Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Agnes von krusenstjerna’


Jag hörde ett radioprogram om Mai Zetterling häromveckan, och kom ihåg hur spännande jag tyckte att hennes självbiografi Osminkat var när jag läste den för länge sen. Hennes film Scrubbers, från ett kvinnofängelse, tyckte jag också mycket om. Filmen Amorosa är en egenartad skildring av Agnes von Krusenstjernas liv. Otroligt visuell film, som börjar med en sorts drömsekvens där hon bärs i tvångströja till en gondol i Venedig, av män i maskeradmasker. Stina Ekblad spelar den sinnesjuka von Krusenstjerna i vit klänning. (Kommer nu att tänka på Anna Odells film/konstprojekt/provokation, hon har också vit klänning och männen som ska bära bort henne är så där skrämmande anonyma. Intressant.)
I varje fall så har jag nu klickat hem fyra Mai Zetterling-filmer, tre som hon gjort och en där hon spelar med. Så jag får se ”Lovely, slim, green-eyed blonde Mai Zetterling with bewitchingly elfin features”.
(förlåt suddigt foto)
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Boktipsets utmaning har varit svår, men ett försök kommer här.
För cirka 32 år sen: Läste jag allt, precis allt jag kom över. Ungdomsböcker, barnböcker, mjölkpaket… Det var Puss och Kram-böckerna, Fem-böckerna, och så småningom vuxendeckare. Jag minns ett tillfälle när jag fick fatt i Virginia Woolfs Vågorna och inte kunde sluta läsa den trots att jag inte förstod ett enda dugg. Jag minns fortfarande rytmen i den, vågorna som slår. Jag läste ut varenda bok.

weldonaliceFör cirka 22 år sen: Läste jag litteraturvetenskap med allt vad det innebär. Andra terminen började jag protestläsa Modesty Blaise för jag tyckte att alla var så pretto. (Det var säkert orättvist.) Jag tror att jag var inne på Harriet Lerners självhjälpsböcker i den här vevan också. Och kort därpå hade jag en Fay Weldon-period när jag läste allt av henne.

För cirka tolv år sen: Har jag ingen aning om vad jag läste, för jag skrev aldrig upp. En kompott av romaner och deckare och barnböcker, gissar jag. På somrarna temaläste jag, jag minns ett försök med Agnes von Krusenstjerna som jag gav upp efter två böcker. Moa Martinson däremot läste jag en hel rad. Serien med Drottning Grågyllen, Kvinnor och äppelträd, Mor gifter sig.

För cirka sex år sen: Började jag på allvar läsa på engelska. Trots att det tar längre tid och jag måste slå upp ord. Jag läste ett par roliga fempoängskurser på universitetet i litteratur, och insåg att alla andra är bättre på engelska. (Som tur är är jag inte blyg, så jag pratar ändå fast jag har fel uttal och söker ord hela tiden.) Nu är min läsförståelse markant högre, och utbudet av böcker har vidgats.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »