Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 november, 2015

underkastelseMin första Houellebecq, denna kontroversielle franske författare, som blev skräckslagen och gick under jorden efter morden på Charlie Hebdo eftersom just denna bok kom ut samtidigt och han anklagades för att vara islamofob. Anledningen till att jag för flera år sen drog slutsatsen att Houellebecq inte var något för mig kommer jag inte längre ihåg, men jag kan gissa att det hade med kvinnosynen att göra. För här i Underkastelse är protagonisten en klassisk mullig mansgris, en sån som knappt syns till i litteraturen längre.
François bedömer varje kvinna uteslutande efter hennes utseende och hur attraherad han är av henne. Han fantiserar om tidigare erotiska utsvävningar men är hopplöst oförmögen att leva i en fungerande relation. Som halvlyckad akademiker och litteraturlärare brukar han förföra sina studentskor, och när det tar slut med den sista övergår han till prostituerade och är särskilt intresserad av sodomi.

Det intressanta i romanen är de politiska omvälvningarna. Nationella Fronten växer sig allt starkare, vänstern försvagas, och så poppar det nybildade Muslimska broderskapet upp och växer lavinartat. Våldsspiralen ute i förorterna snurrar allt fortare med skottlossningar och sammandrabbningar, men i takt med allt grövre våld så rapporterar medierna allt mindre, till slut inte alls. En belysande scen är på en fest där gästerna hör skottlossning och börjar blippa på sina telefoner och paddor men inte får veta något. Alla blir nervösa och går hem tidigt. François och en annan man går hem genom Paris och möter två tungt beväpnade kravallpoliser, som patrullerar lugnt som den naturligaste sak i världen. Det vilar en sorts fatalistisk trötthet över hela staden, landet. ”Sedan länge var Frankrike, liksom alla andra västeuropeiska länder, på väg rätt mot inbördeskrig, det var ett odiskutabelt faktum.”

Så blir det Muslimska broderskapets presidentkandidat som vinner valet, och allt förändras. Alla kvinnor som arbetar på universitetet blir uppsagda. Alla kvinnor överallt blir uppsagda, tror jag, men François rör sig i en begränsad akademisk värld.  Könen separeras. Skolbarnen sätts i islamisk undervisning och bekostade av saudiska pengar. De som inte vill hamnar i riktigt usla skolor. Kvinnor får sen gå i hushållsskolor.

François lämnar Paris för en tid, han blir deprimerad och är avtrubbat handlingsförlamad och okänslig för närkontakt med döden, förstärkt av hans fullständiga självcentrering. Men han kommer tillbaka, och när han träffar en tidigare hopplöst ful gammal kollega som numera har två unga fruar och en fin post på universitetet, så tänker François att det kanske inte är så dumt ändå?

Det jag blir mest överraskad över i den här romanen är den språkliga glädjen. Det är spänstigt och kvickt, med prunkande detaljer i beskrivningarna av arkitektur och konst och inte minst mat och dryck. Några långrandiga monologer, men annars rolig satirisk läsning. Och tänkvärd.

Tack Daniel för lånet!

 

Read Full Post »