Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Edmunde Burke’

ärretJag läser i essän Undergångens lockelse (och förstår att jag helt har missförstått det sublima):

”Läsaren beträder i Manfred det område som romantiken kallade det sublima. Detta begrepp lanserades på 1700-talet för att beteckna en estetisk upplevelse av mera våldsamt och omskakande slag än mötet med den skönas begränsade och harmoniska värld. Den förknippades till en början med skapelsens stora och ödsliga vidder: hav, vilda klipptrakter, stjärnhimlen, som gav läsaren en blandad känsla av bävan och religiös tillförsikt.
Edmund Burke skärper analysen med sin skrift Filosofisk undersökning om ursprunget till våra begrepp om det Sublima och det Sköna (1757; svensk översättning av Per Dahl 1995). Där framförs tesen att de starkaste estetiska upplevelserna härrör från föremål som i normala fall injagar dödsfruktan. Burke karakteriserar det sublima som ‘ett slags lustfylld fasa, ett slags lugn färgat av skräck’.”

Ur essän Atterboms akustik:
”Vad är läsandet? Jag förstår det skrivna först i det ögonblick jag tycker mig höra en röst i det, så att satserna får en ton, ett perspektiv. men denna röst är förstås en illusion. Bokstäverna ligger stumma på papperet. Likväl är illusionen nödvändig om orden ska förvandlas till ett meningsfullt helt. Jag måste erkänna att satserna har med varandra att göra, vilket texten aldrig bevisar.”

Visste ni att Goethe hade en skugga, Moritz, som levde ett hårt liv? Kommer ni ihåg att det är Madame de Staëls Corinne som Anna Stjärnhök och Gösta Berling kastar åt vargarna under sin vådliga slädfärd? Freud, Stig Larsson, Philomelas tunga… jag får lust att läsa Runeberg!

Annonser

Read Full Post »