Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2014

grillroomOJ. Får man verkligen skriva så här?
P.F. Thomése ingår i en grupp kulturpersonligheter som bjuds på resa till Israel av en i israelernas ögon propalestinsk organisation. Ett tv-team filmar. Helst vill de filma deltagarnas känslor inför vad de möter, så det gäller att leverera. Varför just han blir inbjuden förstår P.F. Thomése aldrig. Han beskriver sina upplevelser på ett djupt personligt, vanvördigt sätt: respektlös och vördnadsfull om vartannat. Han låter sig övermannas av känslor. Ofta förbjudna känslor.
En svensk journalist skulle aldrig våga skriva så här.
grillrom2Jag får skrämselhicka flera gånger — men han vinner mig. Med sin blandning av naivitet och cynism, med sitt skarpa öga för ironi och absurditeter, med sitt sätt att genomskåda yttringar från båda sidor samtidigt som han erkänner sin djupa okunnighet. Hela tiden på en drastiskt hoppande associativ prosa med andan i halsen.
Det här andra omslaget är roligare tycker jag, även om jag gillar det gröna svenska också.
————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

MaryJonesJag gillar verkligen Elin Boardys utveckling. Debuten ”Allt som återstår” var förvisso språkligt stark men den hade en minimal handling där två människor gick omkring och teg i ett äktenskap och för mig kändes den som ett Sune Jonsson-fotografi . Man vet att det är bra men är förtvivlat trött på svartvitt svårmod. I ”Mary Jones historia” målar Elin Boardy i färg. Starka sprakande färger, dofter och ljud.

Romanen inleds i Blå huset på ön Hispaniola på Västindien. Long John Silver är död. Han var en stor och kraftfull man, trots förlusten av sitt ena ben, och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Hans vackra Dolores sörjer. Silvers gröna papegoja Flint sörjer också. Och tjänsteflickan Mary börjar skriva: ”Mary Jones historia. Nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig. Om Mitt liv samt om Dolores & John Silver, så som jag fått det berättat för mej av dom själva”.

Marys historia börjar med att hon körs ut hemifrån och får söka sig anställning i 1700-talets Bristol. Slumpen och desperationen för henne till den stökiga baren Kikaren, där Dolores tycker synd om henne och låter henne börja som kökspiga. Mary har huvudet på skaft och ser och lär. Till Kikaren kommer sjömännen för att supa sig fulla och skrävla om sina äventyr. Ofta bryr de sig inte så värst om kökspigan Mary, men det händer också att hon får alldeles för mycket ovälkommen uppmärksamhet. Och snart börjar det komma en särskild sorts män. Sådana med hemligheter, män som Silver känner sen förr och som nu sitter och talar lågt med honom. Gör upp planer.

Det var mycket länge sen jag läste Robert L Stevensons ”Skattkammarön” och de flesta namnen har jag glömt. Var Long John Silver ond eller god? Jag minns inte riktigt, men han lurade väl skeppsgossen Jim? Äsch, det spelar inte så stor roll, den här historien kan man njuta av ändå. För det är en annan historia: Kvinnornas. De som stannar kvar, lagar mat, sköter om det som ska skötas om, håller koll på pengarna, och väntar. Framför allt väntar. Mellan Dolores och Mary växer en sorts vänskap fram. Mellan Mary och flickan Agnes växer kärlek. Och Mary, ja hon bara växer. Inte minst i sitt skrivande som börjar trevande och osäkert med många överstrykningar och omtag, men blir allt mer levande och detaljrikt och fantasifullt. Jag sugs in i denna roman och njuter hela tiden. Heja Elin Boardy! Modigt att våga lämna det svenska, nära, och ge sig på en omtolkning av en av världens mest kända klassiker.

PS Är du förtjust i intertextualitet och böcker som talar med varandra? Jean Rhys ”Sargassohavet” om Mr Rochesters första hustru (Jane Eyre) har blivit en klassiker i sig själv och går fortfarande att få tag i med lite tur.

Först publicerad här.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

trollkarlenSå dumt av mig att glömma Vicker, som blir Sparvhöks/Geds vän på trollkarlsskolan på Roke. Som försöker rädda honom när Skuggan attackerar första gången, och som är med på slutet när Ged jagar efter Skuggan allra längst ut i Övärldens utkant, bortom Utklippan.
Vicker är en vänskaplig människa, och trofast. Trygg i sig själv, en skicklig och uppskattad trollkarl. Vicker sätter sin nödställde väns behov före sina egna, trots faran. Hans främsta argument är att om Skuggan övertar Geds kropp, bör någon finnas där som kan varna världen.
Ja, jag fick lust att läsa om denna bok. Kanske blir det fler i serien här på vårkanten. Och så kom jag mig äntligen för med att pilla bort prislappan (29:50) som satt mitt på Skuggans ansikte. När man ser det så blir ju saken mer uppenbar. Inger Edelfeldt har gjort omslaget.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

ursulanya
Häromsistens på busstationen i Stockholm skyltade Pocketshop så här fint med Övärlden-trilogin. Den vinner ständigt nya läsare och jag säger grattis till dem!
Mina egna motsvarande böcker är inköpta på bokrean 1988 (UPPDATERING: Bara de två första) och ser ut så här:
ursulamina
—————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

04c84_jan20_bildmuseet_img
leonor fini affmask
leonor sfinx
Bildmuseet i Umeå, våning 5, pågår just nu en helt fantastisk utställning med Leonor Fini. Det är oljemålningar av kvinnor och män som ibland förvandlas till djur, tunna men explicita erotiska teckningar, fantasifullt designade teatrala masker — en är gjord av ömsat ormskinn och fiskfjäll! — och fotografier från Lenor Finis liv. Iscensatta och mer vardagliga. Dessutom en korsettstol i metall som vi inte fick röra vid, och en film där hon berättar och visar hur hon arbetar med akvareller.
På tidsaxeln läser vi fascinerat att hon träffade en man som hon levde med tills han dog 1980, men långt före dess träffade hon även en annan man som hon levde med. Samtidigt? Jo, samtidigt. De levde tillsammans alla tre, och där får vi förklaringen till några av målningarna.
På ett av fotona upptäcker jag till min glädje att Leonor hänger med Leonora, nämligen Carrington. Hennes bok Hörluren har jag skrivit om här och när hon dog 2011 här. Hörluren gavs ut i serien Surrealismens kvinnor från Sfinx förlag. De gav också ut Rikki Ducornets Fosfor i drömlandet som jag skrivit om här och Anaïs Nins Incestens hus, här. Sfinx förlag är sporadiskt i sin utgivning men lovar här att fortsätta. Den nyfikna kan kolla upp.
Men viktigast: Den som bor i eller har vägarna förbi Umeå: Missa inte!
leonor leonora
Leonor och Leonora, två utmärkta prinsessförebilder.
leonor akvarell
leonor erotik

Read Full Post »

glupaDet är en fröjd att läsa Andrea Lundgrens Glupahungern, en frustande vild saga från norr med en farlig skog, en djup tjärn, ett uråldrigt träd och en lufsande björn. Inte minst för det fantasifulla språket, där slaskvattnet som sökt sig in i en stövel ”sluter sig runt stortån som en kall mun”.
Jag fullkomligt älskar dialekten, överluleåbondskan som författaren tackar sin morbror Alf för hjälpen med: ”He lönsch ånt”, ”kålgråda”, ”åål sörj opa sett vöijs”, ”dill bloomen”. Verkar det svårt? Hav tröst, det är bara när gammfolket pratar med varandra, och förstår du inte orden så förstår du i alla fall sammanhanget.
Historien utspelar sig vid Luleälven, i en liten by. Där bor Elina med sanndrömmande maken Erik och fyra barn. Dottern Ingrid är sin pappas ögonsten, den som får följa med in i skogen. Men en natt, när pappa Erik följer efter Sup-Linus in i skogen, slutar det med att Erik mister livet.
Åål sörj opa sett vöijs. Ingrids sorg tar sig uttryck i ett närmast maniskt planterande av träd, växter, blommor och buskar. Redan som tioåring är hon klar över att hon ska öppna handelsträdgård. Ingrid är inte som andra ungar. Hålls mest hos Anna i gulhuset eller på långa ensliga vandringar inne i skogen. Där lurar farligheter. Men värst är inte oknytten, vargarna eller trollen, om de ens finns. Värst är Glupahungern som kommer ur Bråddjupet. Det vet änkan Elina. Om en människa klarar sig kan Glupahungern istället drabba nästa generation. Ingrids dotter Baba föds med sällsynt stor mun och är alltid hungrig.
Andrea Lundgrens andra bok är ”för dykare och slukare”. Vill man analysera så kan man tolka in sexualiteten, döden, vuxenblivandet. Stråk från den europeiska sagoskatten (jodå, även den östeuropeiska häxan Baba Jaga i sin mortel). På slutet tycker jag att Lundgren trycker in för många sidospår, med en homosexuell morbror och nya personer som kommer in. Men det är små anmärkningar på en berättelse som flödar av detaljer och sprakar av liv och mörker.
Omslaget är så fint, gjort av Staffan Larsson, och på insidan av pärmen finns en lika fin karta, gjord av Olle Forsslöf. Det är alltid roligare att läsa en bok som är vacker också.

Översättning av bondskan: Det är ingen idé. Kallgrader. Alla sörjer på sitt vis. Till blommorna.

Först publicerad här.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

hyllvarmare
Fyra lästa redan. (du Maurier gånger två, Vine, Arnborg) Tänk att man kan bestämma sig för att få lust bara så där.

Read Full Post »

bang
En helt lysande bra biografi om Barbro Alving! Tack snälla Beata Arnborg, för att du skriver så lätt&ledigt och strösslar med relevanta&intressanta citat och inte minst fotografier. Det är njutningsläsning från pärm till pärm, och jag får veta det mesta jag vill om Bangs barn- och ungdomstid i intellektuell men lite oförstående familj med begåvad mor som föll i depressioner, som Barbro kanske ärvde benägenheten för. Ätstörningarna. Kroppsföraktet. Supandet. Alla kärlekshistorier! Hur hon fick ihop sin framgång bland både herrar och damer med att hon var så tjock&ful i egna ögon är förstås en gåta.

Ambitionen. Längtan ut. Att vilja vara bäst–mest–störst, den ambition som drev henne ut i ett vansinnesprojekt Jorden runt i hetsigt tempo med lilla Ruffa hemma där Bang kraschade nånstans i Asien och ingen visste var hon var eller ens om hon levde i ett par, tre veckors tid. Då var hon intagen på sjukhus, djupt deprimerad, i… Indien? Indonesien? Jag minns inte.
Men före dess hade hon skrivit de där reportagen man känner till: Spanska inbördeskriget, Berlinolympiaden, kungliga event. Att hon var i Finland upprepade gånger under Andra världskriget kände jag däremot inte till. Inte den misslyckade Amerikaresan heller. Hjärtat slits sönder när jag tänker på hur hon måste ha känt. Bara panik panik ut, och sen inse sitt misstag när hon sitter fast och bara längtar efter Ruffa. Och Loyse. Jag tror det var Loyse då, men de fortsatte att bo ihop även efter att det tagit slut i kärleksrelationen. Mysko sånt där. Tog Loyse hand om Ruffa, undrar jag?

krigkvinnorgudBeata Arnborg skriver om Bang-barn, att uppfostra barnet själv utan att vara gift, och sen om Yrkeskvinnornas hus där det finns en egen bra barnkrubba. Och ja, det är klart att det är en väldig trygghet men vem tog hem Ruffa och skötte om henne på kvällarna medan mamma reste jorden runt? Tydligen var det hembiträdet, får jag veta mest i förbigående. Signe Andersson hette hon visst. Gifte sig sen och lämnade hushållet.

Hon hade alltid sidojobb, med radion och krönikor här och där. Alltid hopplös ekonomi, trots att hon tjänade mycket bra. Men det kostar på att supa, både fysiskt och ekonomiskt.
Periodvis var det lugnare. Ute hos Elin Wägner på Lilla Björka mådde Barbro bra. Andra medlemmar ur Fogelstad-gruppen såg också till henne, läkaren Ada till exempel. Kanske var de en aning besvikna att Bang inte stannade kvar inom Kvinno- och Fredsrörelsen, men Bang var först och främst Reporter. Det var hennes livsluft.
(Plus i kanten för att Arnborg även tar upp när Bang blev lurad av krigsinformatörer och kanske gick vilse i sin rapportering här och där.)

Utöver Ruffa och att vara reporter var det viktigaste i Barbro Alvings liv: Elin Wägner, kampen mot atomvapen, och senare i livet Gud. Bang konverterade till katolicismen.

De senare delarna av boken är mörkare. Barbro Alving fortsätter att ha problem med ekonomin, alkoholen, och hälsan. Hon klarar inte av att skriva den biografi över Elin Wägner som hon planerat för. Materialet fyller ett helt rum men åren bara går och går och ger henne skuldkänslor och ångest. De längre projekten, när det ska skrivas böcker, blir sällan av. Om det inte är samlingar. En bok från sin fängelsevistelse på Långholmen gav hon i alla fall ut. Bang dömdes för att hon som en konsekvens av sin pacifism vägrade civilförsvarstjänst. En mycket uppmärksammad fånge.
Ett av hennes allra mest berömda reportage ges rikligt utrymme i boken, det från Ingemar Johanssons titelmatch mot Floyd Patterson. Bang var motståndare till boxning, men skickades ändå av Vecko-Journalen som hon då jobbade på efter att ha lämnat DN. (DN propagerade hårt för atomvapen.) Reportaget gjorde succé.

Många reportage och resor och människor är historiska: Ungern 1956, Indien, USA, Dag Hammarskjöld, Indira Gandhi, och många många fler. Bangs signum var att vara på plats. Tidigt. Hon behandlades allt mer som en stjärna. Men jag sätter punkt här, och uppmanar alla nyfikna att läsa biografin. Mycket bra.
———————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Feministisk litteraturkanon

Ännu en rolig lista, och jag vet att jag är sist på bollen ett år efteråt, förlåt, förlåt. Men ändå! Som vanligt fetar jag de jag läst, har jag läst nåt annat av författaren så fetar jag namnet.
Först ett citatklipp från Feministbiblioteket där man hittar mycket mer om arbetet med att ta fram kanon:
”Kanonen består av 49 böcker + Det andra könet av Simone de Beauvoir. Juryn som satt samma listan är: Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap vid Helsingfors universitet, Karin Olsson, kulturchef på Expressen, Anna Wåglund, kommunikationschef på Stockholms Stadsbibliotek, Mia Latvala, bokbloggare och bibliotekariestudent, Hanna Lager, redaktör för Feministbiblioteket.”

500-talet f Kr Dikter och fragment – Sapfo (Grekland)
1792 Till försvar för kvinnans rättigheter – Mary Wollestonecraft (Storbritannien)
1839 Det går an – Carl Jonas Love Almqvist (Sverige)
1847 Jane Eyre – Charlotte Brontë (Storbritannien)
1856 Hertha – Fredrika Bremer (Sverige)
1869 Förtrycket av kvinnorna – John Stuart Mill (Storbritannien)
1879 Ett dockhem – Henrik Ibsen (Norge)
1885 Pengar – Victoria Benedictsson (Sverige)
1890 Den gula tapeten – Charlotte Perkins Gilman (USA) Inte läst, men Frances Connor återberättar den på ett lysande sätt i American Horror Story.
1910 Pennskaftet – Elin Wägner (Sverige)
1916-25 Samlade dikter – Edith Södergran (Finland)
1923 Arbetsbiens kärlek – Alexandra Kollontaj (Sovjetunionen)
1929 Ett eget rum – Virginia Woolf (Storbritannien)
1930 Av samma blod – Agnes von Krusenstjerna (Sverige)
1934 Kris – Karin Boye (Sverige)
1936 Mor gifter sig– Moa Martinson (Sverige)
1945 Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (Sverige)
1949 Det andra könet – Simone de Beauvoir (Frankrike)
1962 Den femte sanningen – Doris Lessing (Storbritannien/Rhodesia)
1963 Den feminina mystiken – Betty Friedan (USA)
1963 Glaskupan – Sylvia Plath (USA)
1969 Mörkrets vänstra hand – Ursula Le Guin (USA)
1970 Den kvinnliga eunucken – Germanine Greer (Storbritannien/Australien)
1973 Samlade dikter – Sonja Åkesson (Sverige)
1973 Fräls oss ifrån kärleken – Susanne Brøgger (Danmark)
1973 Rädd att flyga – Erica Jong (USA)
1974 Häxringarna – Kerstin Ekman (Sverige)
1975 Män kan inte våldtas – Märta Tikkanen (Finland)
1975 Älskarinnorna – Elfride Jelinek (Österrike)
1976 Det mest förbjudna – Kerstin Thorvall (Sverige)
1976 Vinterbarn – Dea Trier Mørch (Danmark) ?
1976 De fem härskarteknikerna – Berit Ås (Norge) I kortform, men jag antar att det bara finns kortform?
1977 Egalias döttrar – Gerd Brantenberg (Norge) Den här lyckades jag drälla bort fast jag bara lånat den av en tjej i högstadiet. Jag skäms fortfarande. Förlåt, Bodil!
1977 Kvinnorummet – Marilyn French (USA)
1978 Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen (Finland)
1982 Purpurfärgen – Alice Walker (USA)
1987 Bübins unge – Mare Kandre (Sverige)
1988 Imamens fall – Nawal el Saadawi (Egypten)
1991 Förbjuden betraktelse – Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)
1992 Vilda Svanar – Jung Chang (Kina)
1993 Det kallas kärlek – Carin Holmberg (Sverige)
1994 Den mörka kontinenten – Karin Johannisson (Sverige)
1995 Diva – Monika Fagerholm (Finland)
1996 Under det rosa täcket – Nina Björk (Sverige)
1999 Min mosters migrän – Hanne-Vibeke Holst (Danmark)
1999 Ställd – Susan Faludi (USA)
2003 Lila hibiskus – Chimamanda Ngozi Adiche (Nigeria)
2006 Drömfakulteten – Sara Stridsberg (Sverige)
2007 Bitterfittan – Maria Sveland (Sverige)
2008 Utrensning – Sofi Oksanen (Finland)

Jag har läst 26 av dessa 50, drygt hälften. Men om man räknar med att jag läst annat av några av författarna, plus att jag läst flera av böckerna två eller fler gånger, så kommer jag upp i nästan 75 % tycker jag. 😉

Read Full Post »

davidsstjAtt jag aldrig lär mig. Trots titelns och baksidestextens löfte om ett judiskt tema, trots att Kristina Ohlsson beskrivs som ”en av de bättre” deckarförfattarna i landet, trots att hon satt och skrev denna bok på American Colony i Jerusalem, så var det timmar av mitt liv som gick bort till alltför litet nöje och stigande irritation.
Det är den där tjatiga sjukan att älta folks vardagliga privatlivslogistik med barnhämtning och matlagning och ”det var jag som nattade barnen sist” och suckande kommentarer om ”ska du jobba bara för att en barnamördare springer lös när vi skulle åka skidor och vara en riktig familj”. JAG VILL INTE LÄSA SÅNT. Jag vill läsa hur de klarar upp morden. Jag vill ha smarta detektiver som tänker på FALLET och inte att ”alla andra är lediga på lördagar”. NEJ. Alla andra är inte lediga på lördagar och det ska du förresten skita i. Ditt jobb är att hitta mördaren.
Först efter halva boken masar sig en av mordutredarna iväg till Jerusalem där hon stannar i några få boksidor och gnäller om hur hon längtar efter sin man.
Resten av boken gör jag nedslag ungefär i mitten på sidorna tills jag når slutet, som jag förstås redan listat ut. Så nej, Kristina Ohlsson hör inte till de bättre. Hon är i klass med Anna Jansson och Karin Wahlberg, och säkert en hel hög andra som jag är lyckligt okunnig om.

Det finns bara en svensk deckarförfattare värd att läsa och det är Åsa Larsson.
————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

vackrasvenskaDe här har jag hemma för läsning just nu. Så underbart vackra och fantasifulla spännande omslag!
Andrea Lundgrens Glupahungern och Elin Boardys Mary Jones historia.

Read Full Post »

Det tog sin lilla tid att komma till skott, jag vet inte riktigt varför. Kanske för att filmen är så känd. Boken bjuder inte på några överraskningar för den som sett filmen, utom en sak som jag lägger märke till för första gången: Vi får aldrig veta berättarens förnamn.
Det är bara ”jag” och sen uppblandat med ”mrs de Winter”, ”den nya mrs de Winter”, och kanske något ”älskling”.
Första gången jag lägger märke till det är på sidan 15 när hon får en skriven ursäkt av Maxim de W: ”…mitt namn stod utanpå kuvertet och var för ovanlighetens skull rätt stavat”. Men vi får aldrig veta det. Ett snyggt grepp av Daphne du Maurier förstås, som ytterligare understryker vilken tafatt lolla berättaren är i jämförelse med den mytomsusade Rebecca.

Här kan man se hela filmen.
Rebecca blev Daphne du Mauriers stora genombrott, vid 31 års ålder. Den filmatiserades snart av Alfred Hitchcock och gjorde ännu större succé. Men allt var inte frid och fröjd, du Maurier anklagades för att ha plagierat en brasiliansk roman. Läs mer här.
Nu känner jag mig snart redo för den där Dapne du Maurier-biografin som kom för ett par år sen. Eller kanske novellen Fåglarna, som också blev Hitchcockfilm?
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

David Bowies läslista

Jag hittade David Bowies läslista här och kan inte motstå att kolla vilka jag har läst. Jag tittade även på Carl Sagans, jag tycker mycket om honom, men han var för avancerad (läs vetenskaplig) i sin smak. Bowie var mer för skönlitteratur.

Har jag läst boken fetar jag allt, har jag läst något annat av författaren fetar jag namnet.

1.The Age of American Unreason by Susan Jacoby (2008)
2.The Brief Wondrous Life of Oscar Wao by Junot Diaz (2007)
3.The Coast of Utopia (trilogy) by Tom Stoppard (2007)
4.Teenage: The Creation of Youth 1875–1945 by Jon Savage (2007)
5.Fingersmith by Sarah Waters (2002)
6.The Trial of Henry Kissinger by Christopher Hitchens (2001)
7.Mr. Wilson’s Cabinet of Wonder by Lawrence Weschler (1997)
8.A People’s Tragedy: The Russian Revolution 1890–1924 by Orlando Figes (1997)
9.The Insult by Rupert Thomson (1996)
10.Wonder Boys by Michael Chabon (1995)
11.The Bird Artist by Howard Norman (1994)
12.Kafka Was the Rage: A Greenwich Village Memoir by Anatole Broyard (1993)
13.Beyond the Brillo Box: The Visual Arts in Post-Historical Perspective by Arthur C. Danto (1992)
14.Sexual Personae: Art and Decadence from Nefertiti to Emily Dickinson by Camille Paglia (1990)
15.David Bomberg by Richard Cork (1988)
16.Sweet Soul Music: Rhythm and Blues and the Southern Dream of Freedom by Peter Guralnick (1986)
17.The Songlines by Bruce Chatwin (1986)
18.Hawksmoor by Peter Ackroyd (1985)
19.Nowhere to Run: The Story of Soul Music by Gerri Hirshey (1984)
20.Nights at the Circus by Angela Carter (1984)
21.Money by Martin Amis (1984)
22.White Noise by Don DeLillo (1984)
23.Flaubert’s Parrot by Julian Barnes (1984)
24.The Life and Times of Little Richard by Charles White (1984)
25.A People’s History of the United States by Howard Zinn (1980)
26.A Confederacy of Dunces by John Kennedy Toole (1980)
27.Interviews with Francis Bacon by David Sylvester (1980)
28.Darkness at Noon by Arthur Koestler (1980)
29.Earthly Powers by Anthony Burgess (1980)
30.Raw, a “graphix magazine” (1980–1991)
31.Viz, magazine (1979–)
32.The Gnostic Gospels by Elaine Pagels (1979)
33.Metropolitan Life by Fran Lebowitz (1978)
34.In Between the Sheets by Ian McEwan (1978)
35.Writers at Work: The Paris Review Interviews by ed Malcolm Cowley (1977)
36.The Origin of Consciousness in the Breakdown of the Bicameral Mind by Julian Jaynes (1976)
37.Tales of Beatnik Glory by Ed Saunders (1975)
38.Mystery Train by Greil Marcus (1975)
39.Selected Poems by Frank O’Hara (1974)
40.Before the Deluge: A Portrait of Berlin in the 1920s by Otto Friedrich (1972)
41.In Bluebeard’s Castle: Some Notes Towards the Re-definition of Culture by George Steiner (1971)
42.Octobriana and the Russian Underground by Peter Sadecky (1971)
43.The Sound of the City: The Rise of Rock and Roll by Charlie Gillett (1970)
44.The Quest for Christa T by Christa Wolf (1968)
45.Awopbopaloobop Alopbamboom: The Golden Age of Rock by Nik Cohn (1968)
46.The Master and Margarita by Mikhail Bulgakov (1967)
47.Journey into the Whirlwind by Eugenia Ginzburg (1967)
48.Last Exit to Brooklyn by Hubert Selby Jr. (1966)
49.In Cold Blood by Truman Capote (1965)
50.City of Night by John Rechy (1965)
51.Herzog by Saul Bellow (1964)
52.Puckoon by Spike Milligan (1963)
53.The American Way of Death by Jessica Mitford (1963)
54.The Sailor Who Fell from Grace With the Sea by Yukio Mishima (1963)
55.The Fire Next Time by James Baldwin (1963)
56.A Clockwork Orange by Anthony Burgess (1962)
57.Inside the Whale and Other Essays by George Orwell (1962)
58.The Prime of Miss Jean Brodie by Muriel Spark (1961)
59.Private Eye, magazine (1961–)
60.On Having No Head: Zen and the Rediscovery of the Obvious by Douglas Harding (1961)
61.Silence: Lectures and Writing by John Cage (1961)
62.Strange People by Frank Edwards (1961)
63.The Divided Self by R. D. Laing (1960)
64.All the Emperor’s Horses by David Kidd (1960)
65.Billy Liar by Keith Waterhouse (1959)
66.The Leopard by Giuseppe di Lampedusa (1958)
67.On the Road by Jack Kerouac (1957)
68.The Hidden Persuaders by Vance Packard (1957)
69.Room at the Top by John Braine (1957)
70.A Grave for a Dolphin by Alberto Denti di Pirajno (1956)
71.The Outsider by Colin Wilson (1956)
72.Lolita by Vladimir Nabokov (1955)
73.Nineteen Eighty-Four by George Orwell (1949)
74.The Street by Ann Petry (1946)
75.Black Boy by Richard Wright (1945)

