Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Anna-Karin Palm’

akpalm
Jag längtar mer och mer efter att helt och hållet kunna läsa mina egna böcker. Utan tidspress, utan att anteckna under tiden och klottra ner tankar och känslor, utan anspänningen i att behöva formulera mig på något sätt som kan tänkas intressera andra läsare. Dessutom såna där udda böcker som bara jag och cirka två till är intresserade av.
Så jag bestämde mig för att Alan Bradleys Den bittra pajens sötma fick bli den sista recensionsboken inför sommaren.
Sen kom A-C med Anna-Karin Palms noveller. (Bilden.)
Nu har jag bestämt att Jaktlycka blir den sista.
—————————————

Read Full Post »

herrgårdenPlötsligt står den bara där: Herrgården. Fyra unga människor som gått och gått genom ett sönderfallande land med våld och anarki hittar en tillflyktsort. De tar sig in och slår sig ner, lyckliga över att finna mat och värme. Men herrgården har en ägare; Marie von B.
Det är Ben som berättar historien, med antydningar och ögonblicksbilder. På något sätt har han svikit sin älskade Ossian. Nu befinner han sig tillsammans med Alex, Juri och Leila, varav han inte har valt någon av dem. Det har bara blivit så, som det blir i kaos och inbördeskrig. Ben älskar att få leva i en struktur igen, en lätt anakronistisk sådan. Trädgårdsskötseln blir Bens och Leilas ansvar. Livet och sysslorna i herrgården är mycket inrutade och strukturerade. Ett litet tag.
Jag tycker om den här boken, en tät och koncentrerad liten sak på knappa 200 sidor. Det är stämningar och spänning och fint språk. Kul att bli påmind om Anna-Karin Palm också. Herrgården är från 2005 då Boktoka läste och blev ganska besviken, Kulturdelen läste den 2008. När jag googlar runt ser jag att boken fick rätt dålig kritik, men jag tycker det var lite orättvist. Jo, karaktärerna kunde vara djupare, men alla kan inte skriva Brideshead revisited.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

tjuga
För en tjuga styck fann jag dessa böcker i en stor låda på bokhandeln jag egentligen slutat handla på för att personalen är så… ointresserad.

Sherman Alexie är en underbar författare som är oförskämt okänd, det är obegripligt. Han fick en hit med Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian men annars har jag bara sett denna novellsamling, Rödskinn, på svenska. Den har jag redan, men jag köpte alltså en till för att kunna ge bort.
Corliss från en av novellerna i Rödskinn finns ständigt med mig. ”Hon hade aldrig mött en mänsklig varelse som var intressantare än en bra bok.”
Jag har bloggat om andra böcker av Sherman Alexie: Flight, War dances och The Lone ranger and Tonto fistfight in heaven. Alexie finns på twitter också.

Anna-Karin Palm har jag inte läst på 20 år så det kan väl vara dags, och Helene Uri är en norska som jag läste en bok av häromåret, Den rättfärdige.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »