Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 november, 2014

emiliaÄven denna bok tycker jag mycket om. Emilia är en överspänd överklassflicka i Göteborg, med sin älskade pappa ute på haven och sin inte lika älskade mamma som en sträng och hård förmyndare. Emilia känner ofta att hon inte passar in någonstans, vantrivs i skolan och hemma, men blommar upp hos både sin mormor och sin farmor. Som systern Anna sedan kritiserar henne för är Emilia dum nog att berätta hur underbart det är hos de andra familjerna, vilket gör modern väldigt arg och fördömande. En jungfru som bjuder med sig Emilia hem får sparken efteråt för att Emilia haft för roligt. ”Pigfasoner” fnyser modern som drillar sina äldsta barn hårt, men som låter tredje, yngsta systern gå i vanlig skola med vanliga barn. Då är den nya tiden på väg att bryta igenom.
Det här är en av få böcker jag läst där demokratiseringsprocessen ses från andra hållet, inte som frisk och naturlig och positiv, utan som omstörtande och skrämmande. Dessutom är jag ovan vid Göteborgsmiljöerna, men det är bara roligt.
Jämfört med biografin får Emilias dragning till katolicismen större plats här, och porträttet av kyrkoherden som kommer på kant med sin (tyske) biskop i andra världskrigets inledning är intressant skildrat. Även beskrivningen av systern Annas psykiska sammanbrott är mycket stark.

”Det hörs underliga ljud från Annas säng, precis som om hon slogs med någon. Jag tänder min lampa. Annas sängkläder ligger huller om buller. Själv ligger hon i en underlig ställning med kroppen spänd som om hon gjorde gymnastik. Hennes ansikte ser hemskt ut, ögonen stirrar och munnen är öppen., läpparna är uppdragna över tänderna som om hon morrade.
— Jag … är… en … björn, stöter Anna fram med en röst som inte alls är hennes vanliga.
nej, det är inget skoj. Hon sträcker plötsligt ut armarna och slår med dem, hårt och häftigt, den ena handen slår i väggen med en smäll. Hon sliter sönder nattskjortan över bröstet och hela tiden kommer det ett slags morrande ur hennes hals. kanske hon verkligen håller på att bli en hund eller en björn. Jag vet inte vad jag skall göra, jag försöker hålla fast hennes armar så att hon inte skall slå sig. Jag undviker att se på hennes ansikte. Anna är mycket starkare än jag, det är tungt att hålla fast henne, nu är hennes kropp som en sprättbåge, jag sitter nästan på henne för att hålla kvar henne i sängen, jag snyftar högt och försöker tala till henne: Anna, Anna, vakna, det är inget farligt, Anna, det finns inga björnar…”

Read Full Post »