Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bokförlaget Tranan’

Detta är kvinnan som hänger från fönstret på
trettonde våningen. Hennes händer har vitnat
av trycket mot hyreshusets betonglist. Hon
hänger från fönstret på trettonde våningen i östra Chicago,
med en flock fåglar kretsande över huvudet. De kunde
vara en gloria, eller en glasstorm som strax ska krossa henne.

Hon tror att hon kommer att bli fri.

Joy-HarjoDet här är inledningen på Joy Harjos kanske mest kända dikt, Kvinnan som hänger från 13:e våningen. Den ingår i samlingen She had some horses från 1983. Översättningen är gjord av Stewe Claeson, och det är bokförlaget Tranan som ger ut ett urval av Joy Harjos poetiska och prosalyriska produktion under 20 års tid. Det är en kulturgärning, tack för den!
Ändå misstänker jag att det vore ännu starkare som läsare att följa Noni Daylight i She had som horses, eller att läsa hela den självbiografiska A map to the next world. ”Min far slog oss inte för att han hatade oss. Han slog oss för att han hatade sig själv.”
Joy Harjo räknar sig till Creekindianerna och deras historiska öde — SKAMMEN — bildar fond till Harjos författarskap. I likhet med Sherman Alexie väjer inte Harjo för våldet och alkoholismen, men det är vackert också. Kartan över nästa värld skriver hon till ett av sina barnbarn. Det är inte ovanligt med dikter till familjemedlemmar, vänner och en till Charlie Parker.
I Claesons fylliga förord får jag veta att Joy Harjo även är saxofonist och estradpoet. Det märks på rytmen i dikterna, upprepningarna, den orala traditionen. Vissa rester av Navajo och Hopi-myter känner jag igen från Hillermans böcker.
Den svenska bokutgåvan är väldigt vacker, men Tranan gör ett misstag som inte har med ett foto på Joy Harjo. Det är först när jag möter hennes blick (vilken blick!) som jag inser att jag självklart måste veta mer om och läsa (mer) av henne.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Tack till JM som tipsade om att bokförlaget Tranan har butik på Wollmar Yxkullsgatan! Det var väldigt lätthittat, jag upptäckte att jag tidigare gått förbi där flera gånger och druckit öl på the Scottish Pub precis i korsningen.
Tranan har en skönt stökig och trång liten lokal, med travar av ouppackade böcker men ändå sittplatser där man kunde bläddra. Jag bestämde mig till slut för Sefi Atta (Nigeria), Kopano Matlwa (Sydafrika), Ama Ata Aidoo (Ghana), Maïssa Bey (Algeriet) — som jag varit nyfiken på länge — och haikuns fader Basho som jag läst tidigare och som hade så fint omslag. En liten 1600-talsjapan bland alla nu levande afrikaner.
Planen var att välja författare från olika afrikanska länder för att få bredd, men den mycket trevlige mannen som arbetade där och som vi pratade rätt mycket med, tyckte att jag borde läsa Chinua Achebe också (Nigeria igen) så han gav mig en pocket. Tack! Då gjorde det inget att de inte tar kort så jag fick knalla bort till Hornsgatan för att hämta ut pengar. Sånt kan få mig att strunta i alltihop. (Varför är idealister nästan alltid så opraktiska?) Och så tycker jag att bokförlaget Tranan borde skaffa några fina designade kassar, så man slipper bära sina klenoder i en Willys-kasse.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »