Den här boken blev en kultbok under 1980-talet och som jag minns det var vi alla (unga människor) som läste den väldigt upptagna av att finna oss själva bland exemplen. Jag raljerar inte över det, jag tycker det är högst naturligt, men detta minne gör att jag blir lite förvånad över att nu vid omläsningen upptäcka dels att boken består av tre föreläsningar som Miller hållit, dels att den tydligt riktar sig till andra psykoanalytiker. Ändå läste vi den med ett brinnande intresse och jag tror nog att vi fick några självinsikter också. Även om Miller är mycket tydlig med att ingen verklig insikt kan göras bara intellektuellt, man måste uppleva känslorna av det förödmjukade, utlämnade barnet för att på allvar förstå och kunna bryta upprepningstvånget.
Kapitlen/föreläsningarna heter
– Det välbegåvade barnets tragedi och psykoanalytikerns narcissistiska störning
– Depression och grandios hållning — två sidor av den narcissistiska störningen
– Om föraktet (Förödmjukelse och förakt för svaghet)
Framför allt i det första kapitlet stödjer sig Miller mycket på Winnicott och hans teorier om det sanna och det falska självet. Donald Winnicott som jag inte kände till då men som jag nu tycker att jag har lite koll på efter Bechdel-läsningen. Jag tycker att det är mycket klokt och läsningen ger mig mycket, men på ett svalare sätt än förra gången. Mer vuxet. Jag har nog släppt fram mitt lilla ledsna, ilskna, krävande, svartsjuka barn och bekräftat henne lite mer sen sist. Kanske behöver jag inte upprepa och upprepa så mycket längre.
Men. Det värsta är att jag upptäcker att boken inte är min, det står ett annat namn på försättsbladet. En kille som min dåvarande kille var god vän med, och som jag inte träffat på över 20 år. Vad ska jag göra? Försöka leta rätt på honom? Ringa upp och fråga om han vill ha tillbaka boken? Jag skäms. Det är så fult att låna böcker och sen inte lämna tillbaka dem. En bok som troligen var betydelsefull för honom också, och som han kanske skulle vilja läsa om. Usch.
Mer om Det självutplånande barnet här i en DN-artikel från 2005 och här på Blendad.nu.
Alice Miller var tyska och dog 2010, läs mer om hennes liv och verk här. (Svenskan)
snowflakes in rain 
Kommentera