Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Astrid Lindgren’

barnbarnsgungaPå Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby, ej att förväxla med Astrid Lindgrens värld, så finns i sommar en utställning om ensamhet och Astrids relation till ensamhet. Hon var mycket förtjust i och hade stort behov av att vara ensam. Hon skrev om det många gånger i dagböcker eller brev, och tog upp det i samtal och intervjuer. Många av dessa citat är nu samlade i ett rum med en skön fåtölj där man kan sitta och njuta. Hade jag inte varit där i sällskap så hade jag suttit där än, det var helt ljuvligt.

Resten av Näs är också väldigt fint; trädgårdar att vandra i och roliga grejer för barn som de åstadkommit med enkla medel. Som att ställa upp tre stora stafflier med griffeltavlor och kritor att teckna med. Eller att ha genomskinligt plexiglas så man kan se vad bina har för sig. Eller en stor gunga som en mormor kan ligga i. Vi var där en halv dag, tre generationer, och ingen hade tråkigt. Dyrt blev det förstås, med mat (stabbig småländsk buffé; raggmunk och isterband) och avslutande besök i shoppen där de förutom böcker, affischer, och muggar säljer päronkonjaksfudge från Mariannelund. Men inte alls så dyrt som ett besök på Astrid Lindgrens värld kan bli.

Annonser

Read Full Post »

Knappt har jag hämtat mig (det tog drygt 20 år) från påståendet om att Bo Vilhelm Olsson bara fantiserade ihop Mio, Jum-Jum, och Landet i fjärran förrän nästa slag kommer. Jenny Teleman analyserar den andra stora favoriten Nils Karlsson Pyssling i Kulturradion och påstår att Bertil OCKSÅ bara hittat på Nisse.
Näe!!
Varför åh varför klickade jag på den länken?
Jag vill ha barndomens illusioner tillbaka.
——————————————-

Read Full Post »

astridlindgren
Berätta om tre böcker/serier/figurer/filmer ur Astrid Lindgrens värld som ni tycker extra mycket om, uppmanar Lyran.

1. Mio i Mio, min Mio är den jag tycker mest om. Hur han går där och känner sig oönskad och oälskad som fosterbarn, men så får han ett guldäpple av den snälla tanten i kiosken och sen hittar han en flaska med anden som tar honom till hans riktige far i Landet i fjärran. Där väntar hästen Miramis, vännen Jum-Jum, brunnen som viskar i skymningen och alla äventyren. Och den hemske riddar Kato.
När min yngste son var liten berättade jag Mio, min Mio för att göra en lång tråkig tunnelbaneresa lite roligare. Även de tuffa tonårskillarna på sätet bredvid tystnade och lyssnade.

2. Kajsa Kavat, Nils Karlsson-Pyssling, Ingen rövare finns i skogen, Mirabell, Peter och Petra… Jag tycker så mycket om flera av de korta sagorna. Hur Kajsa Kavat räddade julen för sig och mormor, hur Bertil ordnade så fint för pysslingen Nils. Det är Eva Billows teckningar som gör den så underbar. Att kunna skapa magi i en berättelse som handlar om hushållsarbete! Men det måste vara det där att få känna sig duktig, att man klarar av saker, som barn behöver. Ingen rövare finns i skogen var nästan för spännande, och Mirabell om flickan som fick ett frö som växte upp till en docka — åh!

3. Astrid Lindgren måste ha tyckt mycket om namnet Rasmus. Bland mina böcker som syns på bilden finns det tre olika Rasmus. Rasmus på luffen, återigen en liten oönskad kille, som träffar en snäll luffare och sjunger om sill och potäter. I en av böckerna om mästerdetektiven Kalle Blomkvist hjälper Vita rosen en liten Rasmus, och så skrev Astrid Lindgren om Rasmus, Pontus och Toker, ett äventyr som utspelar sig delvis på en cirkus.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »