Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 maj, 2015

odesdigerDet är några dagar sedan jag läste den här, men fortfarande har jag kvar obehagskänslorna. Det handlar om ett litet barn som dör, egentligen är det inget våld inblandat men jag blir ändå så tagen av det och jag tänker på de stackars föräldrarna och… nej, usch.

Barbara Vine är pseudonym för den lysande brittiska deckarförfattaren Ruth Rendell, som dog alldeles häromdagen, och hon skrev väl aldrig en dålig bok. Just nu känner jag mig dum för jag tycker att jag borde skriva en hyllningstext om hennes stora betydelse istället för att gnälla om just den här boken, men jag hade redan förberett så nu blir det så här.
Ödesdiger vändning (hopplös titel) handlar om en magisk sommar för länge sen där en grupp ungdomar bodde i ett vackert hus på landsbygden, drack vin och förälskade sig och mediterade och sålde kökssilvret för att ha råd med mer vin. Tills katastrofen inträffar.
I nutid, som är 1990-tal när den här gavs ut, hittas två skelett nedgrävda på en djurkyrkogård och polisen intresserar sig förstås. Adam, Rufus och Shiva som svurit att aldrig tala om det som hände blir nu rädda för att åka fast.

Antingen har jag läst den här förut eller så har jag bara tur när jag gissar att det inte är det typiska predisponerade offret, den galna Zosie, som ligger död och begraven utan den godhjärtade, andligt sökande Vivien, men det förtar chockeffekten som jag gissar att Vine har tänkt sig. Därför får jag inte heller någon tröst av att Zosie uppenbarligen klarat upp sitt liv och är den enda som uppnått lycka. Jag känner mig mest bara beklämd. Och så är det bebisen… Åh, stackars, stackars föräldrarna! Zosie förtjänar att vara olycklig varenda dag av sitt liv.

Ni vet det där med att detektivromaner egentligen är moraliska, en sanning från förr som byggde på att skurken alltid fick sitt straff? Jag tror det är därför Rendell skriver som Vine, för att tillåta sig att skriva om de där som kommer undan trots att de förtjänar straff. Hennes Vine-böcker är nästan alltid mörkare och obehagligare, mer psykologiskt bråte. Jag längtar lite efter den hederlige kommissarie Wexford nu och ångrar att jag inte köpte den jag såg på Pocketshop på Centralstationen.
Helena på Dark places har skrivit om Ruth Rendell, och jag hittar också ett fint gammalt inlägg hos Bokmoster. Och här är min egen bloggpost om Astas bok, där jag också lärde mig att Vine ska uttalas på danska.

Read Full Post »


Först sänt i Minuter till helg, i 24Corren, i april 2015.

Read Full Post »