Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2016

diskiSå tog det slut. Jenny Diskis liv.
Usch, vad tråkigt.

Den första bok jag läste av henne var Stranger on a Train – Daydreaming and smoking around America. Det var på en tågstation jag köpte den, och på den tiden var jag rökare. Och hade samma starka (okej, kanske ändå inte lika starka) ensamhetsbehov.
Jag älskade henne från första stund. Läste alla tre av reseskildringarna/memoarerna.

**

2007 skrev jag om henne i Corren:

Om att sitta still och stirra

För tredje gången på fyra år besöker författaren Jenny Diski Sverige. Och äntligen lyckas jag tajma in det så jag kan höra henne, på Kulturhuset i Stockholm. En skinntorr brittiska med snygg grå pagefrisyr, sträv humor och fullkomligt ointresserad av att resa. Hennes idé om den bästa resan är att stanna hemma och läsa en bok. Ändå är det som författare av reseskildringar, i kombination med en sorts självbiografier, som hon funnit sin läsekrets i Sverige.
”Stranger on a train” handlar om hur hon röker och dagdrömmer sig runt USA. ”På tunn is – en resa till Antarktis” handlar om hennes längtan efter vitt och om hennes ovilja att få veta om hennes galna mor lever eller är död.
I torsdags pratade Jenny Diski om sin spindelfobi som botats efter 50 år. Nu kan hon se sin favoritserie CSI på tv utan besvär, trots att Grissom har en stor luden sak på kontoret.
Sen berättar hon att hon vill skriva en bok utan story, karaktärer eller landskap. Publiken blir frustrerad: Vad ska den handla om då?
– Ingenting. Jag försöker skriva en bok om ingenting.

**

Jag köade för att få en bok signerad, och när jag kom fram ville jag säga en särskild sak som berört mig djupt i en av hennes självbiografiska böcker. Men jag vågade inte.

**

0c5c3a55-b6f2-4c68-9c43-d2b14907dafb-1020x765

Hur happy blev jag inte när jag insåg vilken betydelse Jenny Diski och Doris Lessing hade för varandra!

**

Hur länge prenumererade jag inte på London Review of Books bara för hennes skull?

**

Och så lite sado-masochism.

Read Full Post »

I sin Meditationer skriver Lars Gustafsson mestadels om filosofi och fysik och tidsparadoxer och när någon/något övergår i att bli någon/något annan/annat . Och om science fiction. H G Wells är en stor favorit, och filmen The Body Snatchers som han fick recensera för Vestmanlands Läns Tidning i sin ungdom.
Och så:

transporterrummet

Men jag tror att han har fel. Originalet beamas ner, cell för cell.

Read Full Post »

STNGDen kändes lite väl daterad i början, tyckte framför allt sambon. Men efter ett par säsonger kommer den igång och nu när vi hunnit en bit in i fjärde så kan vi konstatera att det är en riktigt stark säsong. Många far-son-relationer framför allt i början, så att jag började undra om manusförfattarna bearbetar något? Men även en systerrelation när den döda besättningsmedlemmen Tashas syster dyker upp, och på det stora hela mycket personlig utveckling på olika håll och kanter.
Bilden är vald för att Guinan, Whoopi Goldbergs karaktär, är med här. Hon spelar en uråldrig bartender med stor människokännedom..

Worf känner jag ju sen förut, och jag gillar klingonerna (vilket jag inte är ensam om), och Data, androiden, blir fort en favorit med sina exakta uppgifter och sin kamp för att förstå vad som driver människorna. Deanna Troi, betazoiden, gillar jag också, särskilt när hon inte alltid är klok och inkännande. Dessutom blir jag mer och mer förtjust i Jean-Luc Picard. Han har gått från det trubbiga till att få större djup, inte minst i ett avsnitt där han besöker sin bror.

 

Read Full Post »

bulgakovFrämlingen har berättat hur det gick till den där dagen när Jesjua Ha-Notsri stod inför Pontius Pilatus, Berlioz har halkat på solrosoljan, Bezdómnyj sitter på sinnesjukhus där han nyss träffat Mästaren som bränt sitt manuskript till Margaritas stora sorg…

Och Woland har tillsammans med Koróvjev/Fagot och den stora svarta katten uppträtt på teatern där de lurar inte bara korrupta skurkar utan även vanligt folk, som kvinnorna som får nya klänningar men väl ute på gatan blir utskrattade för att de går i underkläder…

Ojoj, jag både känner igen och blir överraskad av denna bok som jag läste för cirka 30 år sen och bara mindes katten av. Sen läste jag denna insändare och fick lust att läsa om. Magi, samhällskritik, berättarlusta och läsfest — enda problemet är alla dessa ryska namn som är svåra att hålla isär. De har två förnamn och ett efternamn, sen ett smeknamn som de kallas för av vissa … när det är diminitivformen går det väl an men när det är något helt annat har jag svårt att hänga med. Nåja, hitills har de flesta hamnat på samma sinnesjukhus så det går nog ändå.

 

Read Full Post »

Kärlekens_konst_FrommJag tar med mig tre saker från denna bok:

1 Kärlek handlar om att älska, snarare än att bli älskad.
2 Kärlek innebär arbete. (En kvinna som säger att hon älskar sitt barn men försummar att ge det mat och omsorg… då älskar hon inte. Motsvarande kan appliceras på alla andra kärleksrelationer också.)
3 Undvik att lägga tid på triviala samtal. (Ej samma sak som att undvika prat om småsaker.)

Resten skummade jag. Och egentligen försöker jag redan leva enligt ovan, det kanske var därför jag noterade dem, med igenkännande. Men de är bra ändå, förstås.

 

Read Full Post »

fillette2

Jag recenserar Siri Hustvedts senaste, essäsamlingen Leva, tänka, titta, för Corren. Recensionsdag är den 27:e så jag kan inte posta här än. En av essäerna handlar om Louise Bourgeois, så vi kan väl titta lite på hennes verk. Skulpturerna, jag gillar skulpturer.

Mest känd är nog den här spindeln.

maman

Det här är Siri Hustvedts favorit, om hon var tvungen att välja ett enda verk.

053

Louise Bourgeois levde länge och hann med mycket. Man kan läsa mer om henne här och/eller här.

louise_bourgeois

Read Full Post »

sällsammaI Det sällsamma djuret från norr ger sig Lars Gustafsson ut i det fantastiken, när han låter en artificiell intelligens skapa sig åtta olika aspekter, kallade lorder, som samlas för att berätta historier för varandra. Bocaccio möter Borges ute i rymden om 40 000 år, ungefär. Vissa historier/noveller tycker jag mycket om, andra är nästan lite tråkiga även om jag ser intelligensen i dem. (Det är ungefär så jag upplevde Borges också. )
Gustafsson låter Förste Lorden citera Henry James kritik av H G Wells för att bara skriva om maskiner och ingen romantik eller människokunskap, och lite så tycker jag nog att vissa av Lars Gustafssons egna historier är. Mycket teori, lite känsla. Andra är däremot så där äskvärt outgrundligt finurliga så att jag småler för mig själv. De utforskar samma tema: Att möta sig själv. Ibland går det bra, ibland hinner man bara nätt och jämt få syn på sin egen rygg och börja följa efter, och vid ett tillfälle dubbleras tre personer av misstag och börjar hata sina respektive dubletter intensivt.

Read Full Post »

blackamazonDet här är science fiction av actiontypen: vänskap, lojalitet, strid, och sexuell attraktion. Medeltid fast på Mars, ungefär. Ciara är en äkta sköldmö, men det är Eric John Stark som berättar historien. En reko kille.

På mitt omslag står det också ”and other tales from the pulps”, och en av dem visar sig vara A World is Born som jag skrivit om här. Så finns det en tredje novell, Child of the Sun, som handlar om en motståndsrörelse som vill slippa ”lycka” och vars ledare flyr med en vacker kvinna och en mystisk person och upptäcker en ny planet. På denna planet finns ett slott. Suck.

Omslaget är det bästa med denna bok! Annars är jag inte särskilt imponerad av Leigh Brackett, måste jag säga.

 

Read Full Post »

kalifatetsåterkomstMycket tidigt under den så kallade arabiska våren under första halvan av 2011 stod det klart att de islamistiska organisationerna och partierna var bäst organiserade. Muslimska brödraskapet, själva urorganisationen ur vilken de flesta islamiströrelser växt fram, skapad 1928, var snabbt framme i Egypten. (Innan militären kuppade till sig makten sommaren 2013.) Idag kan man konstatera att olika islamistiska organisationer är de stora vinnarna efter de politiska revolutionerna från 2011.

IS har skickligt och effektivt tagit plats i ett politiskt vakuum som skapats av det långvariga kaoset i regionen. De har utnyttjat konflikten mellan sunni- och shiamuslimer, haft svagt motstånd, rört sig inom svaga statsbildningar, och förstås baserat sig på den sammankoppling mellan religion och politik som islam aldrig frigjort sig ifrån, hävdar Magnus Norell. Det är kanske detta resonemang där han slår fast att islamisterna stödjer sig på teologi och religiösa regler, och hänvisar till religiösa urkunder som ideologiska motståndare har svårt att vifta bort, som bidragit till att en så meriterad terrorismforskare som Magnus Norell plötsligt fick svårt att ge ut denna bok. Han beskriver i förordet hur förlag efter förlag nobbar honom med diverse bortförklaringar.

Nåväl. Jag lär mig i alla fall massor. Magnus Norell knyter ihop sådant jag undrat över, som till exempel i ett avsnitt om Saudiarabien där han också citerar den palestinske forskaren Ahmed Khalidi (Oxford)  som talar om ”ett krig om islams själ”.

Khalidi sammanfattar den inommuslimska konflikt som IS framväxt återigen ställt på sin spets som en som bottnar i den form av ideologisk grogrund som IS (och all annan muslimsk extremism) vuxit fram i. Detta, menar Khalidi, har gjorts möjligt främst på grund av det decennielånga stöd som Saudiarabien givit till skolor, universitet och moskéer runt om i muslimska länder, och även i Europa och USA. Denna ideologiska offensiv från saudiskt håll (och som till stor del tog riktig fart efter den islamistiska revolutionen i Iran 1979), har gjort det möjligt för denna mycket stränga, ortodoxa gren av islam — som är antimodern, antisemitisk, kvinnofientlig och motståndare till all form av verklig demokrati, pluralism, inklusive islamisk pluralism — att dominera mycket av det problemformuleringsinitiativ som är så viktigt när det gäller att definiera en religiös ideologi.
Det är denna salafism som är grunden för den ideologi som IS så framgångsrikt har spritt. Saudiarabien betraktar ju IS som ett hot eftersom det ny(a) kalifatet som utropades av al Bagdadi direkt utmanar den saudiska självbilden som centrum för islam. Den saudiska regeringen var således fort ute med att förklara sig villig att stödja USA mot IS. Det är en hjälp som främst är ekonomisk men sauidsk militär har varit involverad även i flygattackerna mot IS. Landet befinner sig således i den situationen att man både finansierat den islamistiska ideologi som gjort IS möjlig, och samtidigt finansierar kriget mot IS. Det går i längden inte att sitta på dessa två stolar samtidigt, och ju snabbare Saudiarabien, och andra, tar tag i den diskussionen, desto bättre.

Read Full Post »

bibbloJag ska bara läsa ut en eller två av de jag håller på med… sen blir det Lars Gustafsson tror jag.

Read Full Post »

LindbergDenna pärla till bok är full av aha-upplevelser (Va, var han från Umeå? Va, var det han som ritade Krakel Spektakel?) och den är även full med bilder, så att man faktiskt får se vad Stig Lindberg skapade. Det är spännande och roligt och informativt och jag lär mig saker hela tiden under läsningen.

Inte minst historiskt om vilket stort inflytande Svenska slöjdföreningen hade när folkhemmet skulle inredas. Det var tanken om att människan skulle bli god med skönhet omkring sig, och att det finns en god smak. Gustavsberg var kooperationens, ett eget litet samhälle med fabrik, ugnar, skapande konstnärer med stor frihet. Stig jobbade jämt jämt och steg fort i graderna, trots att han formellt inte hade någon utbildning att tala om. Han blev favorit och så småningom högste konstnärlig ledare.

Hustrun Gunnel, även hon från Umeå där de träffades som barn,  fick polio av vattnet i gårdsbrunnen kort efter att de flyttat till Gustavsberg. Båda benen totalförlamade. Han bar omkring henne för att visa saker, på utställningar och så. Ganska sent i livet fick de ändå tre barn, två flickor och en pojke.

Stig Lindberg gillade inte konkurrens, att någon befann sig på samma nivå. Formgivaren Karin Björquist har berättat hur hon visade honom ett mönster i brunt och svart. Då sa Stig att han hade ett sånt mönster hemma. Nästa dag kom han med det. Det var sista gången Karin Björquist visade något i förväg för honom. Mönstret var Spisa Ribb, som slog igenom på Helsingborgsutställningen 1955.  Ett par sådana tallrikar fick jag med mig när jag flyttade hemifrån, jag tyckte de var asfula. Slängde jag dem sen? Snälla säg att jag åtminstone hade vett om att ge dem till brorsan.

Och så kommer chocken! Det är inte Stig som ritat Berså! Lövet ritades i Lindbergs anda av Krister Karlmark. Men Stig har ritat såna löv i andra sammanhang, många gånger tidigare.

Det här är en riktigt rolig och intressant bok att läsa, jag rekommenderar den till alla som gillar porslin, form och design. Och konst.

Några saker till bara: fontänen på Renmarkstorget är gjord av Stig, han kapade av sig tummen som barn, när Gunnel dött 1975 gifte han så småningom om sig med skådespelerskan Ingrid Thulin, under åren på Konstfack hade han väldigt tydliga favoritelever, två av dem var Ulrica Hydman och Bertil Vallien. Stig Lindberg kunde inte dreja.

Och så lite bilder:

 

 

krakelspektakel

chamottecitruspressar

 

 

 

 

 

 

 

 

birka

uppslagverk lindberg

Många av hans saker har funnits i mitt liv genom åren utan att jag reflekterat över det. Som uppslagsverken här ovan. Flera av Stig Lindbergs mönster lever också kvar, och visst porslin nytillverkas. Kul!renmarkstorget Stig Lindberg

Read Full Post »