Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Carol Goodman’

arcadiaOch si, andra gången läste jag Carol Goodmans Arcadia Falls på ett helt annat och mycket mer positivt sätt. Visst, det är en del ologiska saker, men Carol Goodman är en stämningsförfattare och på att skapa stämning är hon skicklig. Mystiskt, gotiskt, skuggor & brasor & fladdrande klänningar bland mörka träd. Hemliga barnsbörder (som märkligt nog kan döljas inför en älskarinna – hur är det möjligt? Inte en enda hudbristning? Djup okunskap hos älskarinnan? Endast älskog i mörker?), ärflig sinnesjukdom, starka passioner och talanger : måleri och sagor. Sagor i sagor och referenser. Lyckligt slut.
Japp, helt rätt decemberläsning. Så detta är nu en husregel: Läs Goodman med ett par års mellanrum och helst när det är mörkt ute.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

ovantat
Oväntat nog parallelläser jag dessa två just nu: Boken om Juholts tid som partiledare för Socialdemokraterna och Carol Goodmans Arcadia Falls som jag tidigare avslutade i tristess 2012. Är det för att jag är trött som jag inte är uttråkad av någon av dem? Eller är de mycket bättre än jag trodde/tyckte?
Hittills uppskattar jag insynen i de polariserade höger-vänster-lägren inom S, analysen av SSU under Niklas Nordströms tid, och fascineras av det fullständigt förgörande porträttet av kanslichefen Sven-Eric Söder.
I Arcadia… gillar jag stämningen, alla blinkningar till sagor, litteratur, Christina Rossetti, och även den förutsägbara kärlekshistorien som jag tänker ska börja på allvar snart.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Jag hann börja lite grann på Carol Goodmans Arcadia Falls härom morgonen, och längtade hem hela dagen för att kunna fortsätta läsa. En nybliven änka med sin truliga tonårsdotter på väg till en ny anställning på en avsides belägen skola med en spännande historia. Språket, stämningen, yummy yummy yummy tänkte jag. Men efter sådär 100, 150 sidor känns det bara som en upprepning av underbara The lake of dead languages. Redan ”änka”, ”dotter”, ”ny anställning”, ”avsides belägen skola” är förvisso en upprepning, men jag trodde att hon skulle kunna förnya sig. Men icke.
Den ampra rektorn — check.
Hedniska ritualer — check
Mystiska dödsfall — check
Lesbisk kärlekshistoria — check
Hemlig graviditet — check
Rivaliserande flickor — check
Osunt tajt syskonpar — check
Den stilige mannen hucudpersonen kommer att bli kär i — check

Snark. Jag tror att jag ska sätta mig och deklarera istället.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »


Först lägger jag ut alla nyinköp på köksbordet… visst är de vackra? Det är något med engelska och amerikanska omslag som alltid lockar mig. Sen känner jag efter vad jag är sugen på. Inte våldsamt eller bittert och inte realism. Mer åt det magiska hållet, och så vill jag helst att det ska vara kärleksfullt. Finalisterna blev Patchett, Harris, Hoffman och Goodman. Jag läser baksidestexterna:




… bara för att upptäcka att alla just nu lockar mig. Så jag får helt enkelt falla tillbaka på mitt vanliga knep: att börja med den kortaste så hinner jag fortare till nästa. Vinnaren blev: Alice Hoffman och The Red Garden.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

”I walk along the edge of the lake because, I Tell myself, it’s a beatiful night. Today’s snow shower has left only a faint white gloss on the ground and a clear moonlit sky. It is cold, near freezing, I think. The moonlight lies on the water like a premonition of ice. It will be many weeks before the lake freezes, but tonight I sense something stirring in the lake. Mark Toller once explained to me how a lake freezes. He said that when the surface water grows colder it also becomes denser, so it sinks to the bottom. When the warmer water rises to the top, it’s chilled by the colder air temperature and sinks. The water circulates like this for weeks — a process called overturn — until the moment when the lake is all one temperature and then the surface begins to freeze. Matt said that if uou could be at the lake on that night, the night of first ice, you could see ice crystals forming. I imagine the lake now like a giant mixing machine, stirring old things to the surface.”

Det är sjön som är huvudperson i Carol Goodmans bok. Hela tiden återvänder berättaren Jane Hudson till sjön. Hon simmar i den, hon åker skridskor på den, hon har offrat i den och hon har räddat sin bästa vän från att drunkna i den. Den lockar och drar, och den skrämmer. Det finns en legend om tre döda systrar som bildat tre klippor som sticker upp ur sjön, att de drar skolans flickor till sig. Självmörderskor, olyckliga. Jane har själv fasansfulla minnen från sjön. Och hemligheter.

