Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Carl-Johan Malmberg’

julbokScore igen! Jag har berättat förut att Kulturen lägger fram alla recensionsböcker de fått sig tillskickade men inte recenserat på stora bord så att alla anställda får plocka. I regel med start klockan 15, för att även nattredaktionen ska hinna på plats. Förra året fann jag dessa fina.
I år blev jag själaglad över att hitta scenografen Gunilla Palmstierna-Weiss självbiografi, jag hörde ett radioprogram om denna för mig okända konstnär och blev fascinerad av hennes liv, hon verkar ha träffat alla. Som en Mitford-syster, ungefär. (Just när jag var som mest belåten fick jag se att min rival FQ korpat åt sig Carl-Johan Malmbergs Stjärnan i foten om William Blake, men det är smällar man får ta.)
Till detta en Kate Morton, som jag tänkte som mysläsning, och så en kanadensisk deckare som jag inte läst förut. Louise Penny jämförs med Agatha Christie och P D James, men dessa damer är ju helt olika så jag begriper inte det. Hoppas egentligen på att den ska påminna om Giles Blunt. Kyla, snö, vidder…
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

ALDERMAN, NAOMI:LESSONS
KELLY, ERIN:POISON TREE
MALMBERG, CARL-JOHA:M : MÖTEN MED MAHLER
PATCHETT, ANN:RUN (0747594961)
PULLMAN, PHILIP:BÄRNSTENSKIKAREN – MEDIA
SCOTT, JANNY:SINGULAR WOMAN
SEXTON, LINDA GRAY:SEARCHING FOR MERCY

De översta två är efter tips från Helena på Dark places, jag minns nu inte exakt vad jag blev intresserad av (och vill inte återuppliva minnet heller förrän jag har dem i min hand). Malmberg har skrivit så fina essäer om gamla darlings och nya som jag tack vare honom upptäckt, så jag vill se hur han gör sig i bokformat. Ann Patchett har jag lurat på länge, ända sen jag läste hennes vän Lucy Grealys bok Skärvor av ett ansikte. Och diskuterat, jag tror med Ingrid och fler.
Pullman är en ljudbok med Lena Nyman som uppläsare, fortsättningen på denna. The singular woman är Barack Obamas mamma, och Linda Gray Sexton är Anne Sextons dotter. Jag älskade hennes Det sägs att en stjärna faller.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »


Jag läser Carl-Johan Malmbergs underbara essä om Dorothy L Sayers i Svenskan idag, missa inte den. Där får man veta allt möjligt om hennes liv och verk, den hemliga utomäktenskaplige sonen, hennes kärlek till språket, hennes val att börja skriva deckare, religionen.
Man får också veta (känna!) Malmbergs egen kärlek till Sayers, och hur han — precis som jag — använder hennes böcker som trösteböcker. Två av dem är samma dessutom: Kamratfesten och Lord Peters smekmånad. Den senare kanske jag nöjer mig med att läsa änkehertiginnans brev i, denna underbart virriga associativa hjärna som fladdrar likt en fjäril från blomma till blomma, och efter att ha läst några blad i den kan man inte längre grubbla över skiten som livet behagar dela ut.

Här är mina böcker där Harriet Vane är med. I Oskuld och arsenik introduceras hon för första gången, när hon står anklagad för mord på sin tidigare älskare. I Kamratfesten reser hon tillbaka till sitt gamla älskade Oxford, där en anonym brevskrivare förpestar och hotar tillvaron. Och i Lord Peters smekmånad har de äntligen gift sig, och hittar sen ett lik hemma i källaren det första de gör.
Observera att det finns en bok till med HV, som jag saknar. Drama med ung dansör heter den, och är inte så jättebra, men detta motiverar i alla fall ett inköp av den där fina och säkert svindyra boxen som ges ut nu.

