Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Chelsea Cain’


På Antivariat Viking centralt i Luleå fanns den största Agatha Christie-samling jag någonsin sett. Massor av AC, i olika serier, bland annat en svart-vitrandig pocketvariant som jag blev sugen på trots att jag inte är nåt större fan. Kanske borde jag köpt för att ge bort i julklapp till bokbloggarkollegor? Men jag var självisk och kompletteringsköpte till min egen Somerset Maugham- respektive Mitfordsamling. (Däri ingår att ge Evelyn Waugh en ny chans, jag tror att både han och Nancy Mitford är vidunderliga brevskrivare.)

Farbrorn som drev antikvariatet satt och drack kaffe med en kompis, och verkade lite lätt förvånad när vi kom in och ville handla. Priserna satte han i stundens ingivelse. Som synes på översta bilden har han massor av ouppackade böcker, och sorteringen var det lite si och så med. Han verkade gilla att ta det lugnt, helt enkelt.

I Umeå besökte jag Bokzon, butiken som dottern tipsat om. En butik med en helt annan energi.
Det finns mycket där, såna böcker som det skrivs och skrivits om i bokbloggosfären, det är lätt att hitta något man gillar. För dagen var jag inne på blodigt och makabert, och det blev tredje delen av Chelsea Cains Heart-serie, och så tänker jag prova Tess Gerritsen. Tror tyvärr att det är den tredje eller nåt sånt om samma detektiver, men hoppas att det går bra att hoppa in i den ändå.

—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Av alla sjuka, twistade relationer mellan psykopater och deras offer tar den här priset. Archie Sheridan svullnar upp för att hans lever är skadad efter att Gretchen Lowell plockade ut hans mjälte, karvade in ett hjärta på hans bröst, stack in skalpeller och tvingade honom att dricka blekmedel. Med mera. Men vad gör Archie? Jo, förutom att han knaprar Vicodin för att stå ut med tillvaron, så drömmer han och fantiserar om sin vackra torterare. Han besöker Gretchen i fängelset, han kan inte ligga med sin fru Debbie utan att låtsas att hon är Gretchen (det slutar illa), han är fullständigt och totalt manipulerad trots att han egentligen VET att han är manipiulerad. Periodvis blir jag vansinnig på Archie och hans agerande, men ändå är det något som gör att jag måste läsa vidare.
Susan Ward, journalisten, har bytt hårfärg från rosa till turkos men har ännu inte fått sin avslöjande artikel om politikern som låg med sina barns 14-åriga barnvakt publicerad. Och inte ser den ut att bli det heller, när fler — och fel — människor hittas döda. Susan är frustrerad och förbannad (och ganska het på Archie).
Så rymmer Gretchen. Med hjälp av en manlig polis som hon raskt karvar ut hjärtat på som tack. Och nu blir det farligt inte bara för Archie utan även för hans familj, och Susan och alla andra från den förra utredningen.
Det är återigen väldigt otäckt och spännande, men man får några skratt också. Mest tack vare Susan Wards hippiemamma Bliss, som lever i sin egen lilla yogabubbla men som inte drar sig för att svinga en Buddhastaty hårt i huvet på folk som hotar hennes dotter.
Anitas bokblogg har också läst Sweetheart, på norska heter den Hjerterdame.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Det handlar mycket om hurdan deckaren/polisen/problemlösaren är för mig, om jag ska gilla historien eller ej. Och här är det gilla!
Archie Sheridan är en från början, förstår man, ganska vanlig polis som på sin första mordutredningning visar sig drabbas av den som ska bli hans nemesis: seriemördaren The Beauty Killer. Mordet löses inte, tvärtom blir det fler och fler och en egen task force som Sheridan så småningom blir chef för. Men när vi träffar honom är allt det där redan historia. Det är många år senare, och Archie blev själv seriemördarens sista offer. Han blev tillfångatagen och torterad i många dagar av Gretchen Lowell, och sedan dess har hans liv gått i bitar. Nu är Archie ständigt påtänd, han knaprar smärtstillande dagarna i ända och har ont i sina ärr och sår efter tortyren. Framför allt har han ont i själen, kanske. Han är helt enkelt en förändrad man, ett vrak, som besöker Gretchen varje söndag i fängelset för att få nya uppgifter om dumpade kroppar. Och för att han har ett mycket underligt beroendeförhållande till henne.
Beroendet har kostat Archie Sheridan hans äktenskap och familjeliv. Han har också varit sjukskriven länge. Men gode vännen Henry försöker få igång honom, och när ännu en seriemördare kidnappar skolflickor i Portland börjar Sheridan jobba igen.
Den andra huvudpersonen här är Susan Ward, journalist som skriver feature för The Herald och som ska följa Sheridan under utredningen. Hon är rätt trasig hon med, och en intressant person i sig. Jag gillar hennes rosa hår, hennes ångest, och hennes flummiga hippiemorsa Bliss.
Intrigen är spännande och det är bra flyt. Tortyråterblickarna är otäcka, men man kan ju skumläsa. Jag gillar verkligen Chelsea Cain, som drar lite åt Mo Hayder-hållet, men allra mest gillar jag som sagt personerna. Hoppas hon behåller dem, för jag vill läsa mer av Cain.
Tack Feuerzeug för tipset!
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »