Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Charles Miller’

sambafotbollSpännande läsning som börjar med att berätta om hur engelsmannen Charles Miller introducerade fotbollen i Brasilien: första träningen 14 april 1895. Sporten var förbehållen vita, engelsmän och tyskar, tjänstemän. Allteftersom intresset växte började det luckras upp, först med vita brasilianare, sen med någon mulatt, någon arbetare (icke gentleman). Stora konflikter uppstod, och enstaka spelare fick betala ett högt pris. Carlos Alberto strök mjöl i ansiktet inför varje match för att se mer vit ut. Att sparka ner en svart spelare var helt okej och föranledde ingen bestraffning. En svart fick däremot inte tackla en vit. Vissa lag började satsa på brassar av alla kulörer, Vasco da Gama var först, och när de vann över de helvita lagen så gick det till slut inte längre att stå emot. Publiken vill ju se segrar!
Det är intressant att läsa om spelet inför VM 1950, där alla trodde att Brasilien skulle vinna lätt. En tidning publicerade bild på landslaget under rubriken ”världsmästarna” nån dag innan finalen. Uruguays förbundskapten köpte upp en massa exemplar och la ut på toaletterna och uppmanade sina spelare att pissa på dem. Och Uruguay vann. 2-1, segermål av Ghiggia som även spelade fram till första målet. Det blev en nationell katastrof i Brasilien. Folk slutade tro på gud. Målvakten Barbosa blev inte insläppt för att hälsa på sina sentida lagkamrater vid VM – 94, alltså 44 år senare! Till och med uruguayerna nästan ångrade sig.
Boken innehåller kapitel om de stora namnen: Arthur Friedenreich, Leonidas da Silva, Nilton Santos, Pele, Garrincha… och en hel del annat som ”Epoken Dunga under nittiotalet” som är det decennium där jag börjar ha bra koll: Romario, Bebeto, sen Roberto Carlos (minns ni hur han bröstar bollen till målvakten?!) och Denilson (överstegsfinter!) och hela gänget. Fredrik Ekelund berättar medryckande och kunnigt och pepprar med anekdoter. Dessutom har han träffat flera av de gamla legendarerna, Leonidas och såna. Det finns många bilder, och layouten är mycket fin med små kommentarer och citat i utkanten av sidorna. Det är lite för mycket politik och romantiserande för min smak här och där men det är lätt att ha överseende med det. Avsnitten om korruption är högst relevanta.
(Fast jag måste erkänna att jag under Zinedine Zidanes tid alltid hejat på Frankrike.)
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »