Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Elizabeth Bowen’

Tipset om Bowen kom från samma håll som tipset om min högt skattade upptäckt Rosamond Lehmann, men eftersom jag älskade Rosamond så mycket så har Elizabeth blivit överstående. Det kändes som att det inte kunde bli lika lyckat en gång till. Och det blev det inte heller.
Jag läser The Heat of the Day direkt efter Nattvakten, för att den utspelar sig i London under kriget, 1942, och det är de där ödesmättade stämningarna och miljöbeskrivningar av mörkläggningar och rädsla och människor som försöker roa sig eller bara överleva. Och jag ser att språket är fint och att Bowen har kvaliteter, även om jag inte tycker att hon är nån korsning mellan Virginia Woolf och Graham Greene, som en av blurbarna säger. Mitt problem är att jag inte förstår mig på människorna. I första kapitlet — som är mycket vackert skrivet! — är det dels en ganska otrevlig man, Harrison, och en rätt så underlig flicka, Louie. Sen vidgas persongalleriet och Stella dyker upp, en frånskild kvinna med en vuxen son och en älskare som kanske eller kanske inte är spion. Jag försöker förstå mig på Stella, men hon gör så konstiga saker så det går inte.
Jag är nöjd med att ha läst Bowen, men det räcker kanske med den här. Tänkte jag tills jag googlade och fick se att tanten såg ut så här. Va?! Vilken blick! Nu är jag rätt besviken att vi inte kom bättre överens.
En mening: ”Dark ate the outlines of the house as it ate the outlines of the hills and drank from the broken distances in the valley.” (Från Irland, där Stellas son ärver ett hus.)

Read Full Post »

LEHMANN, ROSAMOND:WEATHER IN THE STREETS
BOWEN, ELIZABETH:HEAT OF THE DAY
LEHMANN, ROSAMOND:ECHOING GROVE
LEHMANN, ROSAMOND:DUSTY ANSW (R)
UPSON, NICOLA:EXPERT IN MURDER
RHYS, JEAN:GOOD MORNING, MIDNIGHT

… så lyder beställningen jag skickat in. Jag blev ju väldigt förtjust i Lehmanns Invitation to the Waltz, och Weather in the streets är fortsättningen på den. Elizabeth Bowen var en av de andra brittiskorna som nämndes i dessa underbara Understreckare, och det var Jean Rhys också, men henne har jag läst förut. Wide Sargasso Sea, den första mrs Rochesters historia, är den bok som flest människor känner till, förstås, men Jean Rhys är mer också.
Nicola Upson är jag jättenyfiken på, eftersom hon skriver deckare med/om deckarförfattaren Josephine Tey som jag brukar läsa om och då.

Jag har hyst vissa planer på att läsa om P D James i sommar. Förra sommaren läste jag ju om Dorothy Sayers (igen) så jag tänkte det kunde vara Phyllis Dorothys tur i år, men vi får se. Jag har ju ännu inte läst Patienten, så jag kanske nöjer mig med den.

Read Full Post »

Carl-Johan Malmberg har skrivit tre intressanta, informativa och mycket läsvärda understreckare i Svenskan denna vecka.
Mästarinnor i skuggan av Virginia Woolf handlar framför allt om Rosamond Lehmann.
Nummer två, När det manliga språket inte räckte till handlar om Elizabeth Bowen och Jean Rhys. Rhys skriver så här i Good morning, midnight:
Sophia tänker:
jean-rhys”Snälla monsieur, et madame, missis och miss, jag försöker ju allt jag kan att bli som ni. Jag vet att jag inte lyckas, men ni kan väl hålla mig för räkning för att jag anstränger mig så väldigt. Jag tar tre timmar på mig för att välja en hatt och jag står en och en halv timme framför spegeln varenda morgon för att försöka se ut som alla andra. Varenda ord jag säger har fotbojor och varenda tanke jag tänker är nedtyngd av tunga vikter. Har kanske inte varenda ord jag sagt, varenda tanke jag tänkt varit nedtyngd och fastkedjad ända sedan jag var liten?”

Jag grips av lust att läsa Jean Rhys, och i min nyorganiserade bokhylla hittar jag igen novellsamlingen Sov av sig ruset, damen! Korta, intensiva berättelser från Västindien: en tolvårig flicka som promenerar med en gammal kapten, en enstöring som springer omkring halvnaken, ett vulkanutbrott. Från England: en internatskola, en dålig skådespelerska. En misslyckad kväll i Paris. Glimrande bra!
Annars är Jean Rhys mest känd för Wide Sargasso Sea, där hon berättar Mr Rochesters första hustrus historia. (Alltså the Madwoman in the Attic från Charlotte Brontës Jane Eyre.)
Och nummer tre, Kvinnorna som lekte med elden handlar om min kära kära Dorothy L Sayers. Den ska jag läsa flera gånger och njuta.

Read Full Post »