Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Annie Leibowitz’

1978 när Patti Smith slog igenom med Because the night tog Annie Leibowitz denna fantastiska bild:
patti1978
smith1978
Och 1996 tog hon nya. Hoppas det går att läsa här under.
smith1996
patti1996
Jag kan inte kalla Annie Leibowitzs bok På uppdrag för välskriven rent språkligt, men det är roligt ändå att läsa om hur det gick till med flera av hennes mest berömda bilder. John Lennon och Yoko Ono, Demi Moore, Whoopi Goldberg, Arnold Swarzenegger och en rad andra. Rolling Stones. Men mest tittar jag på bilderna, förstås.
Sök på Leibowitz namn och bilder så hittar ni fantastiska saker. Mer Patti Smith på bloggen här och här. Och här.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

helgval
… och tänker inte göra så mycket mer i helgen.
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

I en lång* artikel i London Review of Books skriver Mark Greif om den intellektuella giganten Susan Sontags tidiga dagböcker. Det är intressant läsning, om hennes utvecklingsgång och attityd och hur hon slog igenom med en artikel om ”camp”. Hur hon gav fullständigt f-n i att vara omtyckt och tvärtom var rejält snobbig. Dessutom mycket fokus på hennes sexuella liv. Sontag upptäckte tidigt sina känslor för flickor/kvinnor, men gifte sig ändå som 17-åring och fick en son. (Efter skilsmässan var hon väldigt rädd att mista vårdnaden om det kom fram att hon var lesbisk.)
Vid tiden för youtube-klippet ovan är hon ung, på uppåtgående. Långt senare i livet fick hon barn med Annie Leibowitz, den lika berömda fotografen (som började knarka när hon hängde med Rolling Stones men la av, och som tog de berömda fotona på John Lennon naken med Yoko Ono i svart, och Demi Moores stora mage, och Whoopi Goldberg i mjölkbadet… the list goes on, se en utställning med henne om ni får möjlighet!).
I varje fall, Sontag är en sån där som är så jädra smart att man blir lite knäsvag av blotta tanken på att läsa henne. Essäerna och kritiken i alla fall. Men skönlitteraturen vågade jag mig på, närmare bestämt I Amerika för några år sen. Tyckte om den väldigt mycket, inte minst för det judiska förstås. (Tydligen anklagades Sontag för plagiat i den boken, skriver wikipedia.) Sen läste jag Vulkanälskaren, men den gillade jag inget vidare.

* LRoB bjuder bara på ett smakprov av artikeln för icke-prenumeranter, men kanske släpper de hela senare för jag ser att man kan läsa äldre artiklar på deras sajt.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »