Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 april, 2014

sigridDet här är en åka tillbaka hem-historia, med Hanna som lyckad men olycklig karriärist i Stockholm med jämtländska rötter som drar när hennes relation till gifte kollegan går i stöpet. Fast det är inte riktigt hem. Storgårda har aldrig varit Hannas, där huserade hennes farmor Sigrid som man aldrig talade med. Hannas far är mycket bitter för att han inte fick ärva gården, och vägrar att ens se åt den sedan många år tillbaka.
Efter att ha hört Elin Olofsson sjunga surkärringarnas lov på Bokens dag hade jag väntat mig att Sigrid skulle vara mycket värre. Nu är hon ganska förvirrad där hon ligger på sjukhemmet och inte har riktigt klart för sig vilka som kommer och hälsar på. Men hon var hemsk när barnen var små. Framför allt mot Hannas pappa, som får lida för svek som hör till de vuxnas liv. Allt det hemska, och allt dramatiskt i dessa olika liv har egentligen redan hänt. Kvar är minnena, och försök till en sorts summering för de efterlevande.
Jag tycker om Hanna som påminner inte så lite om Åsa Larssons huvudperson Rebecka Martinsson. Att fara till Stockholm och sen hoppa av hela karusellen, jag gillar det. Lite hembygdsromantik med dialektala inslag. Det norrländska. Vänskapen med en gammpojke. Oförmågan att få de viktiga känslosamma sakerna sagda.
Språket växlar mellan lite röriga inre monolog-partier när Sigrid minns tillbaka, och mer traditionellt berättande när Hanna brottas med sina problem i nutid. Den här boken blev mitt sällskap på pendlingsresorna till jobbet när mobilen var trasig, och jag upptäckte hur trevligt det är att läsa på tåget istället. Det ska jag göra oftare.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »