Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 25 oktober, 2015

vNAmy är fem år men fortfarande liten. Andra robotar av hennes typ är mormödrar, men hennes föräldrar — mamma robot, pappa organisk — vill att hon ska växa upp sakta, mer människoliknande. Därför går Amy på diet och är alltid hungrig. Även hennes mor går på diet, för att inte replikera sig och få ständigt fler små kopior av sig själv. Pappan är beskyddande när Amy kommer i kläm mellan människovärlden och sina programmerade egenheter.

Bakgrunden till robotarnas existens är att en sekt, typ Jehovas vittnen, tyckte synd om de människor som skulle lämnas kvar på jorden när de utvalda togs hem till himlen. Därför skapades robotarna med den inbyggda spärren att aldrig skada människor, de står inte ens ut med att se en människa ha ont nånstans. De skapades också för att älska, ta hand om, och rentav dyrka människor. Men något blev fel på Amys mormor, Portia. På en skoltillställning dyker hon upp, trots att Amys mor hållit sig gömd. Portia dödar en pojke och när hon sen ger sig på mamman kastar sig Amy fram och — äter upp henne.

Nu är Amy jagad av polis, myndigheter, hela samhället (som är ett framtida USA). Hon växte direkt till vuxenstorlek och är inget barn längre. Samtidigt lever Portia kvar inne i henne, och försöker ta över kontrollen. De grälar, och Amy kämpar för att hålla henne nere. När Amy grips och skickas i fångtransport träffar hon roboten Javier, en särskild sort framtagen för att vårda träd och klättra högt. Hans drivkraft i livet är att sprida sina gener och han replikerar därför son efter son efter son, bara för att överge dem.

Det blir Amy och Javier som tillsammans försöker hålla sig undan myndigheterna och samtidigt ta reda på varför det blivit fel på Amy, varför spärren inte fungerar.

Det är full fart i den här boken av Madeline Ashby, som jag ju hörde tala på Confuse där jag också köpte boken. Underhållande spänning, och lite av det där filosofiska om var gränserna för liv och medvetande går. Den är den första i en serie (ständigt dessa serier!) och jag ska känna efter om jag vill fortsätta med fler.

Read Full Post »