Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 mars, 2014

davidsstjAtt jag aldrig lär mig. Trots titelns och baksidestextens löfte om ett judiskt tema, trots att Kristina Ohlsson beskrivs som ”en av de bättre” deckarförfattarna i landet, trots att hon satt och skrev denna bok på American Colony i Jerusalem, så var det timmar av mitt liv som gick bort till alltför litet nöje och stigande irritation.
Det är den där tjatiga sjukan att älta folks vardagliga privatlivslogistik med barnhämtning och matlagning och ”det var jag som nattade barnen sist” och suckande kommentarer om ”ska du jobba bara för att en barnamördare springer lös när vi skulle åka skidor och vara en riktig familj”. JAG VILL INTE LÄSA SÅNT. Jag vill läsa hur de klarar upp morden. Jag vill ha smarta detektiver som tänker på FALLET och inte att ”alla andra är lediga på lördagar”. NEJ. Alla andra är inte lediga på lördagar och det ska du förresten skita i. Ditt jobb är att hitta mördaren.
Först efter halva boken masar sig en av mordutredarna iväg till Jerusalem där hon stannar i några få boksidor och gnäller om hur hon längtar efter sin man.
Resten av boken gör jag nedslag ungefär i mitten på sidorna tills jag når slutet, som jag förstås redan listat ut. Så nej, Kristina Ohlsson hör inte till de bättre. Hon är i klass med Anna Jansson och Karin Wahlberg, och säkert en hel hög andra som jag är lyckligt okunnig om.

Det finns bara en svensk deckarförfattare värd att läsa och det är Åsa Larsson.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Read Full Post »