Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Anna Laestadius Larsson’

Den här vintern har jag åtgärdat några försummade författarskap som jag länge tyckt att jag borde läsa. Förutom Sara Stridsberg och Carina Burman är det de tidigare vita fläckarna Cilla Naumann och Birgitta Trotzig som fått färg och djup.

9789150117400_springa-med-aror-62-dagarAv Naumann blev det Springa med åror, som är en barndomskildring där lagårdsluktande Monika drabbas av sommargästen Johanna och det definierar hela hennes liv. Ivan, Lassemiss, det lackröda rummet… mycket intensivt, många instängda känslor, starkt språk. Bra, alltså, men jag är så innerligt trött på barndomsskildringar och det där instängda, klaustrofobiska. Att aldrig komma vidare i sitt liv. Hur trovärdigt är det egentligen?

***

Anna Laestadius Larssons Pottungen började lovande med mordet på Gustav III och har ett spännande persongalleri från hovdamer och bemärkta kulturpersonligheter till hyresvärdinnor, pigor, rodderskor och prostituerade. Välmenande unga män med tryckfrihetsidéer, intrigerande hertigar. Den är full av detaljer och intressanta miljöer, men människorna blir aldrig riktiga människor, bara figurer. Synd på så välresearchat material, men egentligen inte förvånande då det är ytterst få journalister som klarar övergången till författarskap.

***

exodusVidare har jag läst Oxfordprofessorn Paul Colliers Exodus: How Migration Is Changing Our World under hösten. Den har hjälpt mig att förstå vad det är som händer och varför och möjliga konsekvenser. Rekommenderas varmt.

***

Och så ett kärt återseende: Drama kring ung dansör av Dorothy Sayers. Som alltid en njutning och jag har kommit att uppskatta den här mer trots att det är den svagaste i Vane/Wimsey-kvartetten. Och nä, jag begriper fortfarande inte chiffret. Den här gången kom jag dock en aning längre innan jag började skumläsa.

***

Birgitta-Trotzig-Dykungens-dotterBirgitta Trotzig som jag håller på med nu har ett fullständigt fantastiskt språk. Det klafsar, suger, droppar, sväller, dundrar och dånar. Dykungens dotter kom på 1990-talet och får räknas som svensk klassiker. En storväxt bondkvinna som blir gravid med en ännu större man, tattare, som snart drar vidare. Själv går hon efter att ha misslyckats med att bli av med fostret in till stan och skapar sig med stor möda ett liv där. Dottern blir en glad, dansande sort, men liknar inte de andra barnen: Storvuxen förstås, och mycket mörk i hy och hår. Dyiga ögon. En sån som inte hör till.
Jättefint omslag på pocketen. Kristin Lidström.

***

Växelvis med Trotzig (man måste ju ha böcker för olika humör) läser jag en av Star Trek Voyager-böckerna; Protectors av Kirsten Beyer. Oväntat odålig, bra känsla för karaktärerna och lite bakåtreferenser. Janeway och Chakotay har en kärleksrelation, Tom och B’Elanna väntar sitt andra barn, Kim har idéer och Doktorn grejar med Sevens nya implantat. Jag väntar på Tuvok som ännu på sidan 76 inte dykt upp. Däremot Neelix, ;-).

Read Full Post »

bok1Författarafton på Bokens dag var uppiggande, upplysande och upplyftande i år igen. Jag hade inte läst någon av författarna, utom de två på bilden här intill — Karin Bojs och Anna Laestadius Larsson — som är journalister i grunden och som jag förstås läst artiklar av. Minns med värme en krönika om hemorojder av den senare.
I går var uppställningen:  Sara Lövestam,  Anna Laestadius Larsson,  Karin Bojs,  David Lagercrantz.
Det var intressant att se hur den första och den sista var Författare med yvigare kroppspråk, talade om kreativitet, hoppade lite hit och dit i sina framföranden och bytte spår ibland. Mycket känslor. De i mitten var mer ordentliga, höll sig till sina planerade — intressanta! — föredrag och genomförde dem. Mycket fakta.
Alla fyra hade bra publikkontakt och lockade till skratt.
Lövestam har hoppat från tuva till tuva och byter genrer hela tiden. Just nu skriver hon deckare, där huvudpersonen är en papperslös iranier som tar privatdetektivjobb. Men jag köpte en tidigare pocket.
Laestadius Larsson fascinerades av Marie Antoinette redan i nioårsåldern och har skrivit en trilogi om historiska personer, som Sophie von Fersen. Hon pepprar böckerna med referenser till andra betydelsefulla kvinnor som fallit i glömska. Hennes böcker är de jag blev mest intresserad av, så jag köpte en pocket av henne också, nummer två i trilogin.
Karin Bojs berättade intressant om hur hon spårat sina anmödrar och anfäder genom nutida avancerad DNA-teknik och hur hela den tidiga mänskliga historien omvärderas i detta nu. Hennes bok är Augustnominerad och måste-läsning, men det får bli från bibblan.
David Lagercrantz berättade om den galna uppmärksamheten kring hans fjärde Milleniumdel, plus lite om familjens/sina erfarenheter av bipolär sjukdom och flitigt studium av alkoholens verkningar. Det var mycket show över hans framträdande, men jag gillade det. Yviga gester som sagt, det behövs såna som inte är så lagom hela tiden. Det är nästan, men bara nästan, så att jag skulle kunna tänka mig att läsa boken. Den måste vara bättre än Stieg Larssons, men eftersom jag inte gillade den första som jag tvingades läsa ut bara för att jag satt på en tio timmars bussresa utan något annat att läsa (ett trauma som jag ännu inte kommit över) så torde det inte bli av.
bok3

Read Full Post »

Anna Laestadius Larsson, Bokhora-Helena Dahlgren, Carl-Michael Edenborg, Petra Östergren och en till som jag missade namnet på har diskuterat Sara Stridsbergs Darling river och Nabokovs Lolita i TV4 hos Malou von Sivers alldeles nyss. Väldigt intressant om makt, sexualitet, äckel & ångest, manlig blick, barnafödande, starka känslor. De tre förstnämnda hade mest att komma med, och särskilt träffad kände jag mig av Helenas resonemang om vår nedärvda bild av Lolita. Den har — tillsammmans med pedofil-debatten — stått i vägen för mig att läsa Nabokov. Nu tror jag att jag måste härma henne och parallellläsa båda böckerna.
Intressant var också den icke närvarande Sara Stridsbergs tankar kring hur den manligt sexuella blicken slås på, för unga flickor och sen av, nån gång i 37-årsåldern enlig Laestadius Larsson. 😉 Edenborg hade bästa one-linern: ”Man ska inte läsa intervjuer med författare, de förstår ingenting av sina böcker”.
Jag hoppas och tror att hela diskussionen kommer att läggas ut på TV4 Play här. Och så måste jag fråga: Är det alltid så här intressanta bokprat, eller var det extraordinärt idag?
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »