Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 mars, 2014

sotarensDen berömde författaren Gerard Candleless är världens bästa och mest kärleksfulla pappa till sina döttrar, som älskar honom reservationsöst tillbaka. Däremot är samme man förödande elak i sin likgiltighet för sin fru Ursula. Så fort hon fött barnen är hon betydelselös för honom. Ändå stannar Ursula kvar och nu sedan barnen vuxit upp är de ensamma i sitt stora hus vid kusten, där hon går långa promenader längs stranden.
Plötsligt en dag får Gerard syn på något som ger honom en chock. Nästa dag är han död.

Det är skönt att läsa om Ursulas liv som börjar om nu, med nya möjligheter. Men snart flyttas fokus till dottern Sarah, som åtar sig uppdraget att skriva en biografi över sin far. Det visar sig att hennes far inte var den alla trodde. Namnet har han stulit, hans uppväxtförhållanden vet man ingenting om, och Sarah börjar ett sökande — delvis via ombud — som hennes syster Hope är starkt emot. Faderns minne får inte fläckas.
En bit in i Sotarens pojke inser jag att jag har läst den förut. Jag kommer ihåg en relation Sarah har, för att jag störde mig så på den. Just den delen är inte trevligare nu, men annars är boken väldigt bra.
Det är Ursula, det är Sarah, det är de människor som kanske eller kanske inte har med Gerards gamla liv att göra. Upplösningen är hemsk. Jag tackar mitt dåliga minne för att jag inte kom ihåg den förrän strax innan den kom. Jag hade även glömt finessen med Spelet, ”jag räcker dig saxen okorsad”, som de tre arroganta fjärdedelarna av familjen Candleless använde för att få sina gäster illa till mods.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Read Full Post »