Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Egypten’

kristnaDen danska korrespondenten, Mellanösternkännaren och ateisten Klaus Wivel skriver till sin utrikesminister och undrar vad han tänker göra för att motverka fördrivningen av kristna från det område där kristendomen uppstod? Han får inget svar.
I stället besöker Wivel Västbanken och Gaza, Egypten, Libanon och Irak och träffar kristna som berättar om förföljelse, hot, våld och mord. Och mordbrand, mängder av kyrkor har bränts ner.
(Jag minns en kristen försäljare i Gamla stan i Jerusalem, som berättade att de bara var några få procent nu, att det inte fanns plats för dem eftersom den stora konflikten mellan judar och palestinier slukar all kraft och allt intresse. Men det är mer komplicerat än så.)
Klaus Wivel reser runt och samlar på berättelser. Flickor som kidnappas för att bli bortgifta med dubbelt så gamla män i Egypten. Lokala pogromer. Hedersmord när någon inlett (eller tros ha inlett)  en kärleksrelation med fel person. Kristna som flyr inom sina egna länder, och som fantiserar om att fly ut ur landet. Tjurskallar som vägrar att ge upp.

Wivel har en undersökande, lugn och saklig stil, där språket inte alls är alarmistiskt men där fakta talar för sig själva. Och där de människor han möter, såväl välutbildade människor som präster och politiker som ”vanligt folk” får göra analyser om vad som händer.
En röst från Egypten:
Att västvärlden inte är i uppror över det som pågår, beror på att många i väst betraktar de kristna som en del av den egna kulturen, som en stark majoritetsreligion, som en maktfaktor. Då krockar berättelserna om våld mot och fördrivning av kristna med västvärldens självbild, förklarar han: ”Kristna blir inte förföljda. Vi är de som förföljer.” (Samuel Tadros, koptisk kristen.)

En röst från Irak:
Det står nästan ingenting om oss i (historie)böckerna, och det som står är helt felaktigt. Det nämns inte att vi fanns i landet innan islam kom. De enda kristna som beskrivs är kristna i västvärlden. Många irakier tror att vi som folk kommer utifrån. Från väst. Att vi är gäster här i landet. (Sharara Yosif Zara, politiker, irakiska utbildningsministeriet.)

Det här är en mycket viktig bok. Den kan köpas här eller här.
Annika Borg skriver och tar frågan vidare på Det goda samhället, läs här. Merete Mazzarella skriver en understreckare här. Recensioner: Dagen

ps ”Inbördeskrig” heter tydligtvis ”borgarkrig” på danska. Liten miss av översättaren Melinda Hoelstad, men den förlåter jag så gärna för den här översättningen är rykande aktuell och jag är glad att jag fick läsa den så snabbt.

ps 2 Klaus Wivel träffar en ”kändis” också, vicar Andrew White i Bagdad. Och har en svensk guide ett tag, Amir.

Read Full Post »


Jag måste sluta med att ge efter för precis varenda impuls och plocka upp en ny bok som passar för varje sinnesstämning och nyfikenhetsil. Visst blev jag inspirerad av härligt modiga Caroline af Ugglas i en snutt jag såg på tv förra veckan, och visst vill man förstå mer av Egypten, men bara för att The King’s speech är en jättebra film och den där Downton Abbey som började i lördags verkar bli en härlig skildring av brittiskt godsliv under tidigt 1900-tal, så behöver jag ju inte hala fram yngsta systern Mitford just precis nu.
Nä.
Jag ska försöka följa min egen strategi och läsa ut de kortaste först i tur och ordning tills jag är nere på två. Två är lagom.
Men missa inte The King’s speech eller Downton Abbey.


Tillägg: Manusförfattare till Downton Abbey är densamme som till Gosford park, läser jag här. Baron Julian Fellowes.

Read Full Post »

En tuff tant

Nawal El-Saadawi skriver i Svenskan idag: Folk har rest tält på torget för att kunna vila några timmar på nätterna. Mödrar med små barn har brett ut sig på marken i kylan och regnet. Hundratals unga flickor är med utan att trakasseras av någon. De kan gå med högburet huvud och upplever frihet, värdighet och jämlikhet. Kopterna deltar sida vid sida med muslimerna. Några unga muslimska bröder omringade mig och sade: ”Vi kan inte hålla med om en del av vad du har skrivit. Men vi respekterar och gillar dig, därför att du inte har ställt dig in hos någon regim eller främmande makt.”
Jag har letat och letat men det verkar som att den av hennes böcker jag har haft är försvunnen. Tror det var Törst. En tunn liten sak om kvinnors villkor i Egypten, som retade upp regimen. Det skulle kännas bra att läsa El-Saadawi nu.
Uppdatering: Jag har hittat Törst! (11/2) När jag letade efter annat, förstås.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »