Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Douglas Coupland’

Som jag tidigare skrivit här och här har jag numera en relation till Douglas Coupland. Igår läste jag ut Life after God, och den var lika fin och insiktsfull som de andra.

Men jag har ett problem med novellsamlingar (det här är noveller alltså) och det är att människorna inte riktigt fastnar hos mig. Jag tror att det är för att jag läser för fort, jag behöver längre texter för att karaktärerna ska tränga sig in i mitt medvetande och stanna där.
Samma problem som med dikter, jag kan tycka att en dikt är jättebra och tänkvärd, men sen tänker jag ändå inte på den för jag har fortsatt läsa något annat och efter en dag har jag inget som helst minne av den.
Som nu i Life after God, flera meningar var sådär – wow – precis så är det ju! men nu har jag ingen aning om vad han skrev. Kanske ska jag läsa om den senare.
Jag gillar formatet också, den är liten och full av små teckningar.

Read Full Post »

Har läst Jpod av Douglas Coupland av och till under några dagar när jag varit intensivt upptagen av en massa annat. Och den funkade. Bland annat för att det är totalt kaos i huvudpersonen, Ethans, liv.

Hans morsa odlar majja och har ihjäl en mc-snubbe, hans farsa dansar sällskapsdans och blir kompis med en kinesisk maffiaboss. Ethan kodar datorspel med sina lika nördiga kompisar på avdelningen Jpod. De tillbringar nästan all sin vakna tid där – utom när Ethan måste försöka rädda nån galen familjemedlem ur nån knipa – men jobbar rätt lite. Mest skriver de listor och utmanar varandra i olika fåniga tävlingar. Typ: hitta den felaktiga siffran bland de första 100 000 decimalerna på pi. (Det roliga är att närmare 30 sidor av boken sen innehåller dessa decimaler. Finns det läsare därute som antar utmaningen? Förmodligen.)

Den elake författaren Douglas Coupland dyker upp i romanen, sånt gillar jag. Men bäst gillar jag karaktären John Doe, som vuxit upp i ett lesbiskt flumkollektiv och aldrig fick lära sig skriva versaler eller äta något från en multinationell kedja. För att revoltera byter han namn till John Doe och gör allt så statistiskt in-the-middle som möjligt. Hans enda önskan är att vara vanlig.

Boken är full av underbara dialoger och one-liners, och sen upptäcker jag att den finns som tv-serie men det går inte att titta på avsnitten. Någon som vet mer eller har sett ?

Read Full Post »

Ibland får jag för mig saker, som att Douglas Coupland skulle vara en sån där jobbig ironisk författare som alltid är kall och distanserad och bygger små ordslott som inte betyder ett endaste dugg. Bara för att hans första heter ”Generation X”. Men så hörde jag en förflugen kommentar från en arbetskamrat i trappan som gjorde mig nyfiken. Köpte och läste Eleanor Rigby och tyckte den var underbar. Sen Girlfriend in a Coma som jag också tyckte mycket om. Och nu idag läste jag ut Schampoo Planet, som är en sorts Catcher in the Rye för 1990-talet. Gillade den också, även om min identifikation med 20-åringar inte är lika stark som den var för… 20 år sen.

Men språket är så fint och jag gillar omsorgen om detaljerna med alla varumärkesnamn och sättet att ta ytliga saker på allvar utan att bli ytlig själv. Och där Holden Caulfield är helt alienerad från sina föräldrar, är Tyler bara avskärmad från den ene, medan han har en levande och stark relation till sin mamma. Som för övrigt är en gammal hippie, jag gillar när såna barn ska revoltera på sina olika sätt.

Read Full Post »