Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ali Shaw’

Jo, jag läste ut den. Jag ville ju veta hur det skulle gå för Ida, skulle hon förvandlas till glas helt och hållet eller fanns det någon räddning? Och Midas Crook, med det belastade namnet, skulle han visa sig kunna göra människor han rör vid levande igen?
Jag gillar verkligen idéerna i den här boken. Magin, fantasin, de små bevingade minikossorna. Men jag kommer inte förbi språket. Det reser sig som en barriär och gör att jag aldrig lär känna människorna, aldrig på allvar börjar bry mig om dem. Jag kan knappt hålla isär dem: hur många döda eller sjuka kvinnor hade ofullbordade kärleksförhållanden med gamla hämmade män egentligen?
Så nej. Flickan med glasfötterna passade inte mig.
—————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Monokrom

Jag tycker det är liiite jobbigt när en person beskrivs med orden: Hyn och det blonda håret var nästan monokroma. Titangrå ögon har hon också, vad är det för färg egentligen?
Ordet monokrom återkommer flera gånger i Ali Shaws Flickan med glasfötterna, men jag framhärdar i min läsning trots en stigande irritation. Det är ju många som tyckt om den, så bryter jag bara igenom språkvallen så kanske jag förstår varför.
ps. Huvudpersonen Midas får tektoniska känslor också.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »


Innan året tar slut och allt försvinner ner i flyttkartonger vill jag passa på att dokumentera vilka böcker som flyttat in i de senaste veckorna. Från jobbet, recensionsex, moochade och köpta. Jag är särskilt glad över Bang-biografin här ovan. Och glasfötterna har jag läst att många tyckt om.

Av Dagerman har jag bara läst den där fruktansvärda novellen, så det vore kul med något längre. Maïssa Bey vill jag undersöka lite till.

Egentligen är det sorgligt att två Nobelpristagare kan ligga kvar oplockade på ett bokbord. Men men, desto bättre för mig.

En skräckklassiker som jag är rädd att jag kanske fnissar åt, och Maugham-pjäser moochade från Israel. Det känns så exotiskt och spännande att få långväga paket med annorlunda frimärken.

Två recex som jag blev nyfiken på och tackade ja till. En i realistisk stil (Roger Rosenblatt) och en skräck (Johannes Källström).

Persisk poesi, som sagt

… och så kände jag starkt att mitt liv krävde en Lehmann. Det får inte gå för lång tid utan Rosamond. Orkanpartyt blir nästa i Mytprojektet.
Nu ska jag bara få tid och ro att läsa också. Nästa år.

Read Full Post »