste numret av litteraturtidskriften Horisont. Där talar hon om litteratur och kristendom. Mycket klok och spännande människa, psykoanalytiker och poet.

Att läsa Jung bör man ju ha gjort, och jag borde ha gjort det tidigare. Helst medan man lätt kunde ha köpt på svenska. Men men.

Den tredje är en fantasieggande bok som jag fick tips om efter att ha berättat att jag kan börja gråta framför tavlor. Och då finns det såklart nån som skrivit en hel bok om folk som gråter framför tavlor. Jag tycker att det är helt normalt, förstås, och i den här novellsamlingen av Ursula K Le Guin var det en som berättade att hon känner igen tonartshöjningar/sänkningar* endast genom att hon börjar gråta av musiken.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »