Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘deckar-lit’

I mars 2014 började jag på ett inlägg om kvinnliga deckarförfattare. Jag kom aldrig längre än så här:

1 Guldåldern
2 Nästan tomt
3 Vabbandet

Det säger väl ändå nånting, tycker jag, men jag kan fylla i lite. Guldåldern är förstås min favorit; med storheter framför allt i den anglosaxiska världen med Dorothy Sayers, Josephine Tey, Agatha Christie, Ngaio Marsh. Sen hade jag tydligen tänkt mig en förflyttning till Sverige (?) där det efter Maria Lang och Ulla Trenter, och Kerstin Ekmans genrebyte, var väldigt tomt och en sån storhet som tidskriften Jury skrev artiklar om problemet att det inte fanns några svenska författarinnor som skrev deckare.
Sen kom Liza Marklund.
Och sen kom alla andra, massor av dem!, varav bara några enstaka på allvar skriver detektivhistorier på ett intellektuellt hederligt sätt. Resten skriver nån sorts relationsromaner där poliserna ständigt vabbar och löser brott på intuition; ojdå hoppsan. Intuitionen har inget som helst med psykologisk trovärdighet att göra i denna tappning. Efter att ha läst alldeles för många riktigt urusla svenska deckare så struntar jag i dem nu. Förutom Åsorna som är bra, Larsson och Nilsonne.
I den engelskspråkiga delen av världen började det dyka upp flera lesbiska problemlösare i ungefär samma veva som svenskorna blev småbarnsföräldrar. Val McDermid exempelvis. Troligtvis var det en mycket mer fruktbar förnyelse av kriminalgenren, även om jag tappat kontakten med den grenen också numera.

Read Full Post »

Spellman_cover_skiss28-åriga Izzy Spellman är privatdetektiv av födsel och ohejdad vana, och jobbar åt sina föräldrars byrå. Hon är också rebellisk, anarkistisk och nyfiken på allt och alla. Hennes lillasyster Rae (döpt efter onkel Ray) är likadan, medan storebror David gått sin egen väg och blivit en städad advokat helt olik resten av den knäppa familjen. Persongalleriet är härligt i den här boken, men när 90 procent av handlingen kretsar kring hus familjen spionerar på varandra och Izzys nya pojkvän, så tycker jag inte att den kvalar in som en riktig deckare. Mer åt chick lit-hållet, tror jag.
Men jag läser i alla fall ut den, och tänker att författaren Lisa Lutz vore en rolig tjej att träffa.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »