Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Efter arbetsschema’

Jag fastnar för arbetsbeskrivningarna och ångesten för att inte få in tillräckligt med pengar, som jag skrev förut, och för hans lika lite smickrande syn på sig själv som på lönearbetet.

”Det är sant att mitt misslyckade författarskap, ännu en ofrånkomlig social, det vill säga sociologisk, kategori, har gjort mig självupptagen på ett motbjudande, och troligen också ointressant sätt; precis på ett sånt sätt som jag föraktar så hos andra och svurit på att inte själv upprepa.”

Jönson brottas med självmordstankar och drickande, och tycker att han överfört allt sitt sämsta ”(genetik, kropp, psyke, underlägsenhet)” till barnen. Men! Han får ett femårigt stipendium så tillvaron lättar.
Somnar framför teven, fångar upp olika utsagor i medieflödet, fläckvis utspridda i boken. Krig. Nilabborrens inverkan på Tanzanias ekonomi. Tortyr.
Vissa partier har jag svårt att förstå, för krångliga och obekanta ord, medan andra går rätt in i magen.

Om jag läser Efter arbetsschema en gång till senare kanske det blir andra saker som fastnar. Men jag är väldigt nöjd att jag läst den här.

—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Efter att ha läst den här recensionen måste jag ju läsa ”Efter arbetsschema”. Och uff! Det är skit som rinner, spyor i kaskader och utvecklingsstörda som slåss. Fabrikstristess och hårt slit, och så den där besattheten av att få in pengar för att kunna försörja sig.
”Hur jag ska få in tillräckligt. Hur det jag får in ska räcka. Hur det ska fås att räcka.”
—-
”Jag föstod tidigt att jag till exempel aldrig kommer att kunna få några andra jobb än den här typen av jobb.”
—-

Insprängt mellan arbetspassen och reflektioner finns små porträtt; ”Jag minns henne/honom”. Arbetskamrater Johan Jönson haft; hon som jobbat på samma psykavdelning i 42 år, han som var så duktig, han som försökte sova i smyg. Det får mig att minnas arbetskamrater jag haft, i vita skyddskläder, i blå skyddskläder och hårskydd. Blev de kvar? Arbetslösa? Utbildade sig och gick vidare?

Det är sällan man läser om den här verkligheten och framför allt inte så här bittert och skitigt. Men det är bra. Väldigt bra. Hittills 200 sidor i ett nafs, av 800. Men det är få ord per sida, så bli inte avskräckta av det. Det är bara det att jag behöver paus från den ursinniga kraften.

Uppdatering: ser att DN kallar det för en diktsamling, e-hum?

————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »