Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Anne Sexton’

Jag har levt med den här boken en vecka nu, och jag tror aldrig jag läst en så gripande memoar någonsin. Gråt, skratt, förtvivlan. Vrede, äckel, men också kärlek. Litteratur av allra högsta klass.
Jag vet inte hur jag ska kunna skriva om den.

Om jag skriver om hur Linda, tre år, får skulden för sin mors sinnesjukdom eftersom lilla Linda är så krävande och kärlekstörstande, hur hon skickas bort till sin moster där morbrodern regelbundet klår upp henne för att hon suger på tummen, hur hon får stryk hemma av sin egen mamma, hur hon växer upp i ständig rädsla för att modern, den så småningom berömda poeten Anne Sexton, ska lyckas med något av sina otaliga självmordsförsök, hur hon bevittnar våld och ständiga gräl och hur Anne Sexton öppet onanerar framför Linda, ja, gör värre saker ändå, då gör jag den här boken till en skräckskildring i genren Misärfamiljer.

Om jag å andra sidan skriver om hur Anne ger sin dotter Språket, lär henne att se detaljerna, uppmuntrar hennes diktskrivande från elva års ålder och framåt … vilken bild får man då?

Jag tror att Linda Gray Sexton är den enda människa som skulle ha mäktat skriva en sådan här bok, en så utlämnande men samtidigt kärleksfull självbiografi. Undertiteln lyder: My journey back to my mother, Anne Sexton, och den säger egentligen allt.
Det är imponerande hur Linda kan betrakta sin mors framgångar och vara genuint glad över dem, hur hon förmår se sin mors goda sidor mitt i all ångest och rädsla och sorg. Hon tvingar mig att också se dem, när jag egentligen bara vill tycka att Anne Sexton är en fullkomligt vidrig människa, självisk och destruktiv och äcklig. Linda skonar inte sig själv heller; när hon så småningom får barn så är det just när den äldste är tre år som hon börjar slå honom. ”Bara med handen, jag vet hur hårt jag slår, jag är ändå inte som mamma”, intalar hon sig. Hon lyckas sluta med detta sen, hon lyckas bryta flera mönster och framför allt är hon ju inte sjuk på samma sätt, men arvet, minnen och saknaden efter sin mor får hon leva med hela sitt liv.

Jag har tidigare skrivit om Linda Gray Sextons roman Points of light här, och nu var det intressant att läsa om hur hon skrev den. Jag har också nämnt lite om de band som AS:s psykiatriker spelade in från deras terapisessioner, och som kom med som underlag både i denna bok och i den biografi som skrevs över Sexton.
Däremot har jag inte läst något av Anne Sexton förrän nu. Linda Gray publicerar flera dikter, och hon gör det i sammanhang och ger dem en bakgrund som gör att jag tycker att många är fantastiska. Jag fattar kultstatusen. (Liten detalj: när Sexton fick höra att Sylvia Plath tagit livet av sig blev hon arg. ”Hon stal min död!”) Själv var hon 45 när hon gasade ihjäl sig i bilen, en röd Cougar, i garaget. Denna bil körde sen Linda Gray länge omkring i, liksom att hon använde sin mors kläder, och dessutom ägnade hon många långa år till att sortera alla Annes papper och publicera hennes brev. Anne utsåg Linda till sin literary executor, och plikttrogen satt hon där på biblioteket i Boston och läste om sin mors alla otrohetsaffärer och lyssnade till terapiband där hon talade om att hon hatade Linda. Då var Linda 21 år. Den lilla frigörelse från sin mor hon hunnit med blev effektivt avbruten.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »


Jag har börjat lite smått på Linda Gray Sextons bok om sin uppväxt med poeten och geniet Anne Sexton. Smärtsamt. Fasansfullt. Den lilla Linda, tre år, som får skulden för att hennes mor inte orkar med alla krav och går in i sinnesjukdom.
Känner att jag behöver sudda ut kanterna lite med skumbad och vin.
Men mycket bra. Väldigt bra.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Frieda Hughes: bloggat här, här, och lite här. Fortfarande är det usel utdelning på youtube, men 00.35 in i denna video kan man jämföra hennes röst med hennes mammas:

Sylvia Plath: bloggat här 25 januari 1953 26 januari 1958 27 januari 1959 28 januari 1959 Sylvia läser Daddy Sylvia i natten
Och här läser hon A birthday present:

Anne Sexton: helt kort här.
Här läser hon ett par korta dikter:


Nelly Sachs: bloggat här och framför allt här
Någon annan läser här och jag förstår inte tyska men med bilderna ser det mycket starkt ut.

——————————–

Read Full Post »

Jag kan visst inte få nog av poeter med psykiska problem just nu. BBC Radio 4 sänder ett underbart program om Anne Sexton. Hennes döttrar Joyce och Linda är med och berättar. Man får höra dikter och utdrag av samtalen med psykiatrikern, som döttrarna fann bandupptagningar av efter Sextons död. Hemska saker som: ”I love Joy. Never loved Linda. Something comes between me and Linda. I hate her, and slap her in the face. Never for anything naughty. I just seem to be constantly harming her.”
Programmet ligger kvar ungefär ett dygn till HÄR och sen imorgon kommer andra och sista delen.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »