Så otroligt förutseende jag var som norpade Munros För mycket lycka ur dotterns bokhylla förra helgen! Jag vill minnas att jag till och med sa något om ”ifall hon får Nobelpriset…”
Men OJ så bra.
En kollega beskrev Munros noveller ungefär såhär: De har ingen riktig början och inget riktigt slut, men ändå förstår man allt om ett helt liv.
Och precis så är det. Otroligt vad hon får in mycket
i såna hårt komprimerade diamanter, utan att göra avkall på stilen och språket.
Mycket bra val av Akademien!
Varning dock för den allra första novellen. Läs inte den på kvällen innan du somnar, för det är inte kul att vakna klockan 4 och börja tänka på den.
Den allra sista novellen som gett namn till samlingen, om matematikern Sofia Kovalevskaja blev jag minst förtjust i. Dels för att jag är så trött på temat Framgångsrika kvinnor som är olyckliga i kärlek, dels för att jag tvingade mig att se den där urtråkiga filmen Berget på månens baksida och låtsas att jag tyckte att den var bra för många år sen.
Men de andra novellerna – OJ så bra.
————————————
Läs även andra bloggares åsikter om Alice Munro, Nobelpristagare, noveller
Min helg med Alice Munro
oktober 13, 2013 av snowflake
[…] 2012 Mo Yan Kina Det röda fältet 2013 Alice Munro Kanada Enstaka novell, cirka 2004, För mycket lycka 2013 (novellsamling) ———————— Läs även andra […]
Hade inte läst Munro tidigare, men fick tips om att novellen Röster fanns att läsa på nätet
http://hd.se/kultur/2013/10/11/roster/
Tack! Bra tips.
Just den här hann jag på innan alla blev utlånade på mitt bibliotek. Har bara läst 1,5 av dem än men ska fortsätta, ser fram emot det!
Ett ord jag nog nästan aldrig använder är ”norpa” men precis som du skrev jag häromdagen ”norpade” om hur jag kommer över Munro-boken. 🙂
🙂
Du har flera riktiga godbitar att se fram emot.
Jag är faktiskt inne i en Munro fas, så i år och säkert det enda året så läste jag faktiskt nobelpristagaren när hon fick priset. Hon är briliant, jag älskar hennes sätt att skriva, hennes noveller som är ett helt liv, hon är verkligen värd det. Jag ska hänge mig åt henne ett bra tag nu och man kan inte ha det bättre.
Så roligt! Att vara perfekt tajmad. Ja, novellerna är hela liv, det är fantastiskt.
När jag letade upp vad jag skrivit om Too Much Happiness hade jag fastnat för uttrycket ”the thin edge of a wedge”. Så kändes det: spetsen av en kil kan verka obetydlig, men när den har tagit sig in och börjat påverka kan resultatet bli omvälvande.
Är det hennes eget uttryck? Jag läste den på svenska och minns just nu inget liknande. Men bilden är stark. Ja.
Ja, det måste vara hennes eget uttryck, för jag skulle inte kunna komma på något så bra på egen hand. 🙂 Det fanns med i någon av novellerna men jag kände att det passade på flera av berättelserna. Jag är glad att jag skrev ned det så att jag blev påmind om det när jag läste om min post.
Mycket starkt, ja.
Håller med att hitta gammalt man skrivit, jag skulle inte klara mig utan den här bloggen. Ibland blir jag helt förvånad när jag påminns om böcker och känslor.
Åh, hon är så bra! Senaste novellsamlingen Brinnande livet är också fantastisk! Den där första novellen du nämner, är det den med maken i fängelset och barnen…? För den är fortfarande en helt traumatisk läsupplevelse för mig. /Moa
Ja, det är den. HU! Den var den värsta, men ändå blev jag inte avskräckt. Att hon vågade inleda med den!
[…] Jag levde inte upp till mina ambitioner vad gäller nobelpristagarna. Men Tagore och så förstås Munro har i alla fall tillkommit. Mitt presidentfru-projekt hade fortfarande paus, liksom Mytprojektet. […]