Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2014

grillroomOJ. Får man verkligen skriva så här?
P.F. Thomése ingår i en grupp kulturpersonligheter som bjuds på resa till Israel av en i israelernas ögon propalestinsk organisation. Ett tv-team filmar. Helst vill de filma deltagarnas känslor inför vad de möter, så det gäller att leverera. Varför just han blir inbjuden förstår P.F. Thomése aldrig. Han beskriver sina upplevelser på ett djupt personligt, vanvördigt sätt: respektlös och vördnadsfull om vartannat. Han låter sig övermannas av känslor. Ofta förbjudna känslor.
En svensk journalist skulle aldrig våga skriva så här.
grillrom2Jag får skrämselhicka flera gånger — men han vinner mig. Med sin blandning av naivitet och cynism, med sitt skarpa öga för ironi och absurditeter, med sitt sätt att genomskåda yttringar från båda sidor samtidigt som han erkänner sin djupa okunnighet. Hela tiden på en drastiskt hoppande associativ prosa med andan i halsen.
Det här andra omslaget är roligare tycker jag, även om jag gillar det gröna svenska också.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

MaryJonesJag gillar verkligen Elin Boardys utveckling. Debuten ”Allt som återstår” var förvisso språkligt stark men den hade en minimal handling där två människor gick omkring och teg i ett äktenskap och för mig kändes den som ett Sune Jonsson-fotografi . Man vet att det är bra men är förtvivlat trött på svartvitt svårmod. I ”Mary Jones historia” målar Elin Boardy i färg. Starka sprakande färger, dofter och ljud.

Romanen inleds i Blå huset på ön Hispaniola på Västindien. Long John Silver är död. Han var en stor och kraftfull man, trots förlusten av sitt ena ben, och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Hans vackra Dolores sörjer. Silvers gröna papegoja Flint sörjer också. Och tjänsteflickan Mary börjar skriva: ”Mary Jones historia. Nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig. Om Mitt liv samt om Dolores & John Silver, så som jag fått det berättat för mej av dom själva”.

Marys historia börjar med att hon körs ut hemifrån och får söka sig anställning i 1700-talets Bristol. Slumpen och desperationen för henne till den stökiga baren Kikaren, där Dolores tycker synd om henne och låter henne börja som kökspiga. Mary har huvudet på skaft och ser och lär. Till Kikaren kommer sjömännen för att supa sig fulla och skrävla om sina äventyr. Ofta bryr de sig inte så värst om kökspigan Mary, men det händer också att hon får alldeles för mycket ovälkommen uppmärksamhet. Och snart börjar det komma en särskild sorts män. Sådana med hemligheter, män som Silver känner sen förr och som nu sitter och talar lågt med honom. Gör upp planer.

Det var mycket länge sen jag läste Robert L Stevensons ”Skattkammarön” och de flesta namnen har jag glömt. Var Long John Silver ond eller god? Jag minns inte riktigt, men han lurade väl skeppsgossen Jim? Äsch, det spelar inte så stor roll, den här historien kan man njuta av ändå. För det är en annan historia: Kvinnornas. De som stannar kvar, lagar mat, sköter om det som ska skötas om, håller koll på pengarna, och väntar. Framför allt väntar. Mellan Dolores och Mary växer en sorts vänskap fram. Mellan Mary och flickan Agnes växer kärlek. Och Mary, ja hon bara växer. Inte minst i sitt skrivande som börjar trevande och osäkert med många överstrykningar och omtag, men blir allt mer levande och detaljrikt och fantasifullt. Jag sugs in i denna roman och njuter hela tiden. Heja Elin Boardy! Modigt att våga lämna det svenska, nära, och ge sig på en omtolkning av en av världens mest kända klassiker.

PS Är du förtjust i intertextualitet och böcker som talar med varandra? Jean Rhys ”Sargassohavet” om Mr Rochesters första hustru (Jane Eyre) har blivit en klassiker i sig själv och går fortfarande att få tag i med lite tur.

Först publicerad här.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

trollkarlenSå dumt av mig att glömma Vicker, som blir Sparvhöks/Geds vän på trollkarlsskolan på Roke. Som försöker rädda honom när Skuggan attackerar första gången, och som är med på slutet när Ged jagar efter Skuggan allra längst ut i Övärldens utkant, bortom Utklippan.
Vicker är en vänskaplig människa, och trofast. Trygg i sig själv, en skicklig och uppskattad trollkarl. Vicker sätter sin nödställde väns behov före sina egna, trots faran. Hans främsta argument är att om Skuggan övertar Geds kropp, bör någon finnas där som kan varna världen.
Ja, jag fick lust att läsa om denna bok. Kanske blir det fler i serien här på vårkanten. Och så kom jag mig äntligen för med att pilla bort prislappan (29:50) som satt mitt på Skuggans ansikte. När man ser det så blir ju saken mer uppenbar. Inger Edelfeldt har gjort omslaget.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

ursulanya
Häromsistens på busstationen i Stockholm skyltade Pocketshop så här fint med Övärlden-trilogin. Den vinner ständigt nya läsare och jag säger grattis till dem!
Mina egna motsvarande böcker är inköpta på bokrean 1988 (UPPDATERING: Bara de två första) och ser ut så här:
ursulamina
—————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

04c84_jan20_bildmuseet_img
leonor fini affmask
leonor sfinx
Bildmuseet i Umeå, våning 5, pågår just nu en helt fantastisk utställning med Leonor Fini. Det är oljemålningar av kvinnor och män som ibland förvandlas till djur, tunna men explicita erotiska teckningar, fantasifullt designade teatrala masker — en är gjord av ömsat ormskinn och fiskfjäll! — och fotografier från Lenor Finis liv. Iscensatta och mer vardagliga. Dessutom en korsettstol i metall som vi inte fick röra vid, och en film där hon berättar och visar hur hon arbetar med akvareller.
På tidsaxeln läser vi fascinerat att hon träffade en man som hon levde med tills han dog 1980, men långt före dess träffade hon även en annan man som hon levde med. Samtidigt? Jo, samtidigt. De levde tillsammans alla tre, och där får vi förklaringen till några av målningarna.
På ett av fotona upptäcker jag till min glädje att Leonor hänger med Leonora, nämligen Carrington. Hennes bok Hörluren har jag skrivit om här och när hon dog 2011 här. Hörluren gavs ut i serien Surrealismens kvinnor från Sfinx förlag. De gav också ut Rikki Ducornets Fosfor i drömlandet som jag skrivit om här och Anaïs Nins Incestens hus, här. Sfinx förlag är sporadiskt i sin utgivning men lovar här att fortsätta. Den nyfikna kan kolla upp.
Men viktigast: Den som bor i eller har vägarna förbi Umeå: Missa inte!
leonor leonora
Leonor och Leonora, två utmärkta prinsessförebilder.
leonor akvarell
leonor erotik

Read Full Post »

glupaDet är en fröjd att läsa Andrea Lundgrens Glupahungern, en frustande vild saga från norr med en farlig skog, en djup tjärn, ett uråldrigt träd och en lufsande björn. Inte minst för det fantasifulla språket, där slaskvattnet som sökt sig in i en stövel ”sluter sig runt stortån som en kall mun”.
Jag fullkomligt älskar dialekten, överluleåbondskan som författaren tackar sin morbror Alf för hjälpen med: ”He lönsch ånt”, ”kålgråda”, ”åål sörj opa sett vöijs”, ”dill bloomen”. Verkar det svårt? Hav tröst, det är bara när gammfolket pratar med varandra, och förstår du inte orden så förstår du i alla fall sammanhanget.
Historien utspelar sig vid Luleälven, i en liten by. Där bor Elina med sanndrömmande maken Erik och fyra barn. Dottern Ingrid är sin pappas ögonsten, den som får följa med in i skogen. Men en natt, när pappa Erik följer efter Sup-Linus in i skogen, slutar det med att Erik mister livet.
Åål sörj opa sett vöijs. Ingrids sorg tar sig uttryck i ett närmast maniskt planterande av träd, växter, blommor och buskar. Redan som tioåring är hon klar över att hon ska öppna handelsträdgård. Ingrid är inte som andra ungar. Hålls mest hos Anna i gulhuset eller på långa ensliga vandringar inne i skogen. Där lurar farligheter. Men värst är inte oknytten, vargarna eller trollen, om de ens finns. Värst är Glupahungern som kommer ur Bråddjupet. Det vet änkan Elina. Om en människa klarar sig kan Glupahungern istället drabba nästa generation. Ingrids dotter Baba föds med sällsynt stor mun och är alltid hungrig.
Andrea Lundgrens andra bok är ”för dykare och slukare”. Vill man analysera så kan man tolka in sexualiteten, döden, vuxenblivandet. Stråk från den europeiska sagoskatten (jodå, även den östeuropeiska häxan Baba Jaga i sin mortel). På slutet tycker jag att Lundgren trycker in för många sidospår, med en homosexuell morbror och nya personer som kommer in. Men det är små anmärkningar på en berättelse som flödar av detaljer och sprakar av liv och mörker.
Omslaget är så fint, gjort av Staffan Larsson, och på insidan av pärmen finns en lika fin karta, gjord av Olle Forsslöf. Det är alltid roligare att läsa en bok som är vacker också.

Översättning av bondskan: Det är ingen idé. Kallgrader. Alla sörjer på sitt vis. Till blommorna.

Först publicerad här.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

hyllvarmare
Fyra lästa redan. (du Maurier gånger två, Vine, Arnborg) Tänk att man kan bestämma sig för att få lust bara så där.

Read Full Post »

Older Posts »