Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘applåder’

På långfredagen såg jag Parsifal på Kungliga operan i Stockholm. Jag var inte påläst, förutom att jag visste att den tredje akten utspelar sig på just långfredagen. Jag hade väntat mig Wagner med extra allt, praktfullt och mäktigt och dramatiskt — och ja, Parsifal är allt det där, men också innerlig och avskalad och allvarsam på ett sätt som var oväntat men som jag tyckte väldigt mycket om.  Det kristna temat är starkt.
Katarina Dalayman som Kundry imponerade.

När första akten var slut började några tveksamt att applådera. Då började andra hyssja! Några fler applåderade, ännu fler hyssjade… i pausen fick jag veta att Wagner själv bestämt att det inte skulle applåderas där, stämningen krävde tystnad.

Read Full Post »

sota_fredagDet stinker sopor i Stockholm, denna fredag i augusti när större delen av Ia Genbergs debut utspelar sig. Och är det inte denna fredag så är det en annan fredag, oftast i berättaren Max liv men ibland i Tobbes, Tess, Flemings eller kanske Bims. Jag tycker bäst om de två senare, polisen och tjuven. Tyvärr handlar det mest om de tre första.  Fotografen Max som försöker förklara för sin gamle vän Tobbe vad som egentligen hände den där dagen som började med att Tobbe snodde ett fotografi och slutade med att han ligger svårt skadad på sjukhus. Fotografiet föreställer den underbara tv-profilenTess under en semester på Kreta. Hon är där med sin älskare Max, men den som Tobbe ser i bakgrunden på fotot är sig själv. Mystiskt, men inte tillräckligt mystiskt för att jag ska fångas av denna gåta.

Istället intresserar jag mig alltså för Fleming, som spillt getost på uniformsjackan, hans kollegor maj och Nic, och hur de tar in trollkarlen och Flemings gamle reskamrat och vän Bim till stationen. Fleming letar igenom Bims jacka med ficka på ficka på ficka, till sist hittas amfetaminet men simsala-BIM försvinner det igen.

Även om jag alltså inte bryr mig om alla människor så är det en språklig njutning att läsa Söta fredag. Långa stycken utforskar saker som applådens inneboende rytm och dynamik och varför Torbjörn är ett avskyvärt namn (enligt Torbjörn).

Jag har även läst Sent farväl, som jag tyckte mycket om.

Read Full Post »