Tio av 75, plus några författare har vi gemensamma David och jag.

Read Full Post »

stewartOm någon frågar mig vilken bok som alltid är borta från biblioteken så skulle jag säga Mary Stewarts Kristallgrottan. Det är obegripligt svårt att få tag i den. Jag trodde att jag lyckats då Linköpings bibliotek påstod sig ha den nere i källaren, men där var den då inte. Säkert någon som snott den.
Så på årets bokrea blev jag jätteglad över att se att SF-bokhandeln sålde alla fyra (?) delarna i Merlin-trilogin på storpocket á 49 spänn. Inklusive The Crystal Cave. Men när paketet kom låg där bara två böcker, och beskedet: ”Vi kan tyvärr inte få in Mary Stewart: Crystal Cave igen och har därför inte restnoterat den åt dig”.
Jättekonstigt.
Men tack och lov så finns ju Amazon. Av bara farten beställde jag också en bok om Abigail Adams, gift med USA:s andre president och en presidentfru jag länge varit nyfiken på.
Ps. Jag har läst Kristallgrottan förut, bildbevis finns! men minns förstås inte ett smack. Och skrev aldrig om den, dumt nog.
kristallgrottan

Read Full Post »

sotarensDen berömde författaren Gerard Candleless är världens bästa och mest kärleksfulla pappa till sina döttrar, som älskar honom reservationsöst tillbaka. Däremot är samme man förödande elak i sin likgiltighet för sin fru Ursula. Så fort hon fött barnen är hon betydelselös för honom. Ändå stannar Ursula kvar och nu sedan barnen vuxit upp är de ensamma i sitt stora hus vid kusten, där hon går långa promenader längs stranden.
Plötsligt en dag får Gerard syn på något som ger honom en chock. Nästa dag är han död.

Det är skönt att läsa om Ursulas liv som börjar om nu, med nya möjligheter. Men snart flyttas fokus till dottern Sarah, som åtar sig uppdraget att skriva en biografi över sin far. Det visar sig att hennes far inte var den alla trodde. Namnet har han stulit, hans uppväxtförhållanden vet man ingenting om, och Sarah börjar ett sökande — delvis via ombud — som hennes syster Hope är starkt emot. Faderns minne får inte fläckas.
En bit in i Sotarens pojke inser jag att jag har läst den förut. Jag kommer ihåg en relation Sarah har, för att jag störde mig så på den. Just den delen är inte trevligare nu, men annars är boken väldigt bra.
Det är Ursula, det är Sarah, det är de människor som kanske eller kanske inte har med Gerards gamla liv att göra. Upplösningen är hemsk. Jag tackar mitt dåliga minne för att jag inte kom ihåg den förrän strax innan den kom. Jag hade även glömt finessen med Spelet, ”jag räcker dig saxen okorsad”, som de tre arroganta fjärdedelarna av familjen Candleless använde för att få sina gäster illa till mods.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Older Posts »