Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Alice Miller’

självutplånandeDen här boken blev en kultbok under 1980-talet och som jag minns det var vi alla (unga människor) som läste den väldigt upptagna av att finna oss själva bland exemplen. Jag raljerar inte över det, jag tycker det är högst naturligt, men detta minne gör att jag blir lite förvånad över att nu vid omläsningen upptäcka dels att boken består av tre föreläsningar som Miller hållit, dels att den tydligt riktar sig till andra psykoanalytiker. Ändå läste vi den med ett brinnande intresse och jag tror nog att vi fick några självinsikter också. Även om Miller är mycket tydlig med att ingen verklig insikt kan göras bara intellektuellt, man måste uppleva känslorna av det förödmjukade, utlämnade barnet för att på allvar förstå och kunna bryta upprepningstvånget.

Kapitlen/föreläsningarna heter
– Det välbegåvade barnets tragedi och psykoanalytikerns narcissistiska störning
– Depression och grandios hållning — två sidor av den narcissistiska störningen
– Om föraktet (Förödmjukelse och förakt för svaghet)

Framför allt i det första kapitlet stödjer sig Miller mycket på Winnicott och hans teorier om det sanna och det falska självet. Donald Winnicott som jag inte kände till då men som jag nu tycker att jag har lite koll på efter Bechdel-läsningen. Jag tycker att det är mycket klokt och läsningen ger mig mycket, men på ett svalare sätt än förra gången. Mer vuxet. Jag har nog släppt fram mitt lilla ledsna, ilskna, krävande, svartsjuka barn och bekräftat henne lite mer sen sist. Kanske behöver jag inte upprepa och upprepa så mycket längre.

Men. Det värsta är att jag upptäcker att boken inte är min, det står ett annat namn på försättsbladet. En kille som min dåvarande kille var god vän med, och som jag inte träffat på över 20 år. Vad ska jag göra? Försöka leta rätt på honom? Ringa upp och fråga om han vill ha tillbaka boken? Jag skäms. Det är så fult att låna böcker och sen inte lämna tillbaka dem. En bok som troligen var betydelsefull för honom också, och som han kanske skulle vilja läsa om. Usch.

Mer om Det självutplånande barnet här i en DN-artikel från 2005 och här på Blendad.nu.
Alice Miller var tyska och dog 2010, läs mer om hennes liv och verk här. (Svenskan)

Annonser

Read Full Post »

Bechdel_cover
81XVAw4GyEL
Såklart.
Bechdel-Cartoon
Den passar inte alla men den passar verkligen mig, som börjat drömma konstiga drömmar om min dotter och yngsta dotterdotter, minnas signifikanta episoder från min mor och mormor, och förstås genast vill sätta igång och läsa en massa psykoanalys.
Are-You-My-Mother_0009
ABorganized
Och läsa om Virginia Woolf i en enda lång läsfestival.
winnicottbechdel
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

bechdel
Jag kastade mig över Alison Bechdels seriememoar Are You My Mother? så fort jag fått den, och formligen älskar allting med den. Teckningarna, resonemangen, att hon läser så mycket Woolf medan hennes mamma läser Sylvia Plath, upptäckten av psykoanalys och Donald Winnicott, att berättelsen har så svårt att börja och sen rör sig runt i skutt samtidigt som det finns en struktur, eller i alla fall försöker Alison finna en struktur. Modet. Metaberättandet. Associationerna.

Men jag var tvungen att ta en avstickare eftersom Bechdel refererar så mycket till sin första memoar, om sin far. Så jag avbröt mamma-boken och läste pappa-boken. Den är också väldigt bra, en utlämnande historia om ett äktenskap och en far-dotter-relation där det bärande elementet är att pappan visar sig vara homosexuell (eller snarare bi). Detta får Alison veta veckorna efter att hon själv kommit ut till föräldrarna som homosexuell, så inte ens då får hon vara huvudperson i familjen.
Det finns mycket att säga om föräldrarnas äktenskap, hur han låg med barnvakter & kanske elever, eller reste till New York och cruisade medan hon skrev avhandling och spelade amatörteater och rökte. Pappan var mycket sträng, passionerad husdekoratör och trädgårdsskapare och blev en gång svårt osams med en middagsgäst om huruvida en viss färgnyans kunde kallas fuchsia- eller magentafärgad.
Kort efter att mamman meddelat att hon ville skiljas klev pappan ut framför en lastbil och blev överkörd och dog. På tre dagar när exakt lika ung (44) som sin stora favorit F Scott Fitzgerald vars The Great Gatsby han höll som den stora amerikanska romanen.
(Sa jag att Alison Bechdel strävar efter att finna strukturer?)

Nu är jag tillbaka på mamma-boken, och börjar om från början igen. Hej Virginia!
bechdelwoolf
Fy så bra det är! Massor av psykoanalys och stickspår som får mig att vilja läsa både Winnicott och Alice Miller (igen) och det här med transitionsobjekt och Christoffer Robin & Nalle Puh och spegelneuroner. Det lilla barnets härmande av föräldrarnas miner är ett fint exempel på spegelneuroner och hur viktiga de är för vår utveckling.
bechdel2

Read Full Post »