Det här är en sån där underbar, stämningsfull och skrämmande bok, precis i stil med de andras som tipsades om här. Jane Hudson är en socialt knepig flicka, som på något vis lyckas bli vän med de två märkliga syskonen Toller, Lucy och Matt. De är några pinnhål över henne i samhällsklass, de är extremt bundna till varandra, intelligenta, fantasifulla, gränslösa. Vansinnigt spännande för Jane, som gör allt för att få vara med. De pluggar latin tillsammans, och på flickskolan Heart Lake får Lucy och Jane en mycket karismatisk lärare, Helen Chambers. Sen börjar det spåra ur…
Vad som egentligen hände under de där skolåren får en fortsättning när Jane Hudson återvänder till Heart Lake som lärare i, just det, latin. Flickorna i hennes klass är lika problemfyllda som hon själv var, men ser lite annorlunda ut: de färgar håret rosa och grönt, är piercade och har ärriga armar. Skolpsykologen fruktar att en självmordsepidemi ska bryta ut. Så börjar sidor ur Janes sedan länge försvunna, tonårigt lätt överspända, dagbok från skoltiden dyka upp.

Min läsning av The lake of dead languages blir förstärkt av att vi har en liten sjö här alldeles nära, som också är i färd med att frysa. Jag kan förstå Janes besatthet. Jag tänker också på Umeälven, och på isvägen i Luleå.
—————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

När de som ger ut boken förstår att man kommer att sakna den direkt, och tipsar om andra. Detta är från Erin Kellys The Poison Tree, som jag tycker väldigt mycket om. Och nu läser jag Carol Goodmans The Lake of Dead Languages, och tycker väldigt mycket om den med.
Kan också rekommendera: Hollinghurst (även filmatiserad), Tartt, French och Vine (som är Ruth Rendell under pseudonym.) Och att se Brideshead revisited, förstås.

Read Full Post »

”Centret för folklivsforskning, där både hon och Peter arbetar, har stängt idag och de måste hitta på något sätt att fördriva de närmaste tolv timmarna.
Hon grubblar på den saken medan Peter Knightlys enträgna tumme cirklar fram och tillbaka och mycket durkdrivet snurrar på. Hon måste tala om för honom att det är slut, nu idag. Hon mår illa av att fortsätta så här. Det värker i magen just nu och hon vet att det inte är av hunger eller ens smärta utan av någon slags ilsken förlägenhet. Det värsta är att allt det här — detta predikament, denna förlust och detta fördärv — är henne eget fel.
Nu har Peters mun satt sig fast på hennes vänstra bröstvårta där den slickar och glider som en skön viskning. Å, så väl hon känner igen det här. Han har äntligen lärt sig att göra det skönt för henne. Sluta aldrig, tänker hon men vet att han just tänker fortsätta till höger bröstvårta. Pliktskyldigt. För att vara rättvis.
Hon lägger handen på hans rygg där hon upptäcker en hemsk fläck av torr hud.”

Ur Kärlekens republik av Carol Shields. Fay McLeod gör sen slut på denna avsomnade relation, tack och lov, men så händer detta:

”Det finns ögonblick i hennes liv som hon skäms djupt för och redan när hon tog honom i munnen och lät tungan snurra visste hon att det här skulle bli ett av dem. Det var något för vårdslöst över detta och därnere i trasslet av fuktiga ben och kroppshår och täckande kött där Fay försökte kippa efter andan kunde hon för en stund inte erinra sig vad karln hette. Vem var han? Vem? Pyttesmå händer, knän som knuffades, panikslaget kött. Fletcher Conrad. Eller var det Conrad Fletcher?
Nej, det fick icke upprepas.”

Då verkar professor Cailleach McFay ha det roligare med sin incubus:

”When I finally fell asleep, though, the dream that was waiting for me was completely different. Shadows stole softly across the floor, skirting the sharp blades of moonlight as if they were actually made of glass. The shadows slipped into my bed and wrapped themselves around me, murmuring words that I couldn’t understans but which sounded like the drone of the surf inside a seashell. The sound poured into my ears like warm oil and spread a feeling of contentment throughout my body. It was like being massaged all over at once. The shadows were everywhere, like a warm bath with fingers and lips, sucking on my mouth, my nipples, and between my legs. As if they were feeding on me and growing stronger with every orgasm they gave me.”

Efter ett tag tar hon sig en mer köttslig älskare också:

”I heard his clothes slipping to the floor and then he was climbing into the tub behind med, sliding his legs around either side of me. He massaged my scalp and neck, his fingers whisking the tension away as though by magic. He soaped my back, stroking wide arcs along my shoulder blades.
‘Ummm’, I moaned, leaning back against his chest, the soap from my back making his skin slick. He reached around med and lathered my breasts, pinching my nipples lightly. I moaned and scooched my behind back betweens his legs and felt him go hard. He lifted my hips, tilting me forward, and came into me from behind, sliding inside me so fast and so far that I felt a part of me that had never been touched before leap into life. I cried out with a sound that startled both of us.”

Read Full Post »