Malmbergs tredje bok är De nio målarna. Den har jag nog bara läst två gånger, en på svenska och en på engelska. Min egen tröstebok nummer tre är istället Mördande reklam, som utspelar sig på ett livligt reklamkontor där lord Peter Wimsey tar anställning, under cover. Den gröna här ovan är en novellsamling. Där ingår historien om vinprovningen som Malmberg refererar till, och flera andra pärlor med titlar som The Entertaining Episode of the Article in Question och The Piscatorial Farce of the Stolen Stomach.

De här är utgivna i Trumf-serien, och jag är mycket förtjust i omslagen. I Pinsamt intermezzo på Bellonaklubben och Naturlig död? finns flera scener från swinging London, och i En sky av vittnen en mäktig rättegångsscen med alla brittiska pärer i peruker.

Den gula boken är den allra första om PW, Lord Peters största affär. I De nio målarna spelar klockringningar i kyrkor stor roll, och Strong poison är samma som Oskuld och arsenik. Förutom att Harriet Vane är i fokus, så finns där också mycket av miss Climpson, lord Peters mångordiga sidekick som här är ute på farliga uppdrag.
Och till sist en bild i repris, på min frukost á la lord Peter.

Read Full Post »

Det här är ett lätt försenat tack. För ett drygt år sen läste jag dina tre essäer om brittiska kvinnliga författare i skuggan av Virginia Woolf. Essäerna i sig var en ren njutning, särskilt den om min högt älskade Dorothy Sayers. Den om Jean Rhys fick mig att leta rätt på fler än Wide Sargasso Sea och det är hon väl värd. (Även om jag tyckte lite olika om dem.)
Men Rosamond Lehmann — vilken författare! Jag älskar Rosamond. Invitation to the waltz, Weather in the Streets, Dusty answer, The Echoing Grove… stora och djupa läsupplevelser.
Nu ser jag när jag googlar ditt namn att du gav ut en essäsamling förra året. Temat verkar vara M, men jag är rädd att RosaMond LehMann inte är med där. Kommer du att ge ut en ny samling, kanske med R eller L? Jag hoppas på det.
Mitt liv hade varit fattigare utan Rosamond.
Än en gång, tack.
/Snowflake

ps Jag mejlar detta till ditt förlag och till Svenskan, på något sätt ska det väl nå dig.

Read Full Post »

Carl-Johan Malmberg har skrivit tre intressanta, informativa och mycket läsvärda understreckare i Svenskan denna vecka.
Mästarinnor i skuggan av Virginia Woolf handlar framför allt om Rosamond Lehmann.
Nummer två, När det manliga språket inte räckte till handlar om Elizabeth Bowen och Jean Rhys. Rhys skriver så här i Good morning, midnight:
Sophia tänker:
jean-rhys”Snälla monsieur, et madame, missis och miss, jag försöker ju allt jag kan att bli som ni. Jag vet att jag inte lyckas, men ni kan väl hålla mig för räkning för att jag anstränger mig så väldigt. Jag tar tre timmar på mig för att välja en hatt och jag står en och en halv timme framför spegeln varenda morgon för att försöka se ut som alla andra. Varenda ord jag säger har fotbojor och varenda tanke jag tänker är nedtyngd av tunga vikter. Har kanske inte varenda ord jag sagt, varenda tanke jag tänkt varit nedtyngd och fastkedjad ända sedan jag var liten?”

Jag grips av lust att läsa Jean Rhys, och i min nyorganiserade bokhylla hittar jag igen novellsamlingen Sov av sig ruset, damen! Korta, intensiva berättelser från Västindien: en tolvårig flicka som promenerar med en gammal kapten, en enstöring som springer omkring halvnaken, ett vulkanutbrott. Från England: en internatskola, en dålig skådespelerska. En misslyckad kväll i Paris. Glimrande bra!
Annars är Jean Rhys mest känd för Wide Sargasso Sea, där hon berättar Mr Rochesters första hustrus historia. (Alltså the Madwoman in the Attic från Charlotte Brontës Jane Eyre.)
Och nummer tre, Kvinnorna som lekte med elden handlar om min kära kära Dorothy L Sayers. Den ska jag läsa flera gånger och njuta.

Read Full